Känner att jag måste skriva om något roligare nu. Inte bara för er läsares skull, utanför min egen också.  

Jag mår skit just nu, det är bara så. Fast det betyder ju inte att allt är skit för det.

Jag har ju mina små copingstrategier. 

Tog en promenad idag med barnen och hundarna. Visst, jag var tvungen att av bryta och vända efter bara en liten bit, för då var det dags för toa besök. Typ, nyss.   Oj oj vad fort den sista biten hem gick ska ni veta!!!  

Så nu har jag ännu ondare såklart. Går jag bara i min takt, ganska sakt alltså, så brukar jag klara mej ifrån att få för ont. Men ni vet, när naturen kallar..... Oj oj oj ....  

Jo, sen älskar jag att sylta, safta och göra gelè och sådant. Gärna efter gamla recept, på gammalt vis.  

Nu har jag insett efter några år utan att vara helt säker, att vi har fått en fläderbuske i vår trädgård. Fråga mej inte hur den kom dit, kanske meden fågel som ätit ett bär?

Jag är iallafall överlycklig, för i år är första året den bär rikligt med blommor! 

   Ja, den är inte jättestor, men jag kan nog få ihop till lite saft iaf. Jag har gjort väldigt många olika sorters saft, men inte fläder. Det ska bli kul! Jag har hittat ett recept med fläderblommor och citron, det ska jag testa.

Nu undrar jag om någon vet hur utslagna de ska vara?

   De flesta ser ut så här, även om en del har slagit ut mer. Ska de vara helt utslagna eller?

Jag ska bita ihop smärtan och baka några formfranska imorgon också. Jag älskar att baka, men tyvärr, som så mycket annat nu för tiden, det gör ont. Jätteont. I en vecka efteråt. 

Men det är ju så kul!!!!  

Nu har det börjat snurra i skallen igen. Fattar iinte vad det handlar om. Jo, kanske att nacken är sämre förresten. Jobbigt är det iaf.

Nu måste jag vila fingrarna och så.  

Ha en fin kväll.     

Vilken dag.

Jag tänkte först inte skriva något, för jag är så himla nere. Det är bättre att skriva något när man har något roligt att skriva om känner jag. En blogg om en sjukdom kan lätt bli så himla negativ, om den skrivs av fel människa. Och ibland, eller ganska ofta, så är jag just fel människa. 

Ja la ett inlägg på ett forum jag är med i förut, men det var så deprimerande att jag knappt fick några svar. Jo, jag fick svar av en som jämnt är så himla mysig och glad. Jag lovar att jag fick henne att deppa ihop också. 

Asch, orka! (Som min fjortonåriga dotter säger väldigt ofta )

Lägger ner nu. Orkar inte riktigt med den här smärtan just nu. Jag är en jäkla mes.    

Den där knölen alltså. Den som sitter där mellan axlarna. Den gör ont! 

Huvudvärk är något så in i den irriterande. Jag har många olika sorter, men dagens och kvällens består av ett ilsket surrande som går upp och ner. Sedan har jag en yrsel som heter duga också. 

Jag brukar ju få blodtrycksfall, men det här med yrsel är något nytt. Iallafall utan alkohol.  

Hoppas det blir bra till imorgon, för jag har tillräckligt med ågren över att inte räcka till för min son som det är. Suck och gnäll.    

Jag har sökt dej på MSN och lagt till dej på FB, jag hoppas du godkänner vänförfrågan på FB, för du finns inte på MSN.

Hoppas vi hörs!

Jag har en annan mail på MSN, gandalph73@live.se 

Ja, nu sitter man här igen då, framför datorn när resten av familjen gått och lagt sej. 

Inte för att jag känner mej ensam, jag sitter ju här ensam hela dagarna ändå.  

Fast man har ju lite tid på sej att fundera. Just nu är det livmodern som rör sej i tankarna. Också en himla sak att fylla skallen med va? 

Jag vill verkligen bli av med den, särskilt nu när jag bara blöder och blöder, och knappt har något uppehåll mellan. Men men, det ska bli gjort innan året är slut, det ska det!

Jag pallrade mej ut med hundarna idag,  tog en sväng i skogen tillsammans med dottern, när hon kom hem från skolan. Det var så himla skönt att röra lite på sej igen, även om det gjorde så ont! Jag bli så ledsen på skiten. Jag ska gå ganska mycket på semestern. Det bara SKA gå!!!

Fast jag hittade en massa smultron, redan! Jösses vad fort de har mognat nu!

   Lite suddig bild, jag håller på att lära mej mobilkameran. Men ser ni vad gott det ser ut! Lillen blev så glad när han kom hem, jag plockade ju stråt till honom.  

Imorgon har jag honom hemma hela dagen, jag ska inte ändra tiderna förrän efter semstern, så jag får se till att hitta på något att göra. Han är inte så lätt att tas med nu för tiden.   

Jag skulle nehöva ringa några samtal, men det kan jag inte räkna med att det går, med honom hemma. Asch, det finns fler dagar ju.    

Fast jag hoppas verkligen jag kan få sova lite inatt, lite mer än jag gjorde föregående natt. Två timmar är inte bra sömn, när man ska ha en liten hemma hela dagen. 

Det gick ju bara inte sova inatt, jag hade för ont och jag känner att det är likadant nu, så jag kan nog inte räkna med att få sova nu heller, tyvärr. 

Asch, gnäll, gnäll.  

Nu ska jag väl kolla på tv en stund. Och sitta vid datorn samtidigt, som jag brukar.    

Fick en tid till min vanliga gynläkare den 20 juli, för borttagning av p-stav. Det behövdes en läkare för att ta bort den, eftersom jag behöver så mycket extra lokalbedövning. Annars gör ju barnmorskorna det också. Fast jag kände ju allt när den sattes in, det vill jag inte vara med om en gång till tack.  

Då ska vi ta det här med hysterektomin också. De gör inga sådana operationer över sommaren, och jag vill inte göra den då heller. Rötmånad och skit, neeej tack!!

Då är det bara alla andra samtal  jag ska få tummen ur och göra också då. En annan dag. Nu är jag helt slut, ska nog lägga mej i soffan en stund. (Tänk att man bli helt slut av att sitta vid datorn en halvtimme och ta ett samtal.)

Kram på er!

Ja, det har det varit.

Så himla ont. Tog dubbel dos smärtisar, och det blir en jättedos kan jag tala om!! Men tyvärr hjälpte det bara till en viss del.

Klockan fyra imorse gick jag till sängen för att åtminstone få typ, vila en stund. 

Jag fick två timmars sömn. Ja ja, bättre än inget alls, antar jag.

Idag har jag ont överallt. Ja, verkligen överallt. 

Jag trodde att mitt skov hade planat ut, eftersom det verkade börja bli skapligt i helgen. Men nej. Bara att bita ihop och göra det bästa av det ändå. 

Men nu börjar jag känna mej sliten. 

Jo då, jag fick två veckor utan mens. Efter drygt två veckor med störtblödning så har jag varit blödningsfri i hela två veckor!! 

Sen satte det igång igen, jodå.

Blir precis matt i hela kroppen, och sen blir smärtan i lederna alltid värre när jag har mens.

Men något positivt har ju kommit ur denna veva, jag har äntligen ringt gyn... De ska ringa upp nu vid elva. Då ska jag ta upp det här med min p-stav, så den tas ur. Sedan ta det här med att ta bort livmodern. Det är lika bra, jag orkar verkligen inte mer nu.

Jag har haft det så här sedan jag var elva år. Enda gångerna jag har varit blödningsfri någon längre stund är när jag varit gravid. Men så fort barnet kommit har jag haft en blödning i åtta veckor, sedan fri i två veckor innan mensen kommit tillbaka som "normalt" igen. Jag har helammat mina barn i ett halvår. Inte har det hjälpt inte.  

Men men, nu är första steget taget iallafall. Det känns skönt. Det ska bli kul att höra vad de säger på gyn. De vet säkert inte vad EDS är heller, så jag får förbererda mej på att förklara. 

Så nu, vänta på samtal.