Vissa dagar går minuterna så långsamt att man håller på att bli galen, och vissa, som idag, går tiden så fort att jag verkligen inte hinner med!!

Jag som skulle vara så duktig och blogga, pyssla lite med saker och ting och få saker gjorda. 

Ha! Pyttsan heller.  

Men helgen har som sagt varit trevlig, vädret har ju varit underbart, och sällskapet varit så lättsamt och roligt.  

   Det här blev kvällen belöning för helgens bravader. Jag tog faktiskt två glas, den här är farligt god! Mumma!! Gott!!! Mums. Super. Helt enkelt.  

Måste ju dela med mej av min lille ögonsten igen, han är ju bara så söt! Såklart, och jag är INTE jävig i sammanhanget, närå.  

    En hink med vatten och lite leksaker, en mini vattenkanna och den trotsiga lilla två och ett halvt åringen höll sej lugn i nästan två timmar!! Här förklarar han för mamma att pippin flyger där uppe, och så säger han hej hej!! Och vinkar som drottning Silvia!!! 

Den snygga luggen fick han när han stack ner huvudet i hinken för att dricka som hunden... Snyggt va? He he. 

Jag tror jag har nämnt det förut, att han har börjat utnyttja att jag inte riktigt räcker till längre. Att jag inte klarar av det när han får sina utbrott, rent fysiskt då alltså.

Idag blev det väldigt påtagligt när han inte fick som han ville och sprang som en dåre genom huset och rev ner allt han hittade. Ett sådant där äkta treåringsutbrott alltså.   

Han visste precis hur långt han kunde gå och hur fort han skulle springa och hur tungt han skulle ligga på golvet och sparka, för att mamma inte skulle klara av att fånga honom.

Blir lite ledsen över att han gör så, och att jag inte klarar av det. Utbrotten är ju inga konstigheter, de flesta barn i den åldern går ju igenom detta, men när mina andra två barn var små var jag inte så här sjuk.

Jag försöker prata med honom, och oftast kan jag lugna ner honom så pass mycket att han lyssnar och börjar tänka efter lite. Får upp honom i knät och kramas lite istället.

Ja ja, jag kommer nog på någon lösning på detta också, han är en liten go kille egentligen, han blir bara väldigt arg emellanåt.    

Är inne en liten snabbis bara, för nu är det dags att bunkra upp lite inför veckan som kommer. Jag kan ju inte handla så mycket själv, så man får passa på när gubben är hemma.

Kanske ta en glass när vi ändå är iväg? Älskar glass!! 

Ut i solen också, men inte för mycket känner jag.... Är det fler än jag som är lite aningens kräftlik i färgen efter denna härliga helg?   

Det är som som sagt både jobbigt och roligt med besök. Himla tur att dom tar att jag går och lägger mej flera gånger per dag och att jag är kroniskt trött.   

Har fått lite färg idag såg jag, tur att jag smetade in en massa solfaktor, för jag bränner mej jämnt som bara den! Kräfta är en underdrift.   Samma visa varje år, och jag lär mej aldrig, som vanligt. 

Jag har egentligen en massa i huvudet nu, som jag skulle kunna skriva om här. Men jag vet inte riktigt om det är intressant.

Hur länge orkar folk läsa om hur ont jag har, var jag har ont, och hur många fel man har?  

Visst, jag har ju besöksstatistik, och den talar ju sitt tydliga språk. Ganska ojämn. 

Men egentligen, vem är intresserad av obetydliga mej? Jag läser bloggar som är riktigt intressanta hela tiden, och som skrivs på ett väldigt roligt sätt. Även om det handlar om deras smärta och sjukdom.

Jag verkar inte riktigt få till det. 

Suck.