Det var ett upprop på ett forum där det ska vara en träff här i närheten, med EDSare i området. 

Jag villl ju självklart åka dit, det skulle vara så himla kul att få träffa någon annan med EDS.

Det verkar som om de andra känner varandra redan, och har träffats förut. Det är ju jättekul, men då vet jag inte....

För det första gillar jag inte att sitta på fik. Jag gillar inte att vara i stan. Sedan har jag Lillen att hålla reda på, för min man ska lägga plattor här hemma, och kan inte ta hand om Lillen då. 

Här hemma kan ju Lillen göra mycket på egen hand, men kära nån så han kan bete sej när man kommer bort!!

Han är min älskling, så klart, men han har ju börjat utnyttja det faktum att jag inte kan röra mej så fort. Han springer ifrån mej, slänger sej ner på backen och vrålar när han inte får som han vill, osv.....

Jag har försökt att bjuda hit de andra på en fika, men jag har inte fått svar än.

Det är nog lika bra att strunta i det där. Det är ingen som vill komma hit ändå, jag är van. Det är få som vill vara ute på landet nu för tiden. De gnäller över att det är långt hit, fast det egentligen är längre genom stan. 

Jag orkar inte med att bli besviken. 

Struntar nog i det. 

Ja verkligen!

Ringde VC idag för att få en telefontid till min husläkare.

De ringde vid fyra, som utlovat. 

Han har semester till 4 juli, och det tycker jag låter bra, för jag tror han behöver det!! Herregud vad mycket han har att göra jämnt!

Inte nog med att han ska träffa patienter, han ska ju skriva remisser till höger och till vänster, skriva recept, skriva intyg om sjukdomar han aldrig hört talas om, läsa på om sjukdomen han aldrig hört talas om. Sen träffar han sonen till hon med den ovanliga sjukdomen, som antagligen också har sjukdomen.

Skriva fler remisser, åt lilla sonen också. 

Ja, det där var ett stickspår. Sorry.  

Jag fick iallafall en telefontid till honom, när han kommit tillbaka från semestern.

Men nu till problemet då. För det såklart, det måste ju vara ett sådant också.  

Jag vill prova fentanylplåster, eftersom min mage håller på att krascha. Men då måste någon annan läkare skriva ut det receptet. Och jag har sett precis hur allmänläkare regerar på hur mycket man tål!

Det tror att alla blir hjälpta av Panodil och Ibumetin.  

Vi får väl se om jag får något recept, men jag tror nog snarare att jag får ett samtal snart om det där receptet.     

Jag har ju så pass ont nu, att jag behöver en jämn dos över dygnet. Jag har haft blödande magsår flera gånger, och jag vill inte ha det igen. Jag känner att jag är på väg dit nu. Det har varit lite mycket nu ett tag, med FK, läkare och andra som har flåsat en i nacken. Stress är ju inte heller bra för magen.  

Men men, jag har varit med dottern till frisören idag, hon blev så himla fin!!!

Själv klippte jag 1.5 dm av mitt långa hår, men det behövdes! Nu behöver jag inte klippa mej igen förrän om två år eller så.    

Men alltså, den där kroppen...

Någon som vill byta denna sämre begagnade mot en bättre begagnad nästa vecka? Jag kan ge lite emellan om det skulle vara så.  

Det där fästingknät är bara inflammerat idag, ingen karakteristisk ring ännu.  Skål för det!!

 Den där EDS huden är ju så himla känslig! Jag får inflammationer av ingenting, och varbölder och allt möjligt äckligt, så fort huden går lite sönder. Urk.  

Jag blir lite stressad av att jag har så ont och att kroppen blivit så himla nergången så fort. Förra året kunde jag gå nästan en mil, utan att få jätteont. 

Nu är det en helvetisk pina redan efter en kilometer. Skrämmande.  

Men men, nu måste jag springa på toan, om jag får vara så personlig. Magen har gått från totalstopp till hmmm, tvärtom.   Den håller på att krascha alltså, om jag känner mej själv så bra. Kul.     

Kollade just mitt "fästingknä" när jag gick på toan.... Det är rött. Hela knäskålen.... Hoppas det bara beror på att det kliade förut. Vi får väl se imorgon.

Min EDS läkare sa att jag absolut inte ska gå länge med infektioner, så är det rött imorgon får jag väl ringa VC antar jag. Suck....