Huden vi EDSare har är ganska fascinerande på något sätt. 

Jag har ju inte gummihud som går att töja, men är extremt len och känslig.

Så fort jag gör mej lite illa till exempel, så blir det infekterat. Då menar jag lite illa! Det räcker med att jag skär mej på ett grässtrå så blir det infekterat. 

Just nu har jag fått tillbaka mina utslag i ansiktet som återkommer varje gång jag mår dåligt och har extra ont och är trött. 

Det kliar och är skitfult. Stora röda fläckar som flagar. Runt munnen, i ögonbrynen (?) och på tinningarna. Mår jag dåligt länge så får jag snart samma sak i hela hårbotten. Coolt egentligen, på sätt och vis.  

Kroppen är ju häftig, vilka grejor den kan göra!  För det här kan försvinna på en dag också. 

Något mer som är fascinerande är hur kropp och själ hänger ihop. 

Jag känner mej alltid sämre i kroppen när jag mår dåligt i själen, och vice versa. 

Så nu är det kurering av själ som gäller, för kroppen är det ju kört med!  

Ja, egentligen vet jag ju, men det är bara jäkligt tungt just nu.

Jag blir väldigt nere emellanåt, depression alltså, och jag blir så trött på mej själv när jag hamnar där.

Sen blir jag så himla superkänslig för vad andra säger och gör då.

Det var ju en på ett slags forum jag är med i som kastade skit omkring sej  både till höger och vänster, men en del av vad h*n skrev blev jag så ledsen över.

Att barn som har ont hos tandläkaren och vid olika sjukhusbehandlingar beror på föräldrarna. Att det är föräldrarnas fel att barnet får ont, för att de inte förberett barnet ordenligt. För dennes barn kunde minsann gå till tandläkaren och laga hål utan bedövning!

Att detta gjorde mej så upprörd beror ju mest på att min lille kille fick ta blodprov när han hade åkt ambulans till sjukhuset, och just då var jag stolt över hur bra det gick, och hur jag skötte situationen.

Men när man mår skit, så behövs det ju inte mycket för att självförtroendet ska åka i botten igen. 

Den här människan är ju inte ens värd att lägga ett uns energi på, för h*n uttryckte sej verkligen jätteplumpt och konstigt, men ändå tar jag åt mej. Korkat.

Sen är det en del som händer i helgen som eventuellt kan bli väldigt jobbigt känner jag, det gör ju det hela ännu mer tungt. 

Carpe diem. (Ska försöka iaf)