Alla inlägg under augusti 2011

Av Anna - 31 augusti 2011 23:45

På mini.  

     

<3

Av Anna - 31 augusti 2011 23:24

Undrar vad jag skulle göra utan dom här, när jag är hemma ensam hela dagarna.  

                 

Av Anna - 31 augusti 2011 22:35

Dagarna flyter ihop nu. Jag är så trött och har så ont, soffan och sängen är det enda jag klarar av, känns det som. 

Den där rullstolen känns mer och  mer som en bra grej, hur svårt det än var att komma fram till det. Jag känner mej verkligen som en fånge i mitt eget hem. 

Ja ja, (det upprepar jag visst för ofta, ber om ursäkt) det ordnar sej väl antar jag. Det är flera läkarbesök inbokat nu framöver, bara jag tar mej dit. 


Hade en riktig mardröm idag när jag sov mitt på dagen, som jag gör varje dag. (Tre timmar per natt klarar jag mej inte på)

Jag drömde att jag inte kunde andas, och fick panik!!!

När jag vaknade hade jag riktigt svårt att andas, på gränsen till astmaanfall, så det var bara att släpa sej ner och ta medicin.. Jösses vad rädd jag blev, jag hatar att inte kunna andas.... Jag har bara haft ett stort anfall, och fick ringa ambulans, och det var något av det värsta jag varit med om!!!     


Igår regnade det 23 mm här, och jag känner i hela själen hur svampen växer så det knakar där ute i skogen.   Jag vill dit!!!! Det är väl f*n att jag inte kan gå längre...   Jag vågar inte ta mej dit, för jag är rädd för att jag inte tar mej hem igen. 

Det där får jag ordna på något sätt. Vet inte hur, men det SKA gå.  


Ber om ursäkt för mina trista inlägg, det ena efter det andra nu, men jag mår verkligen inte bra...



Kram på er!! 

Av Anna - 31 augusti 2011 12:26

Ja den där lille killen jag har, som jag fick gå igenom så mycket för att få fram, han är bara helt enkelt underbar. (Oftast iaf hi hi)

Jag blev ju gravid när jag åt minipiller, och som jag ätit i flera år, då. Tydligen tog inte magslemhinnan upp dom längre, och det gör ju mej inte så förvånad med tanke på hur dåligt jag tar upp mediciner överhuvudtaget. 


Graviditeten var jättetuff, min kropp är inte ämnad att vara gravid kan jag tala om! Den ramlar sönder i flera delar, känns det som. Föda barn kan jag göra hur många ggr som helst, inga problem! Men det där med att vara gravid alltså... 

Jag låg inlagd så himla många ggr att jag tappade räkningen. Förvärkar från vecka 16, blödningar i floder och en moderkaka som låg bara 2 cm från hålet, ja ja. 


Men, som mina andra två kom han tidigt, tre veckor, och det är väl för väl det.  


Nog för att min kropp inte riktigt klarar av en liten just nu, och det har varit tufft, så ger han så otroligt mycket!!! Visst, han är i värsta trotsen just nu och är väl lite billig emellanåt, men det var någon mening med att få en sladdis, det känner jag i hela själen! (Mina andra är 19 och 14 år)


Sen är det med sorg i hjärtat jag lämnar honom på dagis varje dag, han är där 7 timmar per dag. Inte för att han på något sätt har det dåligt där, utan för att jag så gärna skulle vilja ha honom hemma lite mer. Mammas pojke ni vet.  


Han får ju också växa upp med en sjuk mamma, precis som dottern. (14 åringen). Jag har varit sjuk så jag har varit hemma sedan 1998. Tretton år... Efter två trafikolyckor blev kroppen som förbytt, utan att någon förstod varför. Nu vet jag ju, men i tretton år har jag undrat och undrat. Jag opererade mina glappande knän redan när jag var 13 och 17  år, så visst hade jag problem tidigare. Men dessa bilolyckor triggade igång det hela med buller och bång. 


Innan jobbade jag heltid ++++++. Hade två jobb och höll på med mina älskade hästar också. Ibland red jag 6 om dagen. Underbart och härligt och bäst och jaaaa, så otroligt sorgligt att jag inte kan mer.  


Hundarna är ju också ett jätteintresse som jag inte längre klarar av. Jag är utbildad testledare inom mentalbeskrivning, gick hela utbildningen för instruktör inom brukshundklubben, tävlat i spår, tränat massor.

Men nej, det går inte heller....


Tog jägarexamen och började skjuta på bana och jaga. Sen fick jag diskbråck i nacken på 2 nivåer som stelopererades, sen var det kört det också. Måste bygga om mina vapen som kostar massor, och det har jag ju säkert råd med på min pension....  Sen klarar inte min axel av rekylen särskilt bra heller.... Suck.


Sedan älskar jag mina promenader i min skog här hemma. Jag är en riktigt outdoor människa. Vandrat i fjällen många ggr, går gärna på Omberg, ett naturreservat här i närheten. Jag gick där senast i påskas, visst fick jag ont och hade problem, men det GICK!

Nu tar jag mej knappt till bilen vissa dagar, än mindre ut till skogen som är 700 meter bort. 


Så ja, visst är livet med EDS underbart ibland!! (Nu var jag ironisk igen.)


Nej vars, nu gäller det bara att hitta andra vägar att få glädje ifrån. Jag har ju hittat en vän med samma sjukdom som jag, hon är ovärderlig (gullemalin  ) 

Sen har jag ju mina få vänner som står ut med mej, precis som jag är. De är så värdefulla och betyder så mycket för mej. 


Jag får helt enkelt ha mina vänner som hobby.  

Undrar vad jag ska göra med dom? Några förslag? He he he he.


Detta blev visst långt och en massa trist historia om mitt liv, men det kanske kan vara trevligt att veta att jag hade ett liv innan min EDS blommade ut helt.  

Av Anna - 30 augusti 2011 22:34

Vaffan, jag kan inte svara på era kommentarer nu.... 

Jag läser dom, jag lovar, men jag kan inte svara för tillfället, f*n....

Av Anna - 30 augusti 2011 22:26

Dessa blödningar ihop med smärtorna håller på att ta knäcken på mej. Tänk om jag kunde få vila från smärtan, bara en timma? Eller det räcker med en kvart....

Ja ja, det blir kanske bättre, vad vet jag?

Efter telefonsamtal med gyn verkar det som om kön är låååååååång till operation. Varför blir jag inte förvånad?


Har iaf fixat en rullstol på annat håll nu, en vanlig som maken kan köra runt mej i, när det behövs. 

Jag känner att det kommer dra ut på tiden med AT och remisser och skit. Som det är nu kan jag knappt ta mej ut till bilen, som står utanför grinden, sisådär 10-13 meter bort från ytterdörren. Skrämmande. 


Får se hur mycket jag skriver här nu, jag gillat INTE att skriva bara en massa gnäll, det gör jag verkligen inte. Fast sen är det ju så, att när det mest består av en massa tunga saker, det här livet med EDS, så blir det svårt att skriva glada inlägg. 


Nu tog orken slut igen, jag har kommit i en sådan där period med den berömda EDS tröttheten. Kul... 

Av Anna - 30 augusti 2011 22:20
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Anna - 29 augusti 2011 23:15

Jag tror inte jag har skrivit om detta förut här, jag minns inte riktigt. (Minnet är ju bra men kort, har vi ju konstaterat he he)


Jag är ju opererad fem ggr i vänster handled, som nu är helt stelopererad. Både själva handleden som jag varken kan vrida på eller böja, och tummen som jag inte kan röra, utom den yttersta leden.


Vid första op så lagades bara det ledband (triangulärligamentet) om hade slitits av i mina två trafikolyckor. En relativt enkel op som brukar läka fint, utan problem. 

Men, jag hade ingen diagnos då, även om jag visste att jag hade problem med mina leder som ingen visste vad det berodde på. 

Den operationen var början till flera år med grava nervsmärtor i handleden, som bekant är nästintill omöjliga att behandla och få bort. 


Själva behandlingen får jag skriva om en annan dag, jag har lite för ont för att orka med det idag, men lite kort bara....


Under den första op så såg han att mina leder var fula med artros, det lilla han kunde se då, så vi visste ju att det nog inte skulle hjälpa.


Men denna smärta, ja, den är som att ha tandvärk av värsta sorten dygnet runt. Varje minut, varje sekund. 


Efter op nr fyra fick jag komma till smärtenheten. (Samma som nu inte vill ha med mej att göra, för att jag är missbrukare, som de kallar mej för  )


Tja, för att korta ner detta för tillfället, så ville jag bara säga att smärtan jag nu känner i mina ben, liknar den smärtan jag hade i handleden, nästan precis.... Morr... Vill inte... 


Nervsmärta kan man jämföra med fantomsmärtor efter amputation, det är nerverna som skickar falska signaler till hjärnan, smärta som inte finns just där, kan man säga. 

Aj aj, nu kan jag inte skriva mer.


Kram på er, vi hörs en annan gång!!  


Presentation


Jag är en "tjej" på 38 år som har EDS, Ehlers-Danlos Syndrom,typ3, överrörlighetstypen.
Kontakt: anna.EDS@hotmail.se

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15
16
17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vem är här?

Var kommer ni ifrån?

free counters

Skapa flashcards