Ja det har ju några stycken.

Gå ut i skogen är ju en av dom. 

Nu när jag har svårt att gå får man ju hitta på något annat.

Gick runt i trädgården och njöt igår, och hade kameran i fickan. Nu tänkte jag dela med mej lite av det vackra, så kanske jag kan göra någon annan glad också.  

   Pionerna är på G.

   En del av dom har redan slagit ut. De är så vackra!!!

   Det är många som tycker att hundkex är ogräs, men nog är de vackra i närbild? Vi har massor, överallt, bara för att betet utanför trädgården är så full av dom, men vad gör det, när de är så fina? 

   Om en månad eller så är de här mörkröda, nästan lila och såååååå goda och söta!!! Då gör jag saft, paj, gelè och marmelad. Mums!!

Hoppas ni blev lite glada nu!  

Träffade ortopeden idag. En överintelligent, lite torr, kortfattad och lite skrämmande man. Läkare brukar aldrig skrämma mej annars, men den här valde jag att stryka medhårs. Det stör mej lite att jag inte vågade säga ifrån och fråga mer, men han var inte så hmmm, inbjudande, kan man säga.  

Han ville egentligen inte hjälpa mej alls.

Röntgen visade artros i båda knäna, jag är överrörlig, men inte supermycket. Det visste jag faktiskt redan. De är opererade båda två, och då sa den läkaren att jag var väldigt glapp i knäna.  

Jag ville ju ha hjälp med stadiga ortoser, för att försöka göra mitt bästa för att spara mina knän. Jag hade sådana för drygt tio år sedan, men dom är ju utslitna och för små nu. 

Han tyckte jag skulle träna upp mina lårmuskler (som om jag inte har hört det förut), då förklarade jag för honom att min EDS gör att träning är extremt svårt. 

Promenader är det enda jag klarar av i vanliga fall, och nu kan jag knappt göra det längre. 

Jag vågade faktiskt inte fråga om han egentligen vet vad EDS är, för jag fick intrycket av att han inte vet något, men vill inte erkänna det. Som så många andra läkare jag träffat. 

Till slut sa han att han skulle skicka en remiss till ortopedtekniska, för en ortos för höger knä, som är värst. För det är så många som får såna där dyra ortoser och sen inte använder dom, som han sa.....

Jag sa att jag självklart kommer använda den, jag sökte ju hit för att få hjälp. 

Ja ja, i vilket fall så kommer jag väl få en ortos, och sen får jag väl söka igen för att få en till andra knät. För varför ska någonting vara enkelt?

Men sen tänkte jag sluta äta gluten och laktos, för då kan jag visst bli frisk, som en del säger. (Nu skämtar jag. ) 

Jag blir så trött på att hela tiden behöva kämpa för allt inom vården. Ni skulle ha sett hans min när han klickade på sin dator för att få fram gamla journaler!!!  Oj, vad mycket!! Det var det enda han sa. He he. 

Vi får väl se hur det går med de där knäna. Det gör mej så ledsen attt jag inte kan gå ordentligt längre. Jag gillar ju att gå, och när det är det enda man kan göra i motionssyfte, betyder det ju väldigt mycket.