Ont gör det iallafall, och det återkommer oftare och oftare och är alltid värst på kvällen. 

Nu är klockan ett, jösses. 

Tänkte bara visa mina händer, på bild för er. 

Vänster hand är ju helt stelopererad och ganska mycket bara i vägen om jag ska vara ärlig. 

Sitter jag ner så kan jag klia mej på låret, men det är nästan det enda. 

Jag använder ju  handen, men väldigt lite. 

Det blev ett gäng med bilder som jag tog i juli förra året. Jag är ju lika stelopad nu, men 26 kilo lättare, så att det syns mer, hur illa det är.

Nu är det ju alltså höger handled som väntar, men jag ska "bara" operera själva vridrörelsen först, som är värst.

Nu blir det svårt. Väldigt svårt......  

Den är lite bättre ikväll, det var nog bara gasen de pumpade in som gjode magen totalt fel igår. De pumpar ju in gas för att se bättre, och allt kommer inte ut, då går den ner i tarmarna istället.

Jag är superkänslig för det, så det är nog bara det. 

Jag rapade ju gas hela kvällen igår, inte gott kan jag tala om!  

Nej, magen vill inte ge sej. Blir nog en kul natt detta.  

Läste på nätet idag om hon som dog av sviterna i endometrios.  Artikeln kan ni läsa här. 

Hur det kan gå till så i dagens Sverige, det kan jag inte förstå!!! Att en så ung människa ska behöva dö i något som kunde ha åtgärdats för länge sedan... Inte klokt...

Endometrios är ju vanligt bland oss med EDS också, det ger en ju en liten tankeställare. Särskilt när magen bara krånglar och krånglar. Det blir lätt lite katastroftänk från mitt håll då. 

Nu är det en EDS syster som sitter i samma sits som kvinnan i artikeln, men hon har en annan, EDS relaterad åkomma. 

Läkarna vägrar nu att ta hand om henne. De vägrar utreda hur det kommer sej att hon är så dålig, hon är för komplicerad, hon är för svår. Hon blir bara sämre och sämre, är kraftigt underviktig, får inte i sej näring, hon har andra problem som gör att hennes nuvarnde problem blir riktigt farliga!

Men nej då, hon får ingen hjälp, och läkemedlen hon så väl behöver för att överhuvudtaget få i sej lite näring, och ibland överhuvudtaget svälja sin saliv, är hon nu nekad. 

Hur i hela friden kan det få gå till så här? 

Det här är ju en risk för hennes liv!!! 

Varför kan inte läkarkåren vända sej till andra som har mer kunskap när de går bet med en patient? Utomlands till och med?

Hur ska detta sluta? Blir riktigt arg nu....

Exakt vad det innebär kan ni läsa här. 

Detta gjorde jag alltså idag, under narkos, tack och lov. 

Jag har gjort några gånger förut, men det har inte lyckats, då jag får sådan  panik att jag drar ur kameran, hur mycket lugnande jag än får... Hmm.

Så nu har jag ont i halsen kan jag tala om, det blir väl så när de ska få ner både andningstub och kamera via halsen liksom....

Annars mådde jag ganska bra efter, trött, ont i halsen som sagt, väldigt lågt blodtryck, som jag brukar få. Men annars så, ja, helt okej.

Man måste ju handskas väldigt varsamt med mej när jag är sövd, med tanke på min trasiga, överrörliga kropp, och de gjorde verkligen så gott de kunde.

Kuddar under knäna, så jag inte översträckte, varsam hantering av nacken när de sätter tuben och så fick jag ligga på rygg, istället för på vänstra sidan. Himla bra!

Jag kan ju inte ligga på sidan alls, och har inte gjort det på flera år. Ryggen klarar det inte och mina höfter glider runt och gör till slut så ont att jag skriker. 

Tur att jag har min älskade elevationssäng, som jag sover halvsittande, med fötterna upp i varje natt.

Men. Alltid detta jädra MEN!

När jag var klar och satt och väntade på taxin hem så kom magsmärtorna från helvetet... Gahhhh. De tog en biopsi, en liten bit av magsäcken, för prover, jag vet inte om det blev "overload" av det. Kanske magen sa ifrån efter allt strul som varit.

För nu jädrar gör magen ont!!! Fortfarande. Jag har försökt få i mej lite. Det blev inte så mycket, men proviva, sojayougurt och vatten, läkemedel av olika slag, aloe vera dryck, jag har provat allt jag har hemma nu!

Asch, jag hoppas det snart går över. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Akuten åker jag inte till, så är det bara. Aldrig i livet....

Tja, som sagt, jag hoppas jag kan sova lite inatt, och att det blir bättre till imorgon.

Nu blir det lite mera surf, titta på tv, ha ont i magen, gosa med min ständiga soffkompanjon, till sämnen infinner sej.

Soffkompanjonen.    Lillen i bakgrunden står och tränar på att kissa på trädet, om ni undrar.   Kortet togs i somras.  

Ryggen och bäckenet gör ondare än vanligt idag, men så blir det när jag inte får ligga och sitta som jag mår bäst av. Hm, så kan det vara.

Ha en bra och sömnig natt.