Jag SKA klara av semestern! Så är det bara...  

Felet är väl att jag nästan har gjort helt slut på mej redan innan.  

Idag har det gått i ett. Hela dagen har varit helt full. Helt otroligt. Gissa om jag har ont?  

Men nu har jag klarat av att packa nästan helt klart i husvagnen, med lite hjälp av maken och dottern så klart.

Hämtat stora sonen två mil härifrån. Handlade där med hjälp av honom. Firade sonen med mina föräldrar och min mormor. Innan de kom hann jag göra tårta och fixa allt innan fikat. 

När de åkt har jag packat det sista, nästan. Silat fem liter flädersaft. Diskat upp det sista. Puh....

Nu är jag helt och totalt slut. Det pulserar av smärta i hela kroppen, även om knäna, fötterna och ryggen är värst. 

Nu är det kväll. Imorgon blir det hektiskt igen. Då ska vi hinna med att åka till läkaren med lilla sonen också. Plus att handla. För "lönen" kommer ju inte förrän imorgon ju, då får man göra allt in i det sista.   

Sen har vi bara sådär 60 mil att köra.  

Men SEN. Sen så. Njuta!!!  

   Brorsorna hade väldigt roligt tillsammans, de träffas alldeles för sällan tyvärr. Men som ni ser skulle den här leken kunnat gå illa.... Typ...  

Jag blir så himla frustrerad.

Varför gör det så ont i ryggen för nu då?

Höger ben hänger inte med.

Är det för att vi ska iväg eller vad? 

Lagen om alltings jävlighet......

Nog för att ryggen gjort ont länge, men inte så här. 

Jag kan inte låta bli att bli arg och ledsen. Om jag kunde påverka detta ändå! 

Imorgon ska min stora son firas, han fyller 19 år på måndag. Jag SKA vara bästa mamman då. Eller, ja, det är ju en sanning med modifikation, jag är ju hans enda mamma ju.   Men ni förstår vad jag menar? 

Det känns inte bra att inte räcka till. Fast jag är nog ganska bra att dölja hur illa det är. Det är bra. Ibland.  

Ja ja, vi får väl se, det går nog bra skulle jag tro. Jag brukar kunna dölja hur dåligt jag mår, särskilt när min mormor ska komma. Hon är så gammal och behöver då inte veta allt. 

Ibland är det jobbigt att vara jag. Men bara ibland.