Nu har det verkligen varit för mycket i några dagar.

Kroppen har sagt ifrån totalt.

Feber, kallsvettas, svettas, fryser, yrsel, muskelsvagare än vanligt, skakar, muskelryckningar både här och där. 

Underbar kropp man har.  

Nej, ska jag vara ärlig så är jag lite trött på att ha det så här. Jag har så ont nu att hjärnan har kopplat bort sej.

Jag minns ju inte ens vad folk sa till mej för fem minuter sen!!!

Än mindre vad de sa för en vecka sen... Suck.

Bara detta med vilken dag det är... Hi hi, jag kanske är senil ändå?  

Lillen är jättesjuk, jag som trodde han var på bättringsvägen... Läkaren såg inget i öron och hals iaf, skönt!!!

Men urinprov vägrade han ge, det blev till slut en maktkamp, bara att ge upp, han var trött, hungrig och ville hem....

Så VC imorgon då istället, med insamlat urin hemma.  

Fast nu vaknade han ju efter en timme drygt och skrek rent hysteriskt. När vi till slut fick kontakt med honom så har han ont i magen... Igen....

Hmmm, förstoppad kanske?

Det gav med sej efter en stund, men jösses vad det skär i mammahjärtat när han är så där ledsen.  

Nu ska jag snart försöka sova, ska till ortopedtekniska imorgon. Tidigt...

Får se hur det går nu. Spännande.

Ha en god natt nu alla.   

Ja, jag, personligen alltså, gör korkade saker hela tiden tror jag. 

Nu har jag ny medicin som hjälper ganska bra. Det tar inte bort smärtan, långt ifrån, men den lindar liksom in den i bomull, i brist på bättre uttryck.  

Men denna bomull är ganska bedräglig känner jag. För självklart har jag istället gjort för mycket idag. Och nu är jag bara förbannad på mej själv. Varför lär jag mej aldrig? Tssss, herrejösses så korkat.  

Den här veckan kommer bli "körig" som vi säger här. Ganska mycket att göra alltså. Jag ska bara klara av att hushålla med mina krafter, för nu är det nära att allt rasar känner jag.

Hjärtat har visat sej från en av de sämre sidorna idag, och det gillar jag INTE!!! Det slår fort och hoppar över slag om vartannat. Det känns som om det sitter i halsen ungefär. Asch, jag är så himla trött på allt som den här sjukdomen innebär ibland.

En dålig dag idag alltså. Inget mer att orda om. Ganska onödigt att skriva i bloggen egentligen när det bara är skit, men så fick det bli.

Sovandet är det sämre med igen också, av orsaker jag inte kan styra över, som vanligt. Sömn är viktigt, särskilt när man är utan!   

Hoppas på en fin dag imorgon ändå!   

Allt är konstigt nu..

Jag har de där huggen på höger sida igen, utöver den där värken på vänster sida under revbenen.

Plus att jag hade ont i bröstet hela dagen igår, och DET skrämmer mej kan jag tala om!!!

Jag som brukar ha jättesnabb puls i normala fall hade igår så otroligt långsam puls istället. Jättekonstigt. 

Idag har jag inte ont i bröstet och pulsen har återgått till nästan det "normala". Ja, det som är normalt för mej. Alltså en bra bit över hundra.

Skönt att det har gått över, men jag kan inte låta bli att undra väldigt över vad det var, och om det var farligt....

Aja, det ger sej nog en vacker dag, vare sej jag vill eller inte.  

Jag tror att det mest beror på att jag har så otroligt ont överhuvudtaget just nu, och har haft ett bra tag.

Jag ska ändra min smärtlindring, och hoppas på att det kommer hjälpa. För jobbigt är det. Verkligen.  

Idag har det varit hemskt med tröttheten. Jag har inte orkat något överhuvudtaget, och jag har inte orkat med barnen heller. Eller orkat njuta av det härliga vädret.   

Jag blev så förbannad till slut så jag gick och lade mej en tredje gång för att kunna orka med kvällsmaten.    Som en nyfödd ungefär. Gah! 

Felet är att jag verkligen inte kan ligga för mycket, jag får så jäkla ont. Så nu har nacken satt fart igen, och är tio gånger värre. Ryggen känns som om den ska gå av ungefär. 

Hjärtat slår i över 120 hela tiden när det är så här varmt, så det är svårt att slappna av. 

Jag ska ju på ultraljud av hjärtat imorgon, jag får väl ta upp det med den som gör det. Ifall jag kommer ihåg det. För huvudet befinner sej  just nu under armen.   

    Jag tog kort på en av mina fina fruktbärande plantor idag. Kan ni gissa vad det är?  

Nu blir det att kolla på den nya serien på tv 4 Fakta om andra världskriget, sånt gillar jag.

Kram!! 

Just nu är jag ledsen. Riktigt ledsen...

Och lite arg.

Jag är ganska tuff så där, men ibland så....

Sjukdomen kommer sätta stopp för sommarens semesterplaner. Nästan garanterat. 

Det gör mej väldigt ledsen. Tänk att ens kropp kan göra så ont, och motarbeta en så pass va? Just nu vet jag inte riktigt vad som händer.

Jag är en riktig kontrollfreak, och gillar inte att inte ha koll. Nu har jag ingen koll alls. 

Kroppen gör saker hela tiden nu, som tar mej med överraskning. 

Fötterna svullnar, både åt sidorna och uppe på. 

Ryggen gör saker som den aldrig gjort förut. Det värker hela tiden och i hela ryggen

Vänster armbåge är helt fel, och vänster (halva) hand sover konstant. 

Det ploppar upp nya saker hela tiden!!

Hjärtat slår volter, det hugger både här och där, njurarna gör så ont ibland att svetten börjar rinna. 

Vad är det som händer? Det mesta av detta är nytt, som lagt sej på allt det andra...

Jag är inte en nervös människa av naturen, jag tar det mesta med lugn. Men det här börjar göra mej en smula nervös. 

Måste nog meditera lite ikväll tror jag, lugna ner mej. 

Kropp och själ står ju varandra så nära, jag kan ju försöka få det ena att må skapligt, när det andra mår skit kanske?  

Nu har jag fått en tid för ultraljudsundersökning av hjärtat.

När jag träffade min EDS specialist berättade han att vi kan få aortaaneurysm. Där aortan går ut ur hjärtat. 

Jag har nog levt lite i förnekelse sedan dess, för jag tror absolut att jag inte har något fel på hjärtat och aortan.  

Det kan ju vara en illusion, men för mej är det väldigt annorlunda mellan att ha ont i leder och att ha ont av något så vitalt och viktigt som hjärtat.

Jag har hellre ont i alla leder i hela kroppen än att ha fel på aortan.

Jag har just nu full tro på att jag är frisk i mitt hjärta. Rätt? Vet inte, men jag är så dålig just nu att jag har svårt att ta in det.

Tänk om det är fel på aortan? Att jag har en början till aneurysm. Det är ju bara att bita i det sura äpplet och ta tag det då. Men just nu kan jag inte.

Jag är ju i ett slags skov. Jag har inte varit med om att min sjukdom blivit så här dålig, på så pass kort tid förut.  Vet inte hur jag ska ställa mej till detta. Hur jag ska reagera.

Men det kommer väl antar jag.  

År det någon mer som blivit sämre på kort tid? Kännt som om kroppen bara faller samman? Jag skulle vara så tacksam om ni ville dela med er av det. Om ni inte vill skriva öppet får ni gärna skriva ett mail. 

Jag mår väldigt illa just nu. Ont. Faller samman. Suck...