Ja, det är inte utan att jag har väldigt, väldigt ont just nu, och har haft hela dagen. 

Fast just nu är det värt det...  Idag har vi bara fixat det sista med vagnen, gjort så att vi kan bo här i en vecka. Skönt, men oj så ont...

Just precis nu sitter jag ute bland knotten och njuter i fulla drag. Jag har fjällen precis framför mej. Knotten är inte jättejobbiga eftersom det blåser. Fötterna och knäna värker så det pulserar,  nacken är i totalt olag, ryggen känns som om den har gått av ungefär.

Men vad gör det????? Inget just nu!!!!! (Nästan)

   Mitt frukostsällskap, himla trevligt. Den har varit här hela dagen och retat hundarna till vansinne. Den har stått utanför receptionen och glott. Den har stått utanför vår husvagn och glott. Ganska söt faktiskt.  

   Den här bilden på Lillen är ganska bra, för vad gör man är en snart treåring börjar tycka det är tråkigt i bilen? Ge honom en gammal tidning och en kulspetspenna!!!  

Imorgon är det tänkt att vi åker över till Norge och kollar Elgå igen, vi var där 2007, och det är så himla fint!!! Vi är ju precis intill, så det är ju lättåkt kan man säga.  

Jag sitter ute och skriver detta, och precis nu kom alla myggen, för det har slutat blåsa.... 

Dags att gå in till de andra snart. Min kropp känns verkligen inte bra. Det gör ont överallt, mer än vanligt. Fast så klart, jag har ju gjort mer än jag brukar, och det straffar sej ju så klart.

Ha en härlig torsdag nu alla, stor kram!!!!    

  Var bara tvungen att gå ut och ta kort, tjugo över elva på kvällen. Och det ser ut så här! Jag bor ju i södra Sverige i normala fall, och där har vi natt, när det är natt. Det är häftigt med så här ljusa nätter!

Här kommer lite bilder.

Jag har otroligt ont efter att ha suttit i bilen så många timmar, men att komma till fjällen gör själen så gott!!

   Han sover inte i den mest bekväma ställningen i bilen... Men han släppte inte traktorn inte!! 

   Han fick ett trätåg i Nusnäs, som minne, och den lekte han med direkt på grusparkeringen, när vi gav hundarna vatten.

En av vyerna från en av våra fikapauser. Österdalälven, vackert!!

Lillen är fascinerad av vattnet och hunden av stenarna som Lillen kastar i. Delat intresse kan man säga.   Tror ni han höll sej torr? Nä då, han lyckades sätta sej i vattenbrynet så klart, busungen.  

   De sista tre milen ser ut så här, och känns som ungefär trettio... 

Vi kom fram skapligt, men receptionen var stängd, så vi kommer inte åt servicehuset förrän imorgon. Vi som såg fram emot en dusch.. Men men, det får bli imorgon.  

Jag har otroligt ont nu, och har sovit dåligt, även om jag har bullat upp med kuddar överallt. Jag har aldrig varit så här dålig när vi varit ute med husvagnen förut, det känns tungt.

Men det här ska gå!!! Så är det bara!!!  

Vi får se vad vi gör imorgon, jag skulle tro att vi ska fiska och kolla naturen lite. Underbart!!

Ha en fin onsdag nu, alla vänner!!      

Nu halvvägs, lite drygt.

Sitter utan el, så jag måste spara batteri. 

Tack för kommentarerna i förra inlägget, jag hann inte svara, för jag vet inte om vi hinner fram till campingen imorgon heller, och då har jag ingen el förrän på onsdag. Tyvärr hinnar jag inte gå in på era bloggar heller, och det är jättetrist, det är ju dagens höjdpunkt!

Kram på er!!! Jag återkommer, om ni vill kan jag lägga ut lite bilder på den underbara naturen sen.   

Skrev ett inlägg om mina få besökare och mina få kommentarer. 

Men jag ångrade mej. Om jag skriver något om det kan det tolkas som om jag fiskar efter kommentarer, och det gör jag inte!!

Jag går ofta, eller ja, alltid till mej själv när jag funderar. Och jag, personligen lämnar alltid, eller nästan alltid ett avtryck när jag läser en blogg. Det behöver inte vara mycket när jag mår dåligt, men jag lämnar något iaf. Personligen tycker jag att det hör till. Man läser någons "dagbok". Iofs har denna någon valt att lägga ut den så alla kan se. Men jag, personligen, tycker att man ger sej till känna och talar om att man varit där och delat dennes "dagbok". 

Fast det är jag som är knäpp. För jag har haft över 20 besökare idag, eller ja, igår blir det ju nu, och inte en enda kommentar. 

Fast det är klart, om jag nu är så himla blåst, så behöver jag ju inte blogga. Ganska enkel lösning faktiskt.  

Hoppas alla hade en fin helg.  

Ha det.  

Jag SKA klara av semestern! Så är det bara...  

Felet är väl att jag nästan har gjort helt slut på mej redan innan.  

Idag har det gått i ett. Hela dagen har varit helt full. Helt otroligt. Gissa om jag har ont?  

Men nu har jag klarat av att packa nästan helt klart i husvagnen, med lite hjälp av maken och dottern så klart.

Hämtat stora sonen två mil härifrån. Handlade där med hjälp av honom. Firade sonen med mina föräldrar och min mormor. Innan de kom hann jag göra tårta och fixa allt innan fikat. 

När de åkt har jag packat det sista, nästan. Silat fem liter flädersaft. Diskat upp det sista. Puh....

Nu är jag helt och totalt slut. Det pulserar av smärta i hela kroppen, även om knäna, fötterna och ryggen är värst. 

Nu är det kväll. Imorgon blir det hektiskt igen. Då ska vi hinna med att åka till läkaren med lilla sonen också. Plus att handla. För "lönen" kommer ju inte förrän imorgon ju, då får man göra allt in i det sista.   

Sen har vi bara sådär 60 mil att köra.  

Men SEN. Sen så. Njuta!!!  

   Brorsorna hade väldigt roligt tillsammans, de träffas alldeles för sällan tyvärr. Men som ni ser skulle den här leken kunnat gå illa.... Typ...  

Jag blir så himla frustrerad.

Varför gör det så ont i ryggen för nu då?

Höger ben hänger inte med.

Är det för att vi ska iväg eller vad? 

Lagen om alltings jävlighet......

Nog för att ryggen gjort ont länge, men inte så här. 

Jag kan inte låta bli att bli arg och ledsen. Om jag kunde påverka detta ändå! 

Imorgon ska min stora son firas, han fyller 19 år på måndag. Jag SKA vara bästa mamman då. Eller, ja, det är ju en sanning med modifikation, jag är ju hans enda mamma ju.   Men ni förstår vad jag menar? 

Det känns inte bra att inte räcka till. Fast jag är nog ganska bra att dölja hur illa det är. Det är bra. Ibland.  

Ja ja, vi får väl se, det går nog bra skulle jag tro. Jag brukar kunna dölja hur dåligt jag mår, särskilt när min mormor ska komma. Hon är så gammal och behöver då inte veta allt. 

Ibland är det jobbigt att vara jag. Men bara ibland.   

Eller inte....  

Nu när avresan börjar närma sej så börjar jag bli lite stressad. Allt måste vara iordning. Huset rent och snyggt. Ingen tvätt i korgen. Med mera, med mera. Ja, ni vet hur det är. 

Men då ska jag ju försöka göra allt med en gång. Så nu har jag hållt på hela förmiddagen, med resultatet att hela eftermiddagen blev förstörd. Jätteont och helt slut så klart. 

Inget mera gjort alltså. Varför i hela friden kan jag inte lära mej att hushålla med mina krafter och min kropp. 

Suck, jag kommer väl dit en vacker dag.  

Annars  har jag haft en trevlig dag, om man bortser ifrån hur ont jag har då.

Svärmor var här och åt middag, sen kom några kompisar på kvällen. Jättetrevligt. Men som vanligt, ganska jobbigt. Kroppen tar visst stryk så fort jag gör minsta lilla nu för tiden.  Det känns ganska hopplöst. 

Men men, nu längtar jag efter fjällen. Verkligen längtar. Fiska. Njuta av naturen. Det ska bli så himla härligt!!!