Måste ju dela med mej av denna lilla underbara plutt.  

Han var en liten surprice, jag åt minipiller som jag slaviskt tog varje kväll.

Antagligen är det min EDS som gjorde att jag pötsligt inte tog upp tabletterna, för jag hade ingen maginluensa eller så när jag blev gravid.

Det var meningen alltså, att vi skulle ha en till, fastän min kropp tog stryk, så pass mycket att jag nog får lida för det resten av livet.

Men det är det ju värt!!! 

    En glad liten kille, oftast....  Han är i sin treårstrots, så visst är han ganska billig emellanåt, men däremellan är han helt underbar!!

Idag mår han mycket bättre, även om han inte är sitt forna jag än. Men andningen är mycket bättre och han verkar inte ha ont i öronen längre. Febern har gått ner till mer normala grader och vi kunde vara ute en liten stund. Frisk luft är nyttigt, även om man har lite feber!!! Anser jag iaf.  

Idag får jag verkligen sota för min bravader den här veckan, och antagligen imorgon också. Men det vat jag ju i förväg, egentligen, och gör det ändå. Då får man stå sitt kast! 

Nu blir det nog en lugn kväll framför tvn. Kroppen har sagt ifrån helt. 

Ha en fin kväll!!!

Vad ont jag har nu!! 

Nu när Lillen sover gott i sängen, men pappa bredvid sej och jag sitter här i soffan själv, så tror jag allt adrenalin försvann. 

För jag har nog levt på det idag tror jag. Men nu har det övergivit mej.  

Tog en rejäl dos med morfin förut, men jag får nog fylla på lite. Annars kommer morgondagen vara skit. Skit....

Nu har jag suttit framför datorn för länge också. Då får jag också ont.

Ibland hjälper morfinet, ibland inte. Ibland gör det helt enkelt för ont.

Sen gör det nog sitt till att jag fick ett brev från FK idag, där de skriver att det har fått in min ansökan om sjukpenning, som de tvingade mej att skicka in, eftersom de aldirg kan få tillräckligt med papper om sjukbidraget. Men nu skulle de bara tala om att det nog kommer ta mer än 30 dagar att besluta om det, eftersom det måste utredas först..... Utredas? Vad är det de har gjort de senaste tio åren då?

Blir så himla TRÖTT!!!! En månad till utan pengar? Hur ska det gå? Skolavslutningar, skolresor och annat som barnen får försaka. Igen....

Fan vad jag blir trött på detta.... 

Ja idag fick jag åka ambulans med Lillen...

Visst, det var ju delvis normalsjuka, om man kan kalla det för det, men mycket tror jag beror på att han antagligen har ärvt min EDS. 

Han fick ont i örat igår kväll och en hosta som var hemsk! Riktigt slemmig och otäck.

Han har hostat sedan januari, då han hade en vanlig förkylning. 

Men  nu var det riktgit illa. Det slutade med att han inte kunde andas. Han slet för att få ur luften och han slet för att få in den i lungorna. 

Det rosslade så att det hördes i telefonen när jag satt med 112 på linjen. Han skickade en ambulans direkt. 

Som tur var! För när de kom hit var han nästan okontaktbar och när vi satte honom i ambulansen hade han bara 86% i syresättning i blodet!!

Plus 39.7 i feber.

Den blev till 40.7 till slut och syresättningen blev inte bättre än 95%.

Läkaren där var jättebra! Jag sa att han antagligen har samma EDS som jag, och då tog han reda på vad som gällde. Det är inte alla läkare som gör det!!

Han kom tillbaka och frågade vilken typ jag har, och konstaterade att det är vanligt med problem med lungorna vid Typ3. 

Själv har jag ju astma på grund av min EDS, jag vill verkligen inte att Lillen ska få det också, för det är jättejobbigt.

Nu är vi ju hemma, men det konstaterades att han har dubbelsidig öroninflammation och början till lunginflammation. Samtidigt....

Och det gick så snabbt!! På bara några timmar var han helt borta... Precis så är det för mej. Jag är frisk ena sekunden och dödssjuk andra. 

Nu äter han PC och jag hoppas han blir friskt snabbt. Han ska kollas för astma om några veckor. Han blev så fullpumpad med luftrörsvidgande att det inte gick att fastställa nu.

Känns skönt att de vill gå till botten med detta ändå. All den okunskap och ovillighet att lära, som jag har mött inom vården, innan jag fick min diagnos, var nu som bortblåst! Tänk om jag kan ge min lille kille en bra början i livet, bara genom att veta vad felet är. Underbart!!

Men uj vad jag är trött nu!! 

En natt utan sömn, med en liten sjuk kille i knät som bara ville sova i kvartar, sittandes i knät. Sedan detta bärande på en totalt slapp liten kille, har tagit död på min kropp!!

Men jag skulle kunna göra vad som helst för honom, lite (mycket) extra smärta för hans skull är ju inget. 

Nu hoppas jag att jag får sova lite mer inatt. Maken ska vara hemma med Lillen imorgon, så jag han kan gå upp med Liten inatt, istället för att jag ska göra det.  

Ja, ett helt långt inlägg om min lille älsklingskille, men jag blev faktiskt väldigt rädd.

Kram på er!!! 

Idag har jag varit så trött att ögonen liksom har stängt sej, bara jag suttit ner. 

Hela kroppen har sagt ifrån. 

Att jag aldrig lär mej att lyssna på min kropp och ta det lite lugnt när det börjar! 

Ja ja, det är bara att ta nya tag imorgon! 

Just nu har jag en jätteledsen liten 2.5 åring med ont i örat och magen, som bara gråter och nog kommer vara vaken hela natten.

Så risken är överhängande att jag kommer vara ännu tröttare imorgon!!  

Klockan är mycket, jag har jätteont, men jag ville bara dela med mej lite av mina glädjeämnen i livet.

   Två av dom. N, den gråa är yngst i gänget, han blir fyra i juni. Bolltokig arbetsmyra som ger mej många skratt varje dag. En riktig toker!!!   Allt går i trehundra blås med en hunden!!! 

G, den svarta är näst äldst, han blev åtta i februari. En riktigt snygg grabb, som tror han är störst,  bäst och vackrast och att alla ska göra som han vill. (Skulle inte tro det!!)    Honom har jag jagat med och han är en superduktig eftersökshund. Men som så mycket annat kan jag inte jaga längre.... Skyttet funkar inte som det ska. Suck.

   Sist, minst och äldst, min lille S. Spelevinken i familjen som blir tio år i augusti, men som beter sej mer som en tio månaders valp. Han kommer nog leva till han blir tjugo eller nåt.  

Detta var de som säger voff, sedan har jag sådana som säger mjau och kuckeliku också. Presentation kommer senare.

Syftet med det här i bloggen då? Djur gör underverk för själen!!   Kroppen mår också bra (oftast) när man blir tvingad att gå en promenad, fast man inte orkar egentligen, för jag behöver röra på mej, jag blir bara sämre om jag bara sitter eller ligger.  

Ville bara säga det.   

Det är ju inte alltid man tänker längre än näsan räcker...  

Varför i hela friden gör jag hela tiden saker som jag få ont av?

Jo, jag kan svara på den direkt. För att jag tycker det är väldigt roligt att göra vissa saker helt enkelt. Även om det blir surt efter.  

Jag kan inte utveckla detta mer tyvärr. Hm. 

Men jag fick ett roligt samtal idag iaf!! Jag såg ju en väldigt ovanlig rovfågel här igår, som jag rapporterade till hemsidan svalan, en sida där man rapporterar om man ser lite ovanliga fåglar helt enkelt. 

Nu ringde han som är fågelkännare lokalt här för att fråga om vad jag sett. Han kommer förbi imorgon så vi kan gå ut i skogen här, jag ska visa honom en plats där ormvråken sitter och äter. Jag har ett häckande par här framför huset.   De är så himla vackra! 

Fågelskådning är ju ett intresse som kroppen faktiskt klarar av, till viss del. Jag har väldigt svårt att hålla en kikare framför ögonen för länge, men jag hinner ju se lite!   Naturens under. 

Imorgon blir det att ta Lillen till Bvc, vi ska kolla hans allergier. Tur att han inte har så farligt, jag hoppas att han klarar sej från det, helt och hållet. Jag använder bara miljövänliga produkter i hemmet, det är himla onödigt att utsätta sej och sina barn för en massa farligt kem. Ajax och sånt. Ett gissel. Förhoppningsvis hjälper det till iaf.    

Ja, det känns som om dagen har gått i den farten ungefär.. 

Riktigt ont idag, men det visste jag ju redan igår att jag skulle ha. Tänk att den här kroppen aldrig gör som jag vill. Imorgon har jag för mycket att göra, igen. Saker jag måste göra. Sen då?

Resten av veckan? Tja.

Svullna, onda fötter, knän som krasmar och värker, höften gör ont för varje steg jag tar, ryggen känns som om den ska gå av, nacken gör ont ner i höger arm, armbågarna gör ont hela tiden, vänster lillfinger och ringfinger sover hela tiden, höger handled gör nu inte bara ont när jag rör den, utan hela tiden, båda axlarna känns som om de ska trilla av. 

Magen, astman, huvudvärk, hjärtklappning är ju bara en bonus.   

Herregud! Sicken gnällkärring jag blev!!!  Asch, jag är bara i en svacka, man blir ju lite känslig då. 

Annars har jag faktiskt haft en bra dag på andra sätt.

Såg en ängshök idag på vår baksida. En otroligt vacker rovfågel som är starkt hotad i Sverige och väldigt ovanlig. Det var ett privilegium att få stå där och titta på den, när den cirklade runt, runt, bara några meter ovanför marken och bara några meter från mej. Naturens under ger mej glädje, varje dag! 

Och utan familjen vet jag inte vad jag skulle ta mej till. Tänk vad ens barn och en underbar make gör mycket för ens välbefinnande, trots kronisk smärta. Mmmmm.   

Idag var vi på VM i plöjning, som var bara några km från oss. Perfekt för en liten två och ett halvt åring som är totalt traktortokig!!   

   Behöver jag säga att han var väldigt, väldigt trött efter fem timmar med traktorer!! 

Vi ställde bilen hos en kompis som bor tre km från stället där det var på, och så cyklade vi sista biten, för att slippa allt strul med bilen. 

Vi har världens bästa vagn till Lillen, en kombinerad cykel, jogging, drag med hund och drag med människa vagn. Supervagn!!

Han somnade gott när vi cyklade till bilen kan jag tala om!!! 

Sedan hade ju jag jätteont så klart.... Hem och ta starkaste tabletterna jag har och sen lägga mej i sängen med fötterna upp. Oj oj, jag kommer vara död imorgon.

Men det var det faktiskt värt!!!  Lillen var ju i paradiset, tänk att få dela det med honom!!!