Vad ont jag har nu!! 

Nu när Lillen sover gott i sängen, men pappa bredvid sej och jag sitter här i soffan själv, så tror jag allt adrenalin försvann. 

För jag har nog levt på det idag tror jag. Men nu har det övergivit mej.  

Tog en rejäl dos med morfin förut, men jag får nog fylla på lite. Annars kommer morgondagen vara skit. Skit....

Nu har jag suttit framför datorn för länge också. Då får jag också ont.

Ibland hjälper morfinet, ibland inte. Ibland gör det helt enkelt för ont.

Sen gör det nog sitt till att jag fick ett brev från FK idag, där de skriver att det har fått in min ansökan om sjukpenning, som de tvingade mej att skicka in, eftersom de aldirg kan få tillräckligt med papper om sjukbidraget. Men nu skulle de bara tala om att det nog kommer ta mer än 30 dagar att besluta om det, eftersom det måste utredas först..... Utredas? Vad är det de har gjort de senaste tio åren då?

Blir så himla TRÖTT!!!! En månad till utan pengar? Hur ska det gå? Skolavslutningar, skolresor och annat som barnen får försaka. Igen....

Fan vad jag blir trött på detta.... 

Ja idag fick jag åka ambulans med Lillen...

Visst, det var ju delvis normalsjuka, om man kan kalla det för det, men mycket tror jag beror på att han antagligen har ärvt min EDS. 

Han fick ont i örat igår kväll och en hosta som var hemsk! Riktigt slemmig och otäck.

Han har hostat sedan januari, då han hade en vanlig förkylning. 

Men  nu var det riktgit illa. Det slutade med att han inte kunde andas. Han slet för att få ur luften och han slet för att få in den i lungorna. 

Det rosslade så att det hördes i telefonen när jag satt med 112 på linjen. Han skickade en ambulans direkt. 

Som tur var! För när de kom hit var han nästan okontaktbar och när vi satte honom i ambulansen hade han bara 86% i syresättning i blodet!!

Plus 39.7 i feber.

Den blev till 40.7 till slut och syresättningen blev inte bättre än 95%.

Läkaren där var jättebra! Jag sa att han antagligen har samma EDS som jag, och då tog han reda på vad som gällde. Det är inte alla läkare som gör det!!

Han kom tillbaka och frågade vilken typ jag har, och konstaterade att det är vanligt med problem med lungorna vid Typ3. 

Själv har jag ju astma på grund av min EDS, jag vill verkligen inte att Lillen ska få det också, för det är jättejobbigt.

Nu är vi ju hemma, men det konstaterades att han har dubbelsidig öroninflammation och början till lunginflammation. Samtidigt....

Och det gick så snabbt!! På bara några timmar var han helt borta... Precis så är det för mej. Jag är frisk ena sekunden och dödssjuk andra. 

Nu äter han PC och jag hoppas han blir friskt snabbt. Han ska kollas för astma om några veckor. Han blev så fullpumpad med luftrörsvidgande att det inte gick att fastställa nu.

Känns skönt att de vill gå till botten med detta ändå. All den okunskap och ovillighet att lära, som jag har mött inom vården, innan jag fick min diagnos, var nu som bortblåst! Tänk om jag kan ge min lille kille en bra början i livet, bara genom att veta vad felet är. Underbart!!

Men uj vad jag är trött nu!! 

En natt utan sömn, med en liten sjuk kille i knät som bara ville sova i kvartar, sittandes i knät. Sedan detta bärande på en totalt slapp liten kille, har tagit död på min kropp!!

Men jag skulle kunna göra vad som helst för honom, lite (mycket) extra smärta för hans skull är ju inget. 

Nu hoppas jag att jag får sova lite mer inatt. Maken ska vara hemma med Lillen imorgon, så jag han kan gå upp med Liten inatt, istället för att jag ska göra det.  

Ja, ett helt långt inlägg om min lille älsklingskille, men jag blev faktiskt väldigt rädd.

Kram på er!!!