http://www.nyfikenvital.org/?q=node/147

Jag har nog nämnt det förut, att jag äter en del naturmedel och örter.

Tänkte börja med lite info om gurkmeja.

Länken är till en sida som på ett bra sätt berättar om gurkmejans fördelar, inte bara mot EDS relaterade sjukdomar, utan även mot tex cancer.

Jag förordar verkligen att vi med kroniska sjukdomar tänker på att det finns mycket i naturen som kan hjälpa oss att må bättre, och i vissa fall försena vissa symtom.

Jag tar en kapsel om dagen, ren gurkmeja, som jag köpt på hälsokost. Men jag ska köpa en kombinerad kapsel när denna burk är slut, där det även är ingefära i.

Jag kommer länka till allt jag skriver om, så ni kan läsa om det och se var man beställer.  

Kram! 

  En så himla vacker blomma, någon som vet vad det är så får ni gärna tala om det för mej!  

   Det här är, som jag sagt förut, mitt sätt att rensa tankar och själ. Underbart!

   Längtar till dagen då denna kulle är röd istället för vit.  

   Förgätmigej i närbild. Vackert.  

Det var lite från min och dotterns promenad med hundarna idag, vi brukar ta en när hon kommer hem från skolan. Eller rättare sagt, jag följer med om kroppen tillåter, annars får hon ta hundpromenaden själv. Men det är så himla skönt att gå ut i skogen, tanka själen lite.   

Jag är en sådan där riktig funderare. Jag tänker nog för mycket ibland tror jag. 

Just nu funderar jag mycket på Lillen och hur han har ont emellanåt. Det gör mej så himla ont att det är mitt fel. Krasst sett.

Sedan funderar jag på hur en del människor verkligen kan krypa under skinnet på mej. Människan på forumet som exempel. Anklagar till höger och till vänster, vi knarkar, vi är dåliga föräldrar, vi köper knark på stan, alla som äter tabletter blir missbrukare osv osv. Jag kände hur arg jag blev! Jag blev så himla arg på hur denna människa kan kasta ur sig detta. 

Sedan, som ni märker, så ältar jag en smula.   Det är jag ganska bra på. Himla onödigt. Fast det är bättre nu, jag var mycket värre förut. 

Jag har lärt mej mycket av att vara så här sjuk så här länge. Jag har blivit ganska cynisk. Men även så har jag blivit bättre på att visa mina känslor, när jag tycker om någon. Sedan har jag ju alltid varit väldigt ärlig, på gränsen till FÖR ärlig, men nu kan jag vara lite mer smidig med det. Ibland är det bättre att hålla tyst, än att säga ärligt vad man tycker.

Men om jag säger något, så menar jag det! Annars håller jag tyst. Så är det ju.

Jag tackar min svåra sjukdom för att jag faktiskt har förändrats till det bättre på många sätt.

Känns bra att kunna känna en viss tacksamhet över att ha en svår sjukdom, på vissa sätt iallafall. 

Varför i hela friden skriver jag om det här?

Inte en aning!   

Har väl för lite att göra eller så. He he.     

Ja, inte musik nu, utan skallen dunkar ändå! 

Det kom som ett brev på posten efter helgen då jag gjorde för mycket. Kroppen gör ondare, då spänner jag mej och då kommer skallebanket.

Ska meditera lite sedan så jag kanske får lite lindring.

Eller förresten, jag tror jag ska göra som indianerna, tänka bort mina smärtor.   (Internt skämt)

Idag måste jag göra något åt mina hundar. Klippning står på schemat. Tyvärr gör det vansinnigt ont, så jag får nog vänta in dottern, så hon kan hjälpa mej. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är BÄST!!!!! (Nu skrek jag, på riktigt!!!!)  

Promenad ska jag försöka mej på idag tänkte jag, min enda träningsform, som jag tyvärr inte klarat av på ett par veckor nu, bara för att knäna och fötterna gör så ont. Men idag får jag bita ihop och ta lite extra piller och gå, för det är så himla bra för själen ju!!!   Fullständigt älskar min skog!!!  

Ska nog ta med kameran, om jag kommer ihåg, för nu är det vackert kan jag tala om!     

Ett kort inlägg bara, men jag satt här i natten och funderade. 

Lillen, 2.5 år, säger ofta att han har ont i benet, eller armen, eller magen. Magen är bättre sedan vi slutade med mjölkprodukter, mina två andra barn är ju laktosallergiker, så det var ju väntat.

Men det gör mej ledsen och bedrövad att han har ont i benen och armarna, till och från.

Han är ju redan i "rullarna" och går till barnläkare om just EDS, men det är tydligen svårt att ge en diagnos på små barn. 

Jag vill ju inte heller börja stoppa i honom en massa smärtstillande, så han börjar röra sej på ett sätt som inte är bra. Förstår ni? 

Jag vill inte att han blir smärtstillad så att han överanstränger sig. Men jag vill ju inte att han har ont heller. 

   Sötnosen.   

Jag var på väg att ställa frågan på ett forum jag är med i, men eftersom det har blivit så otrevligt där i just smärtfrågor, så börjar jag här på bloggen. 

Någon kanske har någon idè eller erfarenhet?

Hoppas ni alla får en fin vecka, och nu hoppas jag snart kunna sova en stund.