Jag blev ju sjukskriven 1 maj, eftersom FK inte kan komma fram till ett beslut om sjukbidrag inom tre månader, det har nu gått fyra, snart fem. 

Nu kan dom inte komma fram till ett beslut om sjukpenning heller. AF vill inte ta i mej med tång, jag är för sjuk. 

Jag blir väldigt trött på detta. Hur ska vi klara oss rent ekonomiskt? Nu får jag inga pengar i maj. Inga pengar alls. Socialen är det ingen idè att höra av sej till, eftersom vi har lån och skit. 

Tala om att blir behandlad som skit. Är man inte värd något alls? 

Sen har min husläkare skickat remisser till olika avdelningar, bland annat för mina fötter, knän och mina armbågar. 

Nu fick jag en lapp från Neurofysiologiska avdelningen, de ska kolla nervfunktionen i armarna, eftersom mina händer sover hela tiden. 

"Vi har minst 4 månaders väntetid, denna undersökning omfattas inte av vårdgarantin."  Eh? Nähe? Jag som i min enfald trodde att allt omfattades av vårdgarantin. 

Men asch då, jag har ju haft det här så länge, jag kan ju vänta ett tag till, det kan jag. Men jag blev bara så förvånad. 

Jag skulle verkligen behöva söka för ryggen igen också, den är riktigt illa nu. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag lär ju inte få någon hjälp iallafall. 

Just nu känner jag bara en jäkla uppgivenhet. Jag orkar inte. Jag är inne i ett jäkla skov nu, blir jättesnabbt sämre. 

Börjar till min fasa reta mej på folk som säger med ett stön att de har ont i huvudet en dag. Jag brukar verkligen inte ta åt mej och jämföra i vanliga fall. Alla är ju sig själv närmast. Men just nu så kan jag tänka; du skulle vara i min kropp, bara en minut!!! 

Så fel. Så fel. 

Jag skulle behöva städa. Jag skulle behöva klippa klorna på hundarna. Jag skulle behöva, jag skulle behöva.... 

Tur att det är en ny dag imorgon. Som jag ska fylla med något positivt. För det har jag bestämt.   

He he, jag där har jag varit med min dotter och två vänner nu ikväll. Jättehäftigt att få på sej en BH som passar och håller upp behagen så man slipper värk i axlar och nacke.  

Idag har jag lidit extremt av att jag fryser. Jag fryser i normala fall, samtidigt som svetten rinner, men idag har det varit hemskt. Jag kollade till slut tempen, för jag trodde jag hade feber.... Den låg på 36,3.... Hmmm. Jag vet ju att jag har låg kroppstemperatur, men jag brukar ju ligga på 36,5 iaf.   

Jag fick en fråga här på bloggen av en man!!! Så kul!! Ja, inte att han har EDS, utan att han är just, en man.   Det är ju mest kvinnor som är på forum och bloggar, men vad jag vetär det inte mer vanligt på kvinnor än män, eller har jag fel?

Jag har haft Lillen hemma idag, som vanligt på onsdagar, men jag känner mer och mer att jag faktiskt inte klarar av det, rent fysiskt. Särskilt nu när jag mår så dåligt. Måste ta tag i det där och be om att få höja hans timmar. Men det är med sorg i hjärtat, jag gillar att ha min lille pojke hemma.  

Tyvärr är det ju så att han också börjar utnyttja att jag har ont och inte hänger med, när han förut har tagit väldigt mycket hänsyn. Det märks att han snart är tre år.   

Värken i kroppen är lite värre idag, värst är mitt högra knä. Jag tror jag blir tokig!! Höger fot kom ju som ett brev på posten också, plus att vänster sida håller på att rasa också... Men men....  

Tog nyss lite smärtstillande, med förhoppning att det lugnar sej. men man vet ju aldrig.