Ja, som jag har berättat så är inte mina taueringar så snygga, och det gick välidgt fort för dem att bli fula. Jag tappade färgen välidgt snabbt och de har nästan flutit ut, kan man säga. 

Sen får jag ofta ganska kraftiga allergiska reaktioner mot dem. Ibland är det den svarta färgen, ibland någon av de vanliga färgerna, oftast den röda. 

Här har ni min rygg.

   Jag ska försöka få till ett bättre kort, men den ser faktiskt ut så här!!

Den är inte så gammal som den ser ut, och den var riktigt fin i början. 

   Min älskade Yin/Yang med drakar.... Bredvid ser ni förresten två ärr till höger. Det blev så efter att jag tog bort två leverfläckar. Han sydde så fint så, men det hjälper ju inte...

Det kommer fler bilder, för jag har MÅNGA!! Och STORA!!  

Självklart, eftersom jag har en sjukdom som gör att dom blir så fula...   Men det visste jag ju inte när jag gjorde dom. 

Så tänk efter innan ni gaddar er, säger jag bara. Nu behöver ju inte alla bli som jag, men risken är stor, det sa till och med min läkare.   

Smärtan skär genom märg och ben just nu, och jag är lite förvånad över det faktiskt.

Jag brukar i normala fall må aningens lite bättre när värmen börjar komma, men inte den här gången. 

Idag hämtade jag lite energi ute i skogen med hundarna. En promenad i sakta mak, och en tacksamhet över att jag har tre hanar, som stannar väldigt ofta för att kissa.  

Stannade vid grannens vackra hägg och drog in doften.

   Det gav mej stor glädje och jag bara njöt.

   Vid slutet av min promenad hittade jag skogsstjärna i full blom! Just sådana saker ger mej så himla mycket positiv energi! 

Just nu behöver jag väldigt mycket av den varan känner jag.

Det är nästan övermäktigt när folk och myndigheter drar och sliter i en hela tiden. Ingen förstår. Ingen kan ju förstå i och för sej. Men de kan ju försöka. Lite. 

En del sätter press på mej i all välmening. De tänker inte. Jag ska ta reda på det, ringa dit, en visning blir framflyttad och då är det förfärligt!!! (Jag säljer mijövänliga städ och hygienartiklar som hobby, tar den historien sen) 

I normala fall skulle jag inte bry mej om liknande kommentarer från folk, men när jag mår så här dåligt tar det direkt i hjärtat. Jag blir ledsen och stressad. De menar ju inte ens något illa, men jag blir ändå ledsen. sen blir jag arg på mej för att jag blir ledsen. Make sense? Nä, inte för mej heller.   

Men när man nu har blivit helt ifrågasatt av myndigheter i flera år, och särskilt nu de senaste månaderna, så tar det hårt när man blir ifrågasatt av vänner. 

Nej, självklart kan de inte förstå hur jag har det. Det kan ju ingen. Och jag är inte den som brukar kräva att bli särbehandlad på något sätt. Men just nu sitter nerverna utanpå. Huden är inte där som skydd. 

Undrar ibland hur jag ska orka, för jag brukar faktiskt vara väldigt positiv och försöker alltid se det positiva i allt. 

Men det är ju alltid ljust i kanten. Ljuset i slutet av tunneln och allt det där.   

120 mg morfinpreparat och ändå så ont, så ont.

Klockan snart halv två på natten.

Måste gå upp med Lillen när han vaknar mellan sex och sju imorgon bitti.

Sitter och retar upp mej på att smärkliniken här inte ville ta emot mej för hjälp med smärtlindring.

Varför?

Suck.

Så. Nu har jag gnällt klart för den här gången.   

Klockan är snart ett på natten, så jag orkar inte skriva så mycket i ämnet, men det kommer!!!

Kom bara att tänka på det precis nu, vet inte varför...   Sometimes the brain works in mysterious ways...  

Jag säger bara det, tänk efter många många gånger innan ni gaddar er, om ni har EDS!! De blir inte snygga kan jag tala om..

Det kommer bilder på mina sedan. Jag hann givetvis gadda halva kroppen innan jag nu för några veckor sedan får reda på varför mina är så gräsliga. 

Bilder kommer som sagt...  

Ska väl snart försöka sova en stund.

Natti natti.