Som så många andra dagar har jag gjort alldeles för mycket idag. Kan inte gå in på vad jag har gjort i detalj, men för mycket har det blivit. 

Jag måste på något sätt inse att jag har en ganska svår sjukdom som bara blir värre ju mer jag gör! Men hur?

Jo, jag vet att man ska lyssna på sin kropp och allt det där, men jag har ganska lätt att spela döv.  

Fast samtidigt kan man ju undra hur dum i huvudet jag är egentligen?  När kroppen skriker att den inte vill mer, att den ger upp, och jag bara kör på, så måste det tyda på en viss brist på intelligens? Eller?  

Jo jo, jag lär mej väl så småningom. Fast just nu känns det väldigt korkat att ha gjort så här.

Plus då det jag skrev om i förra inlägget. När det går ut över mina barn så blir jag riktigt arg på mej själv!!! Fasen så korkat!!!

Hjärnan funkar dåligt just nu. Vansinnigt irriterande.

Sen att det gör ont i stort sett överallt kan väl förklara en del, men det är fasen ingen ursäkt. För mej iallafall.

Frustrationen är på topp.  

Hur otroligt jäkla korkad får man bli?!?!

Blir så förbannad!!!

Den där hjärnan är nog, typ, död....

Vi har ju konstaterat att Lillen är laktosintolerant. Så långt allt väl.

Sen vi slutade med det och ersatte med laktosfritt så är han mycket bättre, mycket mycket bättre i magen.

Imorse däremot så klagade han på att han hade ont i magen, igen. Som så många andra gånger på morgonen.

Då insåg jag plötsligt vad jag har gjort!!!!!  

Av ren vana har han fått sin välling på morgonen. Och på kvällen.  

Alltså, ibland blir jag så himla otroligt arg på mej själv att jag skulle kunna lappa till mej!!!! Laktosfri välling? Närå, här är världens bästa mamma som ger den laktosintoleranta sonen vanlig välling, jaaa då!!!!  

Gah, duma dumma dumma jag!!!!!  

Ibland är jag riktigt arg på den här sjukdomen som gör mej så här disträ. Hmpf.... 

http://www.nyfikenvital.org/?q=node/147

Jag har nog nämnt det förut, att jag äter en del naturmedel och örter.

Tänkte börja med lite info om gurkmeja.

Länken är till en sida som på ett bra sätt berättar om gurkmejans fördelar, inte bara mot EDS relaterade sjukdomar, utan även mot tex cancer.

Jag förordar verkligen att vi med kroniska sjukdomar tänker på att det finns mycket i naturen som kan hjälpa oss att må bättre, och i vissa fall försena vissa symtom.

Jag tar en kapsel om dagen, ren gurkmeja, som jag köpt på hälsokost. Men jag ska köpa en kombinerad kapsel när denna burk är slut, där det även är ingefära i.

Jag kommer länka till allt jag skriver om, så ni kan läsa om det och se var man beställer.  

Kram! 

  En så himla vacker blomma, någon som vet vad det är så får ni gärna tala om det för mej!  

   Det här är, som jag sagt förut, mitt sätt att rensa tankar och själ. Underbart!

   Längtar till dagen då denna kulle är röd istället för vit.  

   Förgätmigej i närbild. Vackert.  

Det var lite från min och dotterns promenad med hundarna idag, vi brukar ta en när hon kommer hem från skolan. Eller rättare sagt, jag följer med om kroppen tillåter, annars får hon ta hundpromenaden själv. Men det är så himla skönt att gå ut i skogen, tanka själen lite.   

Jag är en sådan där riktig funderare. Jag tänker nog för mycket ibland tror jag. 

Just nu funderar jag mycket på Lillen och hur han har ont emellanåt. Det gör mej så himla ont att det är mitt fel. Krasst sett.

Sedan funderar jag på hur en del människor verkligen kan krypa under skinnet på mej. Människan på forumet som exempel. Anklagar till höger och till vänster, vi knarkar, vi är dåliga föräldrar, vi köper knark på stan, alla som äter tabletter blir missbrukare osv osv. Jag kände hur arg jag blev! Jag blev så himla arg på hur denna människa kan kasta ur sig detta. 

Sedan, som ni märker, så ältar jag en smula.   Det är jag ganska bra på. Himla onödigt. Fast det är bättre nu, jag var mycket värre förut. 

Jag har lärt mej mycket av att vara så här sjuk så här länge. Jag har blivit ganska cynisk. Men även så har jag blivit bättre på att visa mina känslor, när jag tycker om någon. Sedan har jag ju alltid varit väldigt ärlig, på gränsen till FÖR ärlig, men nu kan jag vara lite mer smidig med det. Ibland är det bättre att hålla tyst, än att säga ärligt vad man tycker.

Men om jag säger något, så menar jag det! Annars håller jag tyst. Så är det ju.

Jag tackar min svåra sjukdom för att jag faktiskt har förändrats till det bättre på många sätt.

Känns bra att kunna känna en viss tacksamhet över att ha en svår sjukdom, på vissa sätt iallafall. 

Varför i hela friden skriver jag om det här?

Inte en aning!   

Har väl för lite att göra eller så. He he.     

Ja, inte musik nu, utan skallen dunkar ändå! 

Det kom som ett brev på posten efter helgen då jag gjorde för mycket. Kroppen gör ondare, då spänner jag mej och då kommer skallebanket.

Ska meditera lite sedan så jag kanske får lite lindring.

Eller förresten, jag tror jag ska göra som indianerna, tänka bort mina smärtor.   (Internt skämt)

Idag måste jag göra något åt mina hundar. Klippning står på schemat. Tyvärr gör det vansinnigt ont, så jag får nog vänta in dottern, så hon kan hjälpa mej. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är BÄST!!!!! (Nu skrek jag, på riktigt!!!!)  

Promenad ska jag försöka mej på idag tänkte jag, min enda träningsform, som jag tyvärr inte klarat av på ett par veckor nu, bara för att knäna och fötterna gör så ont. Men idag får jag bita ihop och ta lite extra piller och gå, för det är så himla bra för själen ju!!!   Fullständigt älskar min skog!!!  

Ska nog ta med kameran, om jag kommer ihåg, för nu är det vackert kan jag tala om!     

Ett kort inlägg bara, men jag satt här i natten och funderade. 

Lillen, 2.5 år, säger ofta att han har ont i benet, eller armen, eller magen. Magen är bättre sedan vi slutade med mjölkprodukter, mina två andra barn är ju laktosallergiker, så det var ju väntat.

Men det gör mej ledsen och bedrövad att han har ont i benen och armarna, till och från.

Han är ju redan i "rullarna" och går till barnläkare om just EDS, men det är tydligen svårt att ge en diagnos på små barn. 

Jag vill ju inte heller börja stoppa i honom en massa smärtstillande, så han börjar röra sej på ett sätt som inte är bra. Förstår ni? 

Jag vill inte att han blir smärtstillad så att han överanstränger sig. Men jag vill ju inte att han har ont heller. 

   Sötnosen.   

Jag var på väg att ställa frågan på ett forum jag är med i, men eftersom det har blivit så otrevligt där i just smärtfrågor, så börjar jag här på bloggen. 

Någon kanske har någon idè eller erfarenhet?

Hoppas ni alla får en fin vecka, och nu hoppas jag snart kunna sova en stund.   

Mest ledsen.

Varför finns det alltid människor som bara vill ha rätt i alla lägen? Verkligen i alla lägen. 

Besserwisser. Jo då, det är ett bra ord för sådana människor. 

De tänker inte så långt, tror jag. Att det de säger kan göra andra illa, göra andra ledsna. 

Få förståelse för att man har ont dygnet runt är inte alltid lätt, men emellanåt är det riktigt svårt. 

Jag vill verkligen inte ha ömkan, och förståelse kanske är för mycket begärt, men kanske lite, ja, vad ska jag säga, någon slags känsla av tilltro? 

Asch, jag ibland får man kontakt med människor som bara är för mycket. Som slår ner på det som är känsligast. Vardagen med kronisk smärta kan bli så himla laddad. När det brinner i kroppen av smärta kan det vara svårt att bita ihop. 

Men men, nog om det!

Åkte iväg med husvagnen igår för att sova hos vänner. Inte långt bort, men ändå sova i vagnen och lite äventyr!   Lillen tycker det är så spännande, han minns ju inte riktigt vår semester förra året. 

Tyvärr hade jag riktigt svårt med sängen, den som funkade skapligt förra året.   Något måste göras om jag ska klara av en veckas semester i vagnen. Nog för att jag visste att jag blivit sämre sedan i höstas, men att det var så pass.... Asch.   

Nu blir det lite mera surfa, om jag klarar av det, har så himla ont i ryggen. Sitter inte optimalt vid datorn tyvärr. 

Kram alla!!