carro

14 maj 2011 19:20

Tyvärr så känns det så allt som oftast, som att man gör för lite...hoppas det känns lite bättre för dej nu.
I går krachade blogger & dina kommentarer försvann från min blogg...sur jag blev då & mina inlägg försvann de me...aja,materiella saker,bara börja om ....Kram till dej

Anna

14 maj 2011 21:08

Asch, jag lägger nya kommentarer!!! :)
Kraaam!!!

Janeth

15 maj 2011 00:07

Hej
Jag är inne i ett skov nu jag oxå! Har så helvetiskt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland.
Jag är på regelbundna ultraljud av hjärta och bukaorta pga att de kan brista. Känns lite skrämmande när man tänker på att sånt kan hända.
Jag försöker röra mig så pass mycket som jag orkar men ibland gör det mig svag och darrig!
Hoppas du får må lite bättre snart!
Kram Janeth

Anna

15 maj 2011 21:05

Det blir ju lite moment 22 det där, när man ska/bör röra på sej, men inte kan för att kroppen faller samman och värker hela tiden.
Dessa skov blir faktiskt värre och värre ju äldre jag blir, och jag har inte haft det så här jobbigt förut. Det är riktigt illa nu... :(

Jag tycker ändå att det känns bra att få göra de här undersökningarna, så man vet hur det är fatt med de stora kärlen. Men det är samtidigt skrämmande.

Jag hoppas du också får det bättre snart, att skovet lägger sej!!!

Kramar!

Skrutten

15 maj 2011 09:14

Hmmm jag undrar många gånger varför vi ska straffas med denna olidliga värk när vi bara vill vara normala och röra på oss. Tycker synd om dig..verkligen. Ta det lugnt.

Anna

15 maj 2011 21:02

Ja du, vi som har detta kan ju känna med varandra, som ingen annan.
Du har ju ditt jättelass att dra runt på, din stackare...
Vi ger styrka till varann, hoppas jag!! :)

Kram!!