Direktlänk till inlägg 8 maj 2011
Jag har tre barn varav ett, min lille sladdis, ser ut att vara den enda som har ärvt det.
Det är ju 50% risk att barnen ärver det, och att en av tre har fått det och de andra klarat sej, är ju ganska bra trots allt.
Men ändå känns det förfärligt att min lille två och ett halvt åring antagligen kommer ha ett liv med smärtor och problem.
En liten tröst i det hela är ju att han kommer få sin diagnos tidigt, och att jag kommer kunna vara till stöd och hjälp för honom. Jag får styra in honom på bra motionssätt, det finns ju sporter som är helt fel för EDS:are, och sporter som faktiskt är bra för oss. Om man börjar i tid, vill säga.
Hur dåligt jag än mår över det faktum att jag har nedärvt en så svår sjukdom till mitt barn, så måste jag få mej själv att göra det bästa av situationen och försöka ge honom den bästa starten i livet som han kan få!!
Är ni i samma situation som jag? Kommentera gärna eller ta kontakt via mail!!
Ha en fin kväll!!
//Anna
Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit. Ehlersdanloslife ...
Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst. (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...
Snart är jag klar med min nya blogg. Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare. Så s...
Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses... Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|