Nu är det ju så olika för alla, men jag tänkte berätta hur det var för mej. 

Jag tar det i stora drag just ikväll, för jag mår inte så himla bra, har gjort lite för mycket idag.  

Jag fick mitt första barn 1992, alltså när jag var 19 år. Jag hade stora, stora problem med foglossning. Jag gick med kryckor nästan hela graviditeten. Jag hade förvärkar från vecka 16. Jag var öppen 3 cm redan i vecka 28. Sedan föddes han två veckor innan beräknad förlossning med buller och bång!! 

Han mådde bra, men det gick fort, jag sprack jättemycket, och så det där med EDS problemet som jag inte visste då, jag blev inte ordentligt bedövad när de sydde ihop mej, och det var MÅNGA stygn!!!

Sedan hade jag avslag i åtta veckor.... ÅTTA veckor.... Fy f*n.... Jag bllödde och blödde och blödde.... Det är inte lätt när man är 19 år och förstagångsföderska att söka hjälp i det läget, och det gjorde jag inte heller.

Sedan provade jag alla tänkbara preventivmedel för att få min mens att fungera normalt. Eller vad man nu kallar normalt?

Jag fick mens när jag var elva och jag har blött ner sängen fler gånger än jag kan räkna... Och byxor. I skolan. Osv... 

Nu kom jag ifrån ämnet lite känner jag.  

Jag fick otroligt stora "stretchmarks" vid första grav. Vad heter det på svenska tro? Hudsprickor? Men det är det ju inte.... Ja ja, ni vet vad jag menar va?

!997 var det dags för nummer två iaf. Samma visa igen. Tidig foglossning, gå på kryckor igen, bälte igen. Höfterna var så ojämna att det skiljde flera cm på höger och vänster sida...  

Förvärkar från v 16 igen och öppen 3 cm redan i vecka 24. Hon föddes 3 veckor innan BF och vägde bara 2800. Men mådde bra, som tur är!!!

Samma sak igen, blödde åtta veckor efter, sedan mens som vanligt, 2 veckor av 5... Ändå ammade jag både ettan och tvåan länge, ettan ammade jag i 13 månader, tvåan i sex månader (hon bet mej blodig den lilla busungen)

Efter tvåan blev jag aldrig bra från foglossning och annat skit, så vi beslutade att inte skaffa fler barn. 

2008 blev jag då gravid igen... Jag hade då tagit minipiller i flera år, det är det som funkat bäst. Men eftersom mina slemhinnor inte funkar som de ska, och då inte heller magslemhinnan, så togs antagligen inte pillren upp som de skulle en period. För jag tog verkligen mina piller som en klocka varje kväll. 

Men den lille överraskningen kom iaf. Jag opererades när jag var i v 5, jag visste inte att jag var gravid då!! Det gjordes extra UL för att se om allt var okej, och det var det, som tur är!!!

Samma visa igen då, fast tio ggr värre denna gång. Nu var jag ju äldre och mycket värre i min sjukdom, även om jag inte fått diagnosen än.

Foglossningen var riktigt illa, förvärkarna så illa tt jag var inlagd flera ggr. Jag började störtblöda i vecka 28, blev inlagd och sängbunden i ett par veckor. Det var moderkakan som börjat blöda. Den låg med en liten kant precis vid Lillens huvud, som legat fixerat sedan vecka 20.... 

Men, han föddes frisk och kry, 3 veckor innan BF, liten och nätt. Men FRISK!!!

Tyvärr är det ju han som antagligen har ärvt min sjukdom. Men det är ju bara att göra det bästa av det, som med allt annat.  

Jag kommer säkert komplettera med mera, men nu klara jag inte att skriva mer. Har ni frågor om detta är det bara att fråga på genom att ge en kommentar, annars kan ni maila!!

Nu ska jag dricka upp mitt glas vin och försöka förbereda för att sova om ett par timmar.   

 

Ulrika

12 maj 2011 00:15

Min son föddes -02 i vecka 31+3. 1850g och 44,5 cm lång. C-pap och kuvös första veckan och sedan syrkas 4 veckor till.
Hade en jobbig graviditet med extremt mycket sammandragningar och värk i kroppen. Vaggade som en anka i v.13

Gick ju bra tillslut och hade mina 8 slaskveckor efteråt.

Tuff då som har klarat flera jobbiga graviditeter. Jag har inte vågat fler även om jag vill. Jag var inte rädd för min egen skull då, jag visste ju inte. Neurologen hade gett kartecken om att vad det än var för fel på mig så var det inte ärftligt.....eller hur.

Ganska vanligt med graviditetsbesvär bland "oss". Man får väl helt enkelt hoppas på att nästa gång blir bättre....om den kommer.
Tack för att du delade med dig :)
Kram

http://intebarasjuk.wordpress.com

Anna

12 maj 2011 00:26

Tack!

 

carro

12 maj 2011 15:27

När jag väntade 1:an -94 ,så kom han ut på 2 timmar & 20 minuter ,men så ville han ut redan i v.27 då jag var öppen 3 cm, dock höll han sej kvar till v.36
När jag fått honom ammade jag han i några månader tills min galla gick sönder & sprack på tre ställen,sen var de färdigammat & jag hade mjölk till hela kvarteret om det vart så.
Nåväl, 2:an kom -96 tog det 40 min,hon " var tvilling" & dom ville ut omgående bums bägge två.
MEN ena fostret dog i v.12 ,den andra hängde kvar, lika tjurig är hon idag.
I v.17 ville hon ut då jag var öppen 1,5 cm ,men dom la mej upp & ner...nä men nästan...där fick jag ligga till v.32 ungefär...men hon kom slutligen i v.35 ,en minis var hon.
Henne ammade jag tills hon var 8 månader då mina föräldrar "slet hon från mej" för hon vägrade äta mat ...nä skämt å sido,men jag fick lämna henne där för att vänja henne av med mej.
Hon har vart sjuk sedan hon föddes i alla möjliga & omöjliga saker,ingen vet vad.
Sedan blev jag Opererad ,fick cell förändringar i livmodertappen & det mesta togs bort & syddes ihop.
Så då 3:an skulle ut 2003,men gjorde anspråk i v.32 på att komma ut i dec.2002 ,ingen unge kom för dom "stoppade" henne i grinden ...
men hon höll inte på komma sedan heller trots att jag var öppen 4 cm & dom hade tagit hinnorna på mej.
För att jag var konicerad, det hade dom glömt,så då dom spräckte koniceringen så sa det PANG & 6 minuter senare kom en välskapt ung dam på våran beräknade BF dag....
Jag har haft åtskilliga missfall & 1 utomkvedes genom åren,ingen vet varför ...men tre fina kids har jag idag även om alla fötts med skit sjukdomen eds ...Kram från mej

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

12 maj 2011 17:51

Ja det var väldigt likt mina grav. måste jag säga!!
Mina gick ju jättesnabbt också, ettan 6 timmar, tvåan 3 timmar och trean 7 timmar. Trean krystade jag ut p å två skrystvärkar!! :)

Jag hopas och önskar att det ordnar sej för din sjuka lilla flicka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...