Det har varit för mycket nu, helt enkelt. 

Jag är en god bit på väg att förstå hur sjuk jag är, men inte framme än. Jag gör ständigt saker som jag får sota för. Länge. Jättelänge. Och jättemycket.

Jag är nog inte helt bakom flötet egentligen, men ibland undrar jag faktiskt.  

Jag måste lära mej att väga upp saker. Vad som är värt en massa smärta. Det ska verkligen vara något särskilt känner jag nu. 

Veckan som kommer är likadan. Jag vet att jag kommer göra för mycket.

Men sen åker vi ju iväg. Husvagnen. Fjällen. Liv!! Energi!!! Underbara vyer. Härlig luft. Vacker natur. Fint fiske. Mygg. Knott. Ja, allt vad fjällen har att ge. En massa positiv energi helt enkelt. Jag ska ladda batterierna. 

Jag ska göra för mycket så veckan efter kommer bli helt förstörd. Men vem bryr sej? Inte jag!!!  Älskar fjällen.    

 

Ulrika

19 juni 2011 23:57

Du gör rätt i att välja att leva! Klart du sa njuta och nått konstigt sätt tar man ju sig igenom de där jobbiga stunderna av hangover. Hoppas det inte blir allt för illa för du förtjänar att må bra och du får gnälla så mycket du vill efteråt, bara du njutit så att det var värt det ;)

Det är skit att allt sa kosta så mycket :(

Kram Anna <3

http://intebarasjuk.wordpress.com

Anna

20 juni 2011 00:13

Det är så väldigt dyrt ibland. F*n att man inte ska kunna ha roligt emellanåt, utan att få sota för det, både länge och väl.
Lite tröttsamt emellanåt, måste jag säga. ;)

Kramar min vän!

 

carro

20 juni 2011 10:45

Säger som Ulrika, LIVET är värt att levas , även om det gör ont, & den dagen du "sitter " för gott kommer du säga :
"Jag gick & jag gjorde ditt & datt så länge jag kunde" & nu kan jag le åt minnena & se fotona ,både i huvve & på kort =)
Jag lovar dej,du kommer märka mer & mer då du "inte kan" & tills dess, gör det du vill som du känner att du klarar, även om det gör ont , det kan vara värt det =) Kramar från Norr...men kusten inte fjället =)

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

20 juni 2011 12:47

Härliga Carro!! Jag gör mitt absolut bästa för att tänka så. Jag lever idag. Nu. Framtiden vet jag inte så mycket om. Även om jag nog har en liten idè om hur det kommer bli.
Jag tar mycket kort på allt jag och familjen gör, så jag ska minnas allt med glädje.
Det blir ju tyvärr svårare och svårare att gå, så jag ska verkligen ta vara på allt nu.

Kusten i norr saknar ju tyvärr de där fjällen jag älskar så!! Men du bor ju i norr ändå! :)

Kramar till dej, du starka, goa kvinna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...