Idag är det verkligen jättejobbigt.

Jag verkligen hatar att jag inte klarar av att ha min lille son hemma en dag i veckan, för det gör jag inte.  

Dagarna efter blir hemska i värken, och igår lade jag på en grej till, som grädde på moset så nu blir det nog några dagar med VAS 7 och uppåt. 

Inte bra. Inte bra alls. 

Sedan är det så himla mycket att tänka på nu. Hur går det på FK egentligen? Orkar jag ta tag i allt det andra jag behöver ta tag i? Jag har flera läkar besök inbokade och en del på remiss till hösten inlagda. Min hjärna pallar inte så mycket mer. Kroppen sen då! Den har gått i strejk tror jag. 

Kanske lika bra. 

Då kanske jag kan börja lyssna på den och ta det lite lugnt.  Eller så. 

Jag vet inte längre. Det är så himla mycket upp och ner nu. Den här kroppen kan göra mej galen ibland. 

Tur att man sedan har saker att glädjas åt samtidigt.

Härliga vänner, vänner som jag har här i närheten som alltid finns för mej. Vänner som är olyckssystrar som så väl förstår mej och stöttar på ett annat sätt, som är så viktigt. 

Om jag kunde visa er hur mycket ni betyder för mej. Då skulle jag flytta ett berg och skjuta raketer eller vad man nu gör för att visa sin uppskattning. 

Love u all!

Sen familjen såklart.   Jag lägger ju inte ut bilder här på resten av familjen, bara den lille, men tänk om jag inte hade dom?   Och hundarna?   Undrar ibland var jag skulle vara då. 3 feet under ground?

Kram på er! Ingen nämnd ingen glömd.  

 

Lejonkvinnan

9 juni 2011 14:26

Det är hemskt, känslan av att inte orka med sina barn :( Lillen är också hemma en dag i veckan och det kan vara rejält jobbigt. Som tur är så är det på fredagar så Sambon kan ta hand om honom lite extra på helgen.

Jag väntar på att min läkare ska höra av sig, jag skulle få komma in i slutet på maj början av juni, men än har jag inget hört, och jag vet inte om jag orkar att ta tag i det...även om jag borde. Borde ringa arbetsterapeuten också...tänk att man inte orkar se till att man får hjälp, skit är det med det.

Tack och lov att man har familj, tänk om man hade varit helt själv. Mardröm!

Ta hand om dig!
Kramar

http://lejonkvinnan.blogg.se

Anna

9 juni 2011 14:57

Exakt så känner jag! Jag orkar inte ta tag i allt jag skulle behöva ta tag i. Motvalls kärring säger jag bara......

Tack vännen, ta hand om dej du också!!

Kramar!

 

carro

9 juni 2011 18:17

Lämnar en kram till dej vännen

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

9 juni 2011 19:56

Att det kommer från dej som har det så himla tufft gör kramen extra värdefull.

 

Ulrika

9 juni 2011 22:29

Man känner sig lite scizofren ibland. Ena dagen upp andra dagen ner. Vi kanske rent av utvecklar nån typ av schizofreni ;)

Det är en sorg att inte orka med sitt barn men det är inte ditt fel och du är en bra mamma ändå. Det är kul på dagis, det är jag övertygad om. Du behöver snåla med energin och det kostar men behöver inte betyda katastrof.

Har du planerat klart ang att göra dig av med överflödet av gulkroppshormoner än? Det tror jag kommer göra susen :)

Tänk vad tacksamma vi är att göra glada. Lite medkänsla är så mycket värd att man nästan blir gråtmild <3

Kram

http://intebarasjuk.wordpress.com

Anna

9 juni 2011 22:46

Ja, nog känner man sej mer eller mindre schitzofren ibland. :/
Det där med Lillen är en sorg, men jag måste lära mej att inte känna mej om en sämre mamma bara. Jag är nog en bra mamma, tror jag. :)

Det där med gulkroppshormonerna är en sådan där sak jag måste ta tag i. Ta mej i kragen och ringa för en tid. Tänk att det ska vara så svårt va? ;)

Medkänsla är så gott för själen, det är en av de få saker som verkligen gör mej gråtfärdig. :)

Vas skulle jag göra utan dej? Och de andra vännerna jag har fått?
Kram på dej min vän!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...