Direktlänk till inlägg 10 juli 2011
Ja, man lär sej mycket när man har kontakt med andra med samma sjukdom måste jag säga.
För jag trodde nog att jag bara har väldigt lågt blodtryck.
Fast jag märkte väldigt påtagligt idag när jag plockade svamp, hur mycket sämre jag blivit i min sjukdom.
Jösses vad jobbigt det är att plocka svamp, när det snurrar i skallen och hjärtat slår i 200, varje gång jag böjer mej ner och plockar en och sedan reser mej upp igen.
Det är så himla trist att det också ska vara svårt. ******* (svärord) vad jag är trött på denna sjukdom ibland. Eller för tillfället ganska ofta...
Det är höjdpunkten på året för mej, när naturen delar med sej av sina skatter. Svamp och bär. Hallonsnåren i skogen dignar röda, men jag klarar inte av att plocka. Smultronen har nästan blivit övermogna, och jag kan inte plocka.
Och nu svampen, som jag ÄLSKAR!! Det finns inget bättre än att dra på sej stövlarna i september när hösten börjar och gå ut på mitt hemliga ställe och plocka kilovis med svamp. Steka, torka, frysa in och sedan njuta av dem under hela vintern. Nu är det sommarkantarellerna som lyser gula överallt i min skog. Men det tog knäcken på mej att få hem dom.... Och det var ändå en liten minisväng kan jag tala om.
Nu är det ju inte bara yrsel och hjärtklappning som sätter stopp för mej. Jag kan verkligen inte gå långt längre. Det skrämmer mej. Jag kan knappt gå alls. Ska man hamna i rullstol innan man är 40 tro?
Nä, nu har jag gnällt och gnällt i flera dagar. Det tyder på att jag borde ta tag i saken tycker jag. Hur jag nu ska göra det?
Det känns så där faktiskt, att spy ur sej allt här, eftersom andra som har sjukdomen kanske tror att jag bara har ett skitliv. (För det har jag verkligen inte)
Sen läser ju vänner och bekanta också. Och en och annan fiende.
Nu är jag där igen. Ska jag blogga eller inte?
Visst, det är min blogg, jag skriver den för min skull.
Men andra läser och påverkas av vad jag skriver, det tror jag iaf.
Både folk jag känner och de jag inte vet vilka det är.
Vill jag att alla ska veta hur dåligt jag egentligen mår? För nu har det här skovet jag befinner mej i, gjort mej så pass mycket sämre på så kort tid. Jag undrar om det ska plana ut snart.
Tål att funderas på.
Samtidigt är det så härligt med alla goa människor som kommenterar och peppar och kramas här. Ingen nämnd ingen glömd. Ni ska veta att det betyder massor för mej.
Kramar!!!!
Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit. Ehlersdanloslife ...
Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst. (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...
Snart är jag klar med min nya blogg. Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare. Så s...
Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses... Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||
|