Den var hemsk.

Vaknade redan klockan fyra på morgonen av att jag hade ont i ryggen. Var tvungen att gå upp halv fem, för då stog jag inte ut längre. 

Nu har jag fortfarande lika ont. Det sitter i bröstryggen, och det brukar det inte göra. Det har hänt, men i vanliga fall har jag ont i ländryggen.

Det känns som om revbenen ligger fel, så det är säkert så.

Inget att göra något åt just nu alltså. 

Jag brukade gå på massage en gång i månaden förut, men när FK tog hälften av min lilla ersättning i januari så hade jag inte råd. Så nu är det över 7 månader sedan sist. Inte bra. Inte bra alls. 

Får se om jag har råd nu, för jag behöver det verkligen.

Just nu känner jag mej bara stressad av att inte kunna gå och lägga mej innan klockan två på natten, bara för att få sova till morgonen. 

Hur ska det gå, nu igen? Jag har ju sovit i fem timmar i sträck nu ett tag, och vant mej vid det.

Ja, det ger sej nog, jag klarar nog av det den här gången också.

Ska se om jag kan få en tid hos världens bästa massös i Mjölby snart. Hoppas hoppas. 

Annars lär det bli tufft imorgon, för dagen har varit tillräckligt tuff. 

Bara måste. 

Jag fick höra av min kära vän att jag lägger ut mycket bilder på min älskade Lillen. 

Så jag bjuder på en bild till.  

   Pappa har en ny leksak en vecka. Tror ni Lillen gillar den eller? Näääääääääää.   

Problemet är bara att Lillen blir tokig när han inte får åka med hela tiden, och vad tror ni en treåring gör då?     

Ibland undrar jag hur mycket jag tar in när jag rör mej i samhället... Jag skulle träffa några tjejer på ett fik i Motala idag. Jag flyttade till Motala 1989.... Jag satte mej på fel fik.... Det ska vara jag till det säger jag bara!!! Jag har till och med varit på det rätta fiket med en väninna en annan gång, och ändå blev det fel. Jag höll på att skämmas ihjäl. Inte nog med att jag hatar att vara "på stan", utan jag gjorde bort mej inför folk jag aldrig träffat förut. 

Tur är väl att de har samma sjukdom som jag och har en viss förståelse för det här med att skallen inte hänger med. Fast det är ändå skämmigt och jag gillar det inte...

Annars var jag för dålig för att ens starta datorn igår, och det hade ju lite med saken att göra. Missen idag alltså. 

Min nya medicin är bra, men den gör mej en smula avtrubbad. Jag är inte överförtjust i att köra bil när jag är sådan. Men nu gjorde jag det, och det gick ju bra, som vanligt. Jag har ju ändå kört ganska mycket bil de senaste 20 åren. Idag är det ju andra regler som gäller, sedan den röda triangeln togs bort. Idag får man avgöra själv hur man mår och vad man klarar av. Och jag avgjorde att jag skulle klara av det. 

Jag får välja hlet enkelt. Mycket smärta eller bomullssmärta... 

Jag väljer bomull.  

Idag vaknade jag efter tre timmar i sängen. Halv fem. På morgonen. Ryggen var helt i olag. Fy fanken säger jag bara. Jag har inte haft råd med massage de senaste 7 månaderna, och det känns nu kan jag tala om...

Men men, nu är det jobb som väntar. Ja, inte för mej då. Men maken och hans pappa och min pappa kör stenhårt nu. Det ska grävas och läggas plattor och göras en fin plats för husvagnen. En himla massa jobb. Och jag skulle så gärna vilja hjälpa till. Men inte då. Jag klarar inte ens av att ta hand om Lillen. Tur att dottern är hemma och kan hjälpa till.  

Fy vilket långt och trist inlägg det blev, men jag har ju samlat på mej sedan i förrgår.  

Smärtan i kroppen är nu svår. Jättejobbigt. Konstigt med den dosen jag har i kroppen just nu.

Men det blir nog bättre. Tror jag. Det är ju alltid en ny dag imorgon.