Så idag har jag kört på som bara den. 

Jag har sådana dagar emellanåt. När jag har så otroligt ont, att det kvittar om jag gör en massa eller inte. 

Sitta still en sådan här dag gör varken till eller från. Typ...

Så nu har jag gjort två satser vinbärsgelè, skördat rödbetorna, kokat dom och lagt in dom. Gjort en dubbel sats med glass till morgondagens EDS träff här. Hemmagjort är godast, tycker jag iaf. Bara hoppas att gästerna tycker likadant.  

Vi hade en middagsgäst, jättetrevligt, men det medför ju lite extra arbete, även om det mest är sådant som jag själv tar på mej.

Jag plockade klarbär som jag gjorde kallrörd sylt av. Stog till och med och kärnade ur alla. Det ni!  

Men om jag någonstans trodde att lite extra göromål på en dag inte gör någon skillnad på min smärta och min kropp, så tror jag fel.

Nu har kroppen sagt ifrån helt tror jag. Det gör verkligen ont överallt. Och jag som trodde att jag hade ont överallt imorse. Jag hade visst fler ställen som kunde göra ont.  

Imorgon är en ny dag. Den ska fyllas med positiva saker, så är det bara. Fast det är ju faktiskt så att jag har gjort en massa saker idag som jag tycker är otroligt roligt att göra. Felet är att priset jag får betala börjar bli för högt.

Det känns vansinnigt tjatigt att jag hela tiden återkommer till detta. Jag behöver inse mina nya begränsningar. För min EDS har eskalerat något otroligt de senaste månaderna.

Trist inlägg inatt, men så får det bli ibland.

Ha det gott!