Känns ändå bäst att bita ihop och skriva något relevant här på bloggen, annars får jag bara ångest över att det inte blev gjort. 

Jag ser ju var folk kommer ifrån, när de hälsar på här. Det är jättehäftigt för mej så är så himla nyfiken av mej.   

Vissa söker ju vissa specifika ämnen, och då tänker jag på att skriva mer i det ämnet, för jag skriver ju inte all skit här för min egen skull bara, utan jag skriver med en förhoppning om att kanske hjälpa någon annan. 

Men men, jag känner att jag verkligen måste tänka på vad jag skriver här, och med tanke på vad jag skrev ki förra inlägget så kanske ni förstår att jag är ganska rakt på sak. Oftast.... 

Asch då! Jag som tänkte skriva om något bra här, nu sa ryggen och nacken ifrån. Suck. 

Tar säkert bort det här inlägget sen, jag är lite petig med vad jag lägger ut, tro det eller ej.   

Det är något jag ständigt blir. Det är verkilgen jättetrist, för ofta blir jag missförstådd i saker jag säger eller skriver. 

Jag är väldigt rak och ärlig, säger jag en sak så menar jag det, utan krusiduller. 

Felet är att jag ofta säger "för mycket". Man behöver ju inte säga en del saker, fastän de är sanna. 

Ännu en sak jag behöver jobba med, om folk ska orka umgås med mej. 

De jag har, vet att jag är som jag är, och är ofta lite sådana själva.  Det är väl tur det, att man har någon menar jag. 

Just nu är det det här med internet och kontakten jag har fått med andra genom cyberspace. Just text, skriven rakt upp och ner, kan väldigt lätt missuppfattas. Därför försöker jag vara noga med att skriva dessa lite larviga smileysar där de hör hemma, för att visa "vad jag menar". Hm, undrar om jag gör mej förstådd på rätt sätt nu?   

Gah! Svårt!!!   

Nä, det här blev ett konstigt inlägg, men jag lägger ut det ändå. Skiter i det. 

Nu klara jag inte av att skriva mer för tillfället. Aj aj ont. Som vanligt. Samma visa jämnt ju.   

Ha en fin tisdag när den gryr!