Det här med överskrifter och titlar alltså. Har oftast inte en aning om vad jag egentligen ska skriva om, och då är det svårt att veta vad det ska stå där uppe. 

Just nu lyssnar jag på en av mina nya favoriter. Sång och musik har varit en stor del av mitt liv, och hör och häpna, jag KAN faktiskt sjunga, riktigt bra till och med. Jag har väldigt svårt att säga positiva saker om mej själv, men sjunga, det kan jag faktiskt.  

Min nya favorit är Bruno Mars, grabben kan ju sjunga!!!

  Fast egentligen är det annan musik som är min smak. Fast jag är lite av en allätare. Utom dansband och opera. Blä. 

Nej, här har ni mer min stil.

Ja ja, sånt här sitter jag och sjunger högt till, när jag är ensam. Som tur är har ju inte min EDS påverkat min sångröst ännu.  

Ja ja, det där var ju en parentes, och jag vet att de flesta inte kommer lyssna på låtarna, men det kanske finns någon som uppskattar bra musik, så det bjuder jag på.  

Annars har dagen varit ganska tuff och jobbig på många sätt. Och väldigt givande på andra sätt.

Varje dag är ju unik och jag lär mej alltid något nytt. Faktiskt.

Idag har jag lärt mej att jag klara mer än jag tror. Att jag gör mer än jag ska. Att min familj är världens bästa. Fast det så klart, det visste jag ju redan.  

Imorgon är det redan torsdag, en vecka kvar till sövning. Attan vad fort det går!

Nä bjussar på en till superlåt.  

Ja så brukar jag säga.

Ibland vet jag inte ens vad jag menar med det, men oftast är det att det mesta här i livet är relaterat till hur mycket man klarar av.

Alltså, jag tror faktiskt att man inte får tyngre bördor än man klarar av. För allt är ju relativt. 

Om jag skulle kunna stoppa ner mina smärtor i en ryggsäck och sen hänga på den på någon annan, skulle antagligen denna person bågna och ramla ihop. 

Men nu har ju jag fått mina smärtor gradvis över många år. Så, allting är ju relativt...  

Jag var hemma hos någon häromdagen, där vi började prata om det här med "krämpor"... Det slutade med någon slags tävling om vem som hade ondast. Jag fullständigt HATAR sådant och var inte med i tävlingen. För där återkommer jag igen, till att allting är relativt. Deras smärta är absolut verklig och tuff för dom, självklart. Man kan inte tävla i smärta, även om de försökte. Helt otroligt..... 

Igår öppnade jag inte datorn igen,det är, som jag sagt förut, ovanligt. Men jag är så himla trött. I hela kropp och själ. Ni med EDS vet vad jag pratar om, en trötthet som är förlamande.

Sen är jag där igen, skulle behöva göra både det ena och det andra. Få lite fint hemma och så. Tur att skiten ligger kvar i hörnen till en annan dag, inte sant??? 

Idag blir det nog lugnt, orken finns inte där riktigt.

Men jag håller på att förbereda mej för att sluta röka på måndag. Mentalt alltså. Jag gjorde likadant förra året när jag slutade röka och det gick som smort! Sen att jag var så otroligt korkad och började igen efter 7 månader är ju en annan historia som inte ska upprepas.    

Tja, har inget intressant att berätta idag tyvärr, men kanske ikväll, man vet ju aldrig.  

Ha en fin eh, vad är det nu för dag? Onsdag?

He he, min älskade EDS hjärna går visst på sparlåga, som vanligt.