Det är samma visa varje gång jag ska gå in på min blogg. Jag måste gå och kolla vad jag skrev sist. Men alltså hallå, jag är nog baske mej totalt senil!!!  

Jag menar, jag skrev ju igår, och jag skrev om saker som nyss hänt... Det är tur att jag skriver så här så jag vet vad jag gjorde igår och förra veckan, tror jag.  

Idag hade vi besök av en kär vän, som jag träffade på nätet för över ett år sedan. En så himla go tjej!! Jag är så tacksam över att jag kan få sådana här kontakter, för det blir väldigt ensamt när man går hemma, och har gjort i tretton år. Jag har några som stått ut, och är äkta vänner, men de är inte många.

Fast jag vill inte ha för många så klart, jag lägger hellre krut på dom jag har, det betyder så himla mycket!!! 

Jag har en vän som tog hand om huset när vi var borta med husvagnen. Henne har jag haft i många år nu, och hon ställer upp och ställer upp, hon är underbar!! Sådana vänner ska man vårda ömt, och jag hoppas jag gör det, för henne vill jag alltid ha nära.      

Sedan har jag skrivit förut  om hur tacksam jag är över mina nya vänner. Mina olyckssystrar. Vad skulle jag göra utan er? Vad gjorde jag innan jag hade er?   

Men men, jag har iallafall äntligen fått börja med ny medicin. Fentanylplåster. Jag satte på första idag och jag har stora förhoppningar att det ska göra nytta. Än så länge så, peppar peppar ta i trä (knackar mej i huvudet) det verkar vara positivt.  

Jag hoppas att en jämn dos ska hjälpa mej att hålla smärtnivån lite mer rimlig. Hoppas hoppas, för nu börjar det bli väldigt jobbigt för kropp och själ att ha så här ont hela tiden. Varje dag. Varje sekund. Hela tiden.... Jag förstår att kroppen tar stryk av det här, för fy attan säger jag bara.

Oj, det här blev visst längre än jag tänkt mej.  

Kram och ha det gott!         

 

carro

6 juli 2011 00:36

Hoppas plåstren funkar bra för dej nu =)
Och som du säger ,det är inte alltid vänner orkar vara kvar i motgångar, jag förstår dom ,men som du säger där med, bättre då lägga krutet på dom som är kvar & seriöst tycke rom en som man är.=)
Kramar från norr

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

6 juli 2011 00:48

Ja visst är det härligt med riktiga vänner!!
De ska vårdas ömt, som sagt. :)

Kramar!!! :)

 

Pia

9 augusti 2011 03:13

Jag har också Fentanyl plåster. Har haft det i snart ett år och jag fick ett helt nytt liv då jag började med dom. Även om jag fortfarande har jobbiga smärttoppar så är det inte som förut. För då låg jag hela dagarna. Orkade ingenting. Nu kan jag iaf gå och vissa dagar är jag bättre andra sämre... men så är det nog med EDS.

http://edsmamman.se

Anna

9 augusti 2011 23:15

Ja, jag måste säga att det är ett otroligt bra smärtmedel. Smärtan är verkligen som bomull nu för tiden, helt otroligt skönt. Fast som du säger, jag har ju dåliga dagar ändå, men det är ju EDS i ett nötskal. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...