Jo, jag ringde smärtenheten igår. Till slut. Jag ska erkänna att jag har dragit på det, jag hatar att ringa sådana samtal.

Nu får jag vänta ett par veckor för att få en telefontid, så jag har ett tag för uppladdning... 

Jag berättade för sekreteraren varför jag behöver en telefontid, jag är ju inte patient där längre. (Och det får jag tydligen inte bli heller eftersom jag ses som narkotikaberoende....)

Jag sa att jag vill att han ska få en chans att förklara sej innan jag anmäler honom för patientnämnden och socialstyrelsen. Serkreteraren blev precis tyst i andra änden först, och sa sedan att hon ska skriva vad det gäller och sedan skicka en tid.

Jag ska nu gå in på vårdguiden och begära in alla papper också, så jag har svart på vitt vad han har skrivit. Jag har ju bara fått det uppläst för mej, av min ytterst förvånade HL.

Min HL (husläkare) har jag haft sedan min son var liten, min stora son alltså. Så sisådär 19 år alltså. Han känner mej ganska väl vid det här laget och har fått ta mycket arbete när det gäller mej, utan att gruffa.

Han ställer sej väldigt frågande till specialist läkarens påstående om missbruk, och undrar, precis som jag, hur han kan veta det, eftersom jag inte varit deras patient på ca fyra år.

Förresten missbrukade jag inget då heller, jag tog det som specialisten skrev ut till mej, varken mer eller mindre....

Undrar lite hur han skulle känna sej om någon skrev så om honom?

Undrar också lite hur jag ska klara av att inte bli förbannad när han ringer. Måste jobba på med min Qi Gong, och andas.... Andas.....  

Oj oj, nu blev det visst lite akut behov av toan,   skriver mera sen.

Kram på er!!!   

 

carro

27 augusti 2011 23:36

Ja vad ska jag säga ??
På dom bara , ju mer anmälningar man gör om fel i vården,ju mer ser social styrelsen att det är just fel i vården & desto fler ändringar kan det bli.
Har själv skrivit lite om det i dag...kramar från Norr

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

27 augusti 2011 23:48

Ja, tydligen är det det enda att göra, men lite sorgligt är det ju... Att man ska behöva...

Lycka till!!!

Kramar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...