Jag blev så himla nere av mitt förra inlägg och allt vad det innebär, så jag satte mej och kollade lite på kort.

Mina barn kan alltid får mej på bra humör, eller ja, nästan iallafall, om jag ska vara ärlig.  

Hittade dessa kort på Lillen. Han är världens sötaste linslus och ställer alltid upp sej så fint när jag tar kort.

I vanliga fall.  

På kortet nedan gjorde han iordning hela ansiktet till en ledsen min, precis innan jag tog kortet.

    (Jo då, vi hade grillat färsk  majs, som syns i bakgrunden.  )

Men men, jag sa iaf åt honom att "du kan väl se lite glad ut!"

Då blev det så här!!!!

   Det är svårt att vara hederligt svenskt "lagom" när man snart fyller tre tror jag.   

Ja, det är jag med vissa saker.

Som till exempel stavning. Jag är ganska duktig på stavning och till på köpet vansinnigt petnoga med detta.

Visst kan man skriva fel på datorn, men jag brukar alltid se det när jag korrekturläser och ändra direkt.

Men när jag läste igenom mitt inlägg jag skrev igår höll jag på att garva ihjäl mej!   

Herregud, ögonen måste gått i kors, för felen haglade tätt måste jag säga.   

Vilka i-lands problem va? Asch, vi har ju alla våra laster....  

Ikväll tog jag fram lite av mina gamla ridsaker till min dotter som ska rida imorgon... Det är med stor, stor sorg jag provade ridhjälmen och tittade på ridbyxor, ridstövlar, sporrar, tävlingsbyxor, borstar, träns, schabrak, vojlokar och allt... Lite tårar kom det....  

Jag har hållt på med hästar sedan jag var 8. I 30 år alltså. Jag fick ge upp det för flera år sedan. Jag klarade inte av det längre.

Jag kan ju knappt gå för f*n...

Nä, nu blev jag ledsen.  

Jättelsedsen.