Jag tror inte jag har skrivit om detta förut här, jag minns inte riktigt. (Minnet är ju bra men kort, har vi ju konstaterat he he)

Jag är ju opererad fem ggr i vänster handled, som nu är helt stelopererad. Både själva handleden som jag varken kan vrida på eller böja, och tummen som jag inte kan röra, utom den yttersta leden.

Vid första op så lagades bara det ledband (triangulärligamentet) om hade slitits av i mina två trafikolyckor. En relativt enkel op som brukar läka fint, utan problem. 

Men, jag hade ingen diagnos då, även om jag visste att jag hade problem med mina leder som ingen visste vad det berodde på. 

Den operationen var början till flera år med grava nervsmärtor i handleden, som bekant är nästintill omöjliga att behandla och få bort. 

Själva behandlingen får jag skriva om en annan dag, jag har lite för ont för att orka med det idag, men lite kort bara....

Under den första op så såg han att mina leder var fula med artros, det lilla han kunde se då, så vi visste ju att det nog inte skulle hjälpa.

Men denna smärta, ja, den är som att ha tandvärk av värsta sorten dygnet runt. Varje minut, varje sekund. 

Efter op nr fyra fick jag komma till smärtenheten. (Samma som nu inte vill ha med mej att göra, för att jag är missbrukare, som de kallar mej för  )

Tja, för att korta ner detta för tillfället, så ville jag bara säga att smärtan jag nu känner i mina ben, liknar den smärtan jag hade i handleden, nästan precis.... Morr... Vill inte... 

Nervsmärta kan man jämföra med fantomsmärtor efter amputation, det är nerverna som skickar falska signaler till hjärnan, smärta som inte finns just där, kan man säga. 

Aj aj, nu kan jag inte skriva mer.

Kram på er, vi hörs en annan gång!!  

Var ska det sluta?

Min rygg har kraschat totalt i helgen, och det gör att jag har fått nervsmärtor i benen. Båda!!! Plus att fötterna sover och höger ben inte hänger med när jag går. Jösses, hur ska detta gå?  

Sedan har ju nacken gått samma väg, samtidigt, så nu har jag ont i armarna och så sover händerna, och hela underarmen i vänster arm.

Så nu sitter jag här med vetekuddar, fullproppad med smärtstillande och mår skit, rent ut sagt.

Sen fick jag självklart röda veckan igår också, första sedan jag tog ut staven, så det är Niagarafallen med huvudvärk, magont och illamående. Detta har jag att se fram emot de närmsta veckorna nu då, om det återgår till vad det var när jag var utan hormorner. Blä... 

Orken rinner ut i samma takt som Niagarafallet, känns det som.

Den detta med att inte kunna gå, inte kunna röra sej. Jag är fången i hemmet just nu. Tänk om den där arbetstarapeuten skulle kunna byta kropp med mej just nu, bara ett par timmar. Undrar om jag skulle få en rullstol då?