Dottern hjälpte mej att färga håret ikväll.

Det blev samma färg som själen, ungefär. Eller nä, som själen känns rättare sagt.  

   Min fula nuna bjussar jag inte på.  

Nu ska jag kolla runt lite på annat, medan ryggen inte krampar totalt.  

Ha en fin kväll. Eller ja, natt är det visst nu.  

Jag har lagt till en ny länk i min lista. En vän till mej kämpar mot sin svåra smärta och för att få en diagnos. Läs den!!! "Vem har nyckeln?! heter den, läs!!!   

Dagen har varit tuff, nya smärtor på ställen jag inte haft ont på förut, och nya smärtor på ställen som varit smärtfria ett tag. Inte kul...

Var ute och gick i skogen med hundarna. Sakta, sakta och försiktigt, eftersom jag har så himla lätt för att vricka mej. Men så hittade jag ju svamp!!! Kantareller!!!  

Självklart måste jag plocka, och det blev ju gott i gråddsås till köttbullar och potatis.

Men priset jag fick betala.... Ryggen small till och nu har jag ont i benen och mina lår sover, till och från. Himla läskigt...

Min vänstra fot bultar och bankar och hälsenan har lagt av totalt... Höger fot har en stor knöl som jag gått med länge, och den har växt lite till under dagen.  

Men jag har varit duktig och betällt tid för mina knölar under fötterna iallafall. Jag har ju ca tio knölar under varje fot, som gör jätteont, jag har nämnt det förut här. 

Nu har jag en tid till fotvårdsspecialist för det och jag hoppas verkligen jag kan få hjälp!!! Jag vill så gärna bli av med dessa häftstift under fötterna.   

Jösses, det blev visst ett sådant där inlägg igen, som jag inte vill ha för ofta. Rad efter rad med snack om smärta och krämpor.

Ja ja, det är ju trots allt min vardag, det är ju ett faktum.

Jag har ju funderat mycket på den här bloggen, och dess framtid, men jag har kommit fram till att den ger mej så mycket och jag får ur mej så mycket här, att det är värt risken att det kan missbrukas. 

Jag får ju så otroligt mycket feedback från läsarna, och det är så härligt för mej.  

En stor kram till er!! 

Inatt kommer jag nog inte sova så bra igen. Natten som gick var inte så rolig tyvärr, ryggen var ju dålig redan innan dagens bravad...

Jag får helt enkelt sitta här vid datorn och tv:n till ögonen trillar ihop, det brukar funka.  

Hälsa nu på hos min kära vän, länken jag nämnde i början av mitt skitlånga inlägg.     

Nu har jag haft lite telefonsamtal här på morgonen, och det resulterade i att jag är helt slut....

Tänk att det inte krävs mer ibland va? 

Tss, en timmas vila, sen försöka få någon liten sak gjord hemma, så jag kan få må lite bra i själen.  

    Lägger ut en bild på min ros när den blommade. Den har blommat över nästan helt nu, hela busken.

Hösten närmar sej... Men den är så vacker och jag älskar den, som årstid, det är bara kroppen som hatar den där råa kylan.

Ja ja, nu, soffan....  

Ibland när jag sitter här i natten och funderar (alldeles för mycket ska tilläggas) så börjar jag tänka efter.

En massa tankar som rumlar runt i den där röriga EDS hjärnan. 

Ska jag fortsätta blogga?

Är det verkilgen intressant att ständigt läsa om hur ont jag har och var jag har ont?

Läste i en annan blogg att den här personen tyckte att det var så mycket faktafel i EDS bloggar, menar personen min blogg?

Måste man skriva rena fakta när man skriver om sina känslor? 

Ska jag skriva om det jag skriver om i bloggen?

Eller lägga av helt?

Hjälper jag någon med min blogg? 

(För det var det som var en av anledningarna till att jag började)

Lämnar jag ut för mycket om mej själv och mitt liv?

Eller för lite?

Kan någon som har onda avsikter använda det jag skriver emot mej? 

Rätt och slätt, är det någon mening att blogga om en kronisk sjukdom som bara blir sämre och det inte finns någon bot för?

Det är ju faktiskt bara att läsa mina länkar och klicka sej fram till någon annan.

Det finns många bloggare där som skriver så himla bra!!! De skriver med humor och glädje, i positiv anda.

Jag mår så dåligt nu att jag inte orkar.

Jag har fullt sjå att upprätthålla en mask utåt. En mask av glädje och skratt. 

Jag vill inte sprida detta till andra, och jag tycker bloggen lyser igenom av mitt mående. 

Är det verkligen bra?

Många av mina läsare har mycket värre problem själva och mår nog bättre av att läsa bloggar som framstår som mera positiva. Mina problem är ju som en piss i havet i jämförelse, även om jag vet att man inte kan jämföra smärta. 

Usch vilket dravel det blev. 

Ha ha, det här speglar verkligen hur rörig hjärnan bli när man har riktigt ont.