Hade nöjet idag att få umgås med en väninna hela dagen och hjälpa henne med hennes hund.

Det är så otroligt roligt att hålla på med hundar och hjälpa andra med det jag kan hjälpa till med.  

Det finns inget som är så givande som att hålla på med djur, och dessutom hjälpa en vän.

Det är ganska tufft, eller rättare sagt väldigt tufft, att nästan aldrig vara behövd.

Jag har inte jobbat på tretton år. Har man ett jobb så är det ju alltid någon som behöver en och det man kan. Det är jätteviktigt.

Att många sen tror att man "går hemma" och njuter och bara latar sej, för att man är lat, det är jätteledsamt.

Att man har en svår kronisk sjukdom är ett heltidsarbete, i stort sett, och dagarna är ofta ett myller av outgrundlig smärta.

Att då få nöjet att få hjälpa någon med något man kan, är totalt ovärderligt!!! Så himla kul!!!    

Att jag nu har extra ont och fått ta lite extra piller är det ju värt. Totalt. 

Tack min vän för en underbar dag och härligt sällskap, både från tvåbent och fyrbent.