Jag är ju inte den som vill ha en massa hjälpmedel egentligen.
Jag vill klara mej utan sådant.
Jag vill vara så normal som möjligt.
Men sen kom jag till den gränsen där jag nog måste ta tag i det.
Så jag ringde arbetsperapeuten på min VC.
Jag skulle vilja träffa någon för diskussion om vad jag skulle behöva, jag kan ju inte gå längre sträckor numera.
Men det var inte så enkelt som jag trodde inte!
För det första vill han ha en remiss från min läkare. Och ett utlåtande från honom varför jag skulle behöva en rullstol.
För det är ju inte så att man kan tro på vad patienten säger, och titta med egna ögon hur patienten mår? Nej nej, inte då!!
Sen är det inte så att jag får AT från min vårdcentral, utan jag får AT från den VC som är närmast mej geografiskt. Ja tjena!!! Jag har bara hört en massa negativt om AT i SKänninge, och jag har valt bort den VC för att jag inte vill vara där ju!!!!
Nu vet jag inte hur jag ska göra riktigt.
Krångla med remiss och intyg från min läkare, för att eventuellt få hjälp från fel vårdcentral.
Jag vet inte jag.... Det är tillräkligt svårt att be om den här hjälpen. Vet inte om jag vill hålla på om det bara ska krångla.
Då är det kanske bättre att sitta hemma när familjen gör saker. För det är i första hand till det jag behöver hjälpen.
Suck, nu blev jag riktigt riktigt ledsen....
Allt, ALLT är en kamp!!!!
Lejonkvinnan
2 augusti 2011 12:19
Ja du, varför ska allt behöva vara en kamp? Varför kan inte vi EDS:are bli behandlade som "vanliga" patienter med "vanliga" sjukdomar? Man blir så less.
Själv orkar jag inte ens söka, varken läkare eller hjälpmedel...vet ju vad jag får för svar efter alla dessa år. Men snart så....men inte nu.
Men det är ju inte bättre att sitta hemma, det förstör ju för alla, men vad ska man göra??
Kram
http://lejonkvinnan.blogg.se
Anna
2 augusti 2011 12:24
Ja fy f*n vad jag blir trött på detta...
Jag förstår dej precis, att du inte söker, för jag har börjat denna resa nu, och man blir verkligen inte trodd någonstans....
Jag vill ju bara kunna ha ett drägligt liv, men vi ska tydligen inte ha det...
Så det får bli att sitta hemma då... Tänkte ju åka till Astrid Lindgrens värld med barnen i sept, men nu får jag jag väl stanna hemma. Det är för stort där, jag kommer inte kunna gå....
Suck...
Lejonkvinnan
2 augusti 2011 12:46
Nä det är ju så, ont ska ont ha eller nåt..
Man vill ju inte behöva gå så långt att man köper alla hjälpmedel själv liksom, när det finns andra som kan få det gratis, men man gör ju lätt så annars för man orkar inte kämpa.
Astrid Lindgrens värld funderade vi också på i år, men eftersom Lillen knappt inte vet vem Emil och Pippi osv är så hoppade vi det. Är man dålig på att läsa sagor då eller, när ungarna mer vet vem chuggington, Oso och Musse Pigg är?? ;)
http://lejonkvinnan.blogg.se
Anna
3 augusti 2011 00:09
Nej precis, hade jag sisådär 25 000 liggandes skulle jag köpa allt själv, men kära nån, vem har det? ;)
Jo, vi läser sagor för honom, men jag kan inte säga säkert att han vet vilka det är! :-D
Fast min man var ju där när han var liten, så det är ju lite nostalgi också. :)
Kram!!
carro
2 augusti 2011 13:26
Ja du vännen...det MESTA med sjukvården är en ständig kamp...
Jag hade läkaren på en VC & jag hade AT på en annan men idag får man ju inte välja som man fick då.
Idag har jag en kanon AT;så jag klagar inte ändå.
Men just med rullstolar & så ...det var Ortopeden som skrev ut rullstolen & El-rullen var det vanliga VC läkaren, sedan gick det vidare till AT & sedan till hjälp medels centralen så att säga...
Rullstolen tog inte tid att få , men El.rullen tog ett år,men idag skulle jag inte klara mej utan den så jag förstår dej.
Jag fick rullatorn först, den använder jag ännu inne & så...men den fick jag då jag låg inne av Ortopeden inte av VC läkaren eller AT där.
Lika var det med vanliga rullstolen, då fick jag en spec.dyna till den för att avlasta min rygg rad då ...
Ja och idag kan jag vara aktiv med familjen, även om inte jag kan åka karuseller & göra saker så kan jag VARA MED...vilket är en glädje för både mej & min familj.
SÅ fråga AT om en rullator till att börja med ,då kan du alltid sätta dej ner en kortare stund & då inte det funkar så kanske dom fattar & det kommer du märka fort vännen.
Stora kramar från norr...eller söder just nu
http://edsfamiljensliv.blogspot.com
Anna
3 augusti 2011 00:02
Ja men det är ju bara det jag vill....
Kunna vara med familjen och vännerna på normala saker...
Suck, att det ska va så svårt?
Tack för allt stöd kära vän.
Kramar i massor.
Anna
2 augusti 2011 23:43
Det kommer på stört! :)
Famse
2 augusti 2011 14:54
Kanske inte Skänninge är så dåligt? Jag har fått rätt bra hjälp där förövrigt...så kanske blir du positivt överraskad ?! :-)
Anna
2 augusti 2011 23:40
Som vårdcentral, säkert, det vet jag inte, men arbetsterapeuten... Har du varit i kontakt med henne? Det måste jag ringa dej om imorgon känner jag... ;)
Kram!!
henny
2 augusti 2011 15:08
Ja jag kan bara håla med och undra varför allt precis ska vara en kamp , byråkratin och sjukvården är nog det som lyckas sparka mej över kanten rent mentalt...blir så deppad att jag måste slåss för allt och eftersom jag är en djävla mespropp så står man utan hjälp...inser ändå att jag måste fortsätta nöta och därmed bli kränkt av vården, för syns det inte ens i min journal att jag behöver hjälp så lär ´jag inte komma vidare om min arbetsträning ,som börjar 15nde skiter sej:(
Kramar till oss alla som kämpar som satan för att hållas flytande<3
Anna
2 augusti 2011 23:39
Jaa, en massa styrkekramar till oss som kämpar och kämpar och blir motarbetade från sjukvården hela tiden....
Jag håller tummen för att du snart får en lösning på ditt arb. tränings problem, för det tycker jag det är.... Inte klokt....
Massa kramar!!!