En så himla vacker blomma, någon som vet vad det är så får ni gärna tala om det för mej!  

   Det här är, som jag sagt förut, mitt sätt att rensa tankar och själ. Underbart!

   Längtar till dagen då denna kulle är röd istället för vit.  

   Förgätmigej i närbild. Vackert.  

Det var lite från min och dotterns promenad med hundarna idag, vi brukar ta en när hon kommer hem från skolan. Eller rättare sagt, jag följer med om kroppen tillåter, annars får hon ta hundpromenaden själv. Men det är så himla skönt att gå ut i skogen, tanka själen lite.   

Jag är en sådan där riktig funderare. Jag tänker nog för mycket ibland tror jag. 

Just nu funderar jag mycket på Lillen och hur han har ont emellanåt. Det gör mej så himla ont att det är mitt fel. Krasst sett.

Sedan funderar jag på hur en del människor verkligen kan krypa under skinnet på mej. Människan på forumet som exempel. Anklagar till höger och till vänster, vi knarkar, vi är dåliga föräldrar, vi köper knark på stan, alla som äter tabletter blir missbrukare osv osv. Jag kände hur arg jag blev! Jag blev så himla arg på hur denna människa kan kasta ur sig detta. 

Sedan, som ni märker, så ältar jag en smula.   Det är jag ganska bra på. Himla onödigt. Fast det är bättre nu, jag var mycket värre förut. 

Jag har lärt mej mycket av att vara så här sjuk så här länge. Jag har blivit ganska cynisk. Men även så har jag blivit bättre på att visa mina känslor, när jag tycker om någon. Sedan har jag ju alltid varit väldigt ärlig, på gränsen till FÖR ärlig, men nu kan jag vara lite mer smidig med det. Ibland är det bättre att hålla tyst, än att säga ärligt vad man tycker.

Men om jag säger något, så menar jag det! Annars håller jag tyst. Så är det ju.

Jag tackar min svåra sjukdom för att jag faktiskt har förändrats till det bättre på många sätt.

Känns bra att kunna känna en viss tacksamhet över att ha en svår sjukdom, på vissa sätt iallafall. 

Varför i hela friden skriver jag om det här?

Inte en aning!   

Har väl för lite att göra eller så. He he.     

Ja, inte musik nu, utan skallen dunkar ändå! 

Det kom som ett brev på posten efter helgen då jag gjorde för mycket. Kroppen gör ondare, då spänner jag mej och då kommer skallebanket.

Ska meditera lite sedan så jag kanske får lite lindring.

Eller förresten, jag tror jag ska göra som indianerna, tänka bort mina smärtor.   (Internt skämt)

Idag måste jag göra något åt mina hundar. Klippning står på schemat. Tyvärr gör det vansinnigt ont, så jag får nog vänta in dottern, så hon kan hjälpa mej. Vad skulle jag göra utan henne? Hon är BÄST!!!!! (Nu skrek jag, på riktigt!!!!)  

Promenad ska jag försöka mej på idag tänkte jag, min enda träningsform, som jag tyvärr inte klarat av på ett par veckor nu, bara för att knäna och fötterna gör så ont. Men idag får jag bita ihop och ta lite extra piller och gå, för det är så himla bra för själen ju!!!   Fullständigt älskar min skog!!!  

Ska nog ta med kameran, om jag kommer ihåg, för nu är det vackert kan jag tala om!     

Mest ledsen.

Varför finns det alltid människor som bara vill ha rätt i alla lägen? Verkligen i alla lägen. 

Besserwisser. Jo då, det är ett bra ord för sådana människor. 

De tänker inte så långt, tror jag. Att det de säger kan göra andra illa, göra andra ledsna. 

Få förståelse för att man har ont dygnet runt är inte alltid lätt, men emellanåt är det riktigt svårt. 

Jag vill verkligen inte ha ömkan, och förståelse kanske är för mycket begärt, men kanske lite, ja, vad ska jag säga, någon slags känsla av tilltro? 

Asch, jag ibland får man kontakt med människor som bara är för mycket. Som slår ner på det som är känsligast. Vardagen med kronisk smärta kan bli så himla laddad. När det brinner i kroppen av smärta kan det vara svårt att bita ihop. 

Men men, nog om det!

Åkte iväg med husvagnen igår för att sova hos vänner. Inte långt bort, men ändå sova i vagnen och lite äventyr!   Lillen tycker det är så spännande, han minns ju inte riktigt vår semester förra året. 

Tyvärr hade jag riktigt svårt med sängen, den som funkade skapligt förra året.   Något måste göras om jag ska klara av en veckas semester i vagnen. Nog för att jag visste att jag blivit sämre sedan i höstas, men att det var så pass.... Asch.   

Nu blir det lite mera surfa, om jag klarar av det, har så himla ont i ryggen. Sitter inte optimalt vid datorn tyvärr. 

Kram alla!!

Ja så har jag känt mej idag.

Ändå har jag fått lite gjort. Handlat lite, det lilla jag kan. För det där med att bära är ju inte min grej.  

Det verkar som om skovet har lagt sej lite, det verkar ha planat ut iallafall. Det är så skönt!!!  

Jag har ju läst på bloggar att fler än jag har hugg i kroppen. Det känns som om någon kör in en kniv ungefär.

Just nu är det höger njure som är värst. Det kommer och går, några gånger per dag. Jättejobbigt.

Visst är det fler som har det så? 

Imorgon ska vi ta med husvagnen till en vän och sova där mellan lördag och söndag. Det är lastbilsutställning i Mjölby, och gubben är ju gammal chaffis, så det går vi ju på! Lillen är ju i paradiset också, mammas lille plutt. 

Jag har blivit så pass mycket sämre det senaste året, så vi får väl se hur bra jag sover. Det är svårt att sova utan min elevationssäng, den har ju hjälpt mej något helt otroligt. Men med kuddar högt och lågt ska det nog gå en natt. 

Sedan blir det ju flera nätter när vi drar iväg på semestern, men det tar vi då.   

Idag har jag haft väldigt ont, och har legat på soffan mest hela dagen, även om jag fick lite gjort mitt på dagen. Fast det tog knäcken på mej, gårdagen. Helt totalt slut. 

Tänk om jag någon gång kunde lära mej att hushålla lite med mina krafter och min kropp, och börja ta det lite lugnare. 

Det kommer.  

Nu blir det till att läsa lite vänners bloggar, sen ett glas vin till. Mmmm.

Ha en fin helg!! 

Man ska inte ens kunna gå på trivselkväll på dagis utan att få ont.

Kära  nån, undrar lite vad som händer med min kropp.

Gubben jobbar kväll och dottern har prov, så jag var ensam med Lillen 2,5 år, på dagis. Trivslekväll. Jättetrevligt. Ja, det kunde det ju ha varit. Om jag inte höll på att ramla sönder av smärta. Lillen skrek i högan sky i nästan en timma. Skämsigt.... Är jag en dålig mamma? Eller bara en sjuk mamma?

Vet inte längre....

Alltså, ibland blir jag lite förvirrad. 

På FK sida för att se om jag kanske skulle få några pengar imorgon. Jag trodde faktiskt inte det, jag har ju haft sådan himla otur nu ett tag. Men hör och häpna så kommer det några kronor!!! 

Inte alls så mycket som jag fick förut, men jag få pengar!!!! Tjohoooooooo!!!!

Alltså gick sjukskrivningen igenom. Då är det lugnt fram till novembeer nu då. Men jag hoppas du kan komma fram till ett beslut angående sjukbidraget nu också. Det vore så himla skönt att få det ur världen.

Men med min otur så tar det väl till nästa år.  

Men men, nu kanske vi klarar oss i juni iaf...     

Ja, det var ju bara röntgen, av knäna och fötterna. Ska bli kul att se om det syns något.. De gör väldigt ont kan jag tala om!! Fattar inte hur det kan ha gått så fort att bli sämre. Men det är ju mycket av den här sjukdomen som jag inte fattar.  

Nu har vi kyckling i ugnen, hel kyckling med kryddor från trädgården, olivolja och lime. Till det blir det fyllda färska champinjoner, fyllda med philadelphiaost med smak, och så matvete. Gott så!!  

Annars har det varit en sådan där trött dag idag. Soffliggardag. Hade halsfluss i helgen, det tar ut sin rätt nu. Men det är ju bättre nu!! Jag fick ju det som ett brev på posten när Lillen blev sjuk. Infektionskänslig? Närå...       

Nu ska jag fixa inför middagen, det lilla jag kan göra. Blir säkert en till sväng här på bloggen senare.