Ja som vanligt blev det dåligt med sömn inatt. Det går lite i perioder, och nu har jag kommit i en sån igen. Några isärplockade timmar bara. Tänk vad man klarar av ändå, jag kan gå flera veckor med jättelite sömn, och ändå fungera skapligt. Man anpassar sej på något sätt. 

Idag blir det inte mycket gjort, det regnar som bara den nu och det behövs ju, men det är lite trist  när man har Lillen hemma. 

Mår lite för dåligt för att klara av att få ut honom med alla kläder och all smuts han drar in sen.  

Får se om det lättar lite så får dottern hjälpa till. Hon är en klippa.    

Det här med överskrifter och titlar alltså. Har oftast inte en aning om vad jag egentligen ska skriva om, och då är det svårt att veta vad det ska stå där uppe. 

Just nu lyssnar jag på en av mina nya favoriter. Sång och musik har varit en stor del av mitt liv, och hör och häpna, jag KAN faktiskt sjunga, riktigt bra till och med. Jag har väldigt svårt att säga positiva saker om mej själv, men sjunga, det kan jag faktiskt.  

Min nya favorit är Bruno Mars, grabben kan ju sjunga!!!

  Fast egentligen är det annan musik som är min smak. Fast jag är lite av en allätare. Utom dansband och opera. Blä. 

Nej, här har ni mer min stil.

Ja ja, sånt här sitter jag och sjunger högt till, när jag är ensam. Som tur är har ju inte min EDS påverkat min sångröst ännu.  

Ja ja, det där var ju en parentes, och jag vet att de flesta inte kommer lyssna på låtarna, men det kanske finns någon som uppskattar bra musik, så det bjuder jag på.  

Annars har dagen varit ganska tuff och jobbig på många sätt. Och väldigt givande på andra sätt.

Varje dag är ju unik och jag lär mej alltid något nytt. Faktiskt.

Idag har jag lärt mej att jag klara mer än jag tror. Att jag gör mer än jag ska. Att min familj är världens bästa. Fast det så klart, det visste jag ju redan.  

Imorgon är det redan torsdag, en vecka kvar till sövning. Attan vad fort det går!

Nä bjussar på en till superlåt.  

De som kräver lösenord lägger jag in ganska sällan, och jag har bytt lösen.

Skriv om ni vill ha det. 

Det är något jag ständigt blir. Det är verkilgen jättetrist, för ofta blir jag missförstådd i saker jag säger eller skriver. 

Jag är väldigt rak och ärlig, säger jag en sak så menar jag det, utan krusiduller. 

Felet är att jag ofta säger "för mycket". Man behöver ju inte säga en del saker, fastän de är sanna. 

Ännu en sak jag behöver jobba med, om folk ska orka umgås med mej. 

De jag har, vet att jag är som jag är, och är ofta lite sådana själva.  Det är väl tur det, att man har någon menar jag. 

Just nu är det det här med internet och kontakten jag har fått med andra genom cyberspace. Just text, skriven rakt upp och ner, kan väldigt lätt missuppfattas. Därför försöker jag vara noga med att skriva dessa lite larviga smileysar där de hör hemma, för att visa "vad jag menar". Hm, undrar om jag gör mej förstådd på rätt sätt nu?   

Gah! Svårt!!!   

Nä, det här blev ett konstigt inlägg, men jag lägger ut det ändå. Skiter i det. 

Nu klara jag inte av att skriva mer för tillfället. Aj aj ont. Som vanligt. Samma visa jämnt ju.   

Ha en fin tisdag när den gryr! 

Nej då, det kommer inget gnällinlägg.  

Det kommer ett sanningsenligt ett.  

Det är lite så nu. Suck. Pust. Stön. Stånk...

Konstaterade förut att jag har ont överallt. Hur i hela friden orkar kroppen med det? Hjärnan säger väl ifrån iofs. För jag gör saker hela tiden som verkligen är konstiga...

Förut skulle jag och maken lägga barnet, så vi pausade filmen vi tittade på, så vi inte skulle missa något.

När vi kom upp satte jag mej ner och stängde av TV:n!!! Maken bara tittade på mej och garvade....  "Fick jag inte se klart filmen eller?" var hans kommentar.  Jag skulle alltså trycka på play, inte stänga av TV:n, det är inte ens samma kontroll.  

Hjärnan spelar mej spratt hela tiden nu för tiden. Inte bara det att jag tappar ord hela tiden, nu är jag så glömsk att det skrämmer mej emellanåt.... Går ner för den jobbiga trappan och har glömt varför, när jag väl kommit ner... Alltså, hallå.  

Jag hoppas ju fortfarande på att detta skov jag befinner mej i ska plana ut någon gång. Hoppas.

Tiden framför datorn som betyder så mycket för mej blir kortare och kortare. Jag klarar inte av det helt enkelt.

Ibland blir jag lite bitter när jag tänker på hur mycket denna sjukdom dikterar mitt liv.

Men. Det är bara att gilla läget, eller försöka iaf.

Som jag sagt så många gånger, göra det bästa av situationen och glädjas åt det lilla, istället för att hela tiden sträva efter att göra saker jag inte klarar av.

Det är så lätt att säga och så svårt att infria. Men jag försöker!   

Imorgon ska jag köra dottern till *vågar knappt säga ordet* tandläkaren. URK. 

Hon har tandställning och måste dit ofta. Men tro inte att jag följer med in!!! Jag sitter i bilen jag. Min tandläkar skräck är jobbig och generande, och ännu värre att ha när man har EDS och dåliga tänder. 

Skulle behöva gå dit var tredje månad. JA TJENA!!!! Jag får vara glad om jag tar mej dit var tionde år.... Inte bra, inte bra alls. 

Ja ja, jag ska väl ta mej dit så småningom. Kanske.  

Sen ska anestesiläkaren ringa, den som ska söva mej den 4 aug. Så allt går rätt till, det är ju en del att tänka på när man ska sövas.

Nu blir det lite mera dator till kroppen skriker ifrån, hoppas ni får sova gott inatt.

Ha det bra nu när en ny vecka är på ingång!

Ja, det är det enda jag har gjort idag. Två stycken. Mums!!!  

Den ena med äpple och banan, med ringlad honumg och kanel under smultäcket. Den andra med alldeles nyplockade hallon och röda vinbär med lite socker på under täcket. Täcket är det socker, smör, vetemjöl, kokos och havregryn i. Det blir riktigt mumma!  

Gästerna tyckte om dom iaf, det var ju tur det!   

Sen har dagen gått ganska lugnt till, det känns i kroppen att det har varit lite mycket nu ett tag. 

Imorgon blir det också ganska lugnt, jag kanske åker och plockar lite bär hos en kompis, jag får se hur jag mår. Hon har lovat hjälpa till, så det går nog lätt.  

Nästa vecka blir lite tuff. Lillen börjar inte på förskolan förrän den första augusti, så jag och dottern får klara oss hela nästa vecka med honom hemma.  

Ah, det låter som om han är ett monster, och så är det ju inte, men han är en handfull, så är det ju.  

Fast han är ju bra på att leka själv också, det har han fått lära sej med en sjuk mamma, som inte kan leka med honom så mycket.

Tur att han är nöjd med att jag läser för honom och sjunger för honom, för det klarar jag ju av! 

Kvällen blir lugn, vi var bortbjudna, men jag sa faktiskt ifrån, konstigt nog. Det brukar jag aldrig göra. Men jag mår helt enkelt för dåligt. 

Skönt med en hemmakväll med make och Lillen, dottern är hos en kompis över natten.

Hoppas ni har en fin kväll, vad ni än gör!

Kram!  

Nej, jag har för ont för att skriva mer nu. 

Tänkte skriva om dagens sjukhusbesök, tar det en annan dag.

Kram!

Träffade två EDS systrar idag. De kom hit och tog en fika på min altan. Såååååå trevligt och såååå givande!!!  

Måste göras om.

Men nu har jag visst gjort slut på mej helt och hållet. Hela dagen har gått i ett. Totalt slut.