Ja, nu sitter man här igen då, framför datorn när resten av familjen gått och lagt sej. 

Inte för att jag känner mej ensam, jag sitter ju här ensam hela dagarna ändå.  

Fast man har ju lite tid på sej att fundera. Just nu är det livmodern som rör sej i tankarna. Också en himla sak att fylla skallen med va? 

Jag vill verkligen bli av med den, särskilt nu när jag bara blöder och blöder, och knappt har något uppehåll mellan. Men men, det ska bli gjort innan året är slut, det ska det!

Jag pallrade mej ut med hundarna idag,  tog en sväng i skogen tillsammans med dottern, när hon kom hem från skolan. Det var så himla skönt att röra lite på sej igen, även om det gjorde så ont! Jag bli så ledsen på skiten. Jag ska gå ganska mycket på semestern. Det bara SKA gå!!!

Fast jag hittade en massa smultron, redan! Jösses vad fort de har mognat nu!

   Lite suddig bild, jag håller på att lära mej mobilkameran. Men ser ni vad gott det ser ut! Lillen blev så glad när han kom hem, jag plockade ju stråt till honom.  

Imorgon har jag honom hemma hela dagen, jag ska inte ändra tiderna förrän efter semstern, så jag får se till att hitta på något att göra. Han är inte så lätt att tas med nu för tiden.   

Jag skulle nehöva ringa några samtal, men det kan jag inte räkna med att det går, med honom hemma. Asch, det finns fler dagar ju.    

Fast jag hoppas verkligen jag kan få sova lite inatt, lite mer än jag gjorde föregående natt. Två timmar är inte bra sömn, när man ska ha en liten hemma hela dagen. 

Det gick ju bara inte sova inatt, jag hade för ont och jag känner att det är likadant nu, så jag kan nog inte räkna med att få sova nu heller, tyvärr. 

Asch, gnäll, gnäll.  

Nu ska jag väl kolla på tv en stund. Och sitta vid datorn samtidigt, som jag brukar.    

Ja det har ju några stycken.

Gå ut i skogen är ju en av dom. 

Nu när jag har svårt att gå får man ju hitta på något annat.

Gick runt i trädgården och njöt igår, och hade kameran i fickan. Nu tänkte jag dela med mej lite av det vackra, så kanske jag kan göra någon annan glad också.  

   Pionerna är på G.

   En del av dom har redan slagit ut. De är så vackra!!!

   Det är många som tycker att hundkex är ogräs, men nog är de vackra i närbild? Vi har massor, överallt, bara för att betet utanför trädgården är så full av dom, men vad gör det, när de är så fina? 

   Om en månad eller så är de här mörkröda, nästan lila och såååååå goda och söta!!! Då gör jag saft, paj, gelè och marmelad. Mums!!

Hoppas ni blev lite glada nu!  

Ja, det har det blivit.

För mycket grillat alltså.

Magen värker. Det gör riktigt ont nu faktiskt.

Så fort jag äter mat, riktigt mat, så gör det ont. Blir ganska irriterande i längden. 

Visst, jag har tagit ett glas vin också, men det är inte det.

Sedan har jag fått byta telefon. Mobil alltså. Min älsklingmobil gick sönder.  Då lyckades jag göra så att alla kontakter försvann. Alla i mina nummer till alla jag känner. 

F*n!!!!

Detta gör mej deppig. 

Gah!!!

Lite kort bara om det. Jag är ganska trött nu.  

Men jag bara måste slå ett slag för detta med att hålla en krets med positiv energi omkring sej.

En krets med människor som har positiv energi. Det ska man ha omkring sej. 

Energisugare är riktigt illa för sådana som vi. Vi har en sjukdom som suger energi, vi behöver inte ha människor omkring oss som gör detsamma. 

Det är jätteviktigt att tänka på det här tycker jag. 

Jag ville bara slå ett slag för det så här på nattkvisten, innan jag blir halvt medvetslös.     

Ja det kan man få av till exempel detta. 

   N väntar på att vi ska kasta hans boll, medan Lillen ska kissa på trädet i bakgrunden.  

Jag insåg inte att dottern fångat detta förrän jag tittade på bilderna i datorn. Det ser för kul ut, när Lillen står där och visar hur man kissar på trädet, medan jag sitter och applåderar i högan sky. Samtidigt som N hela tiden väntar på att någon ska kasta bollen.  

Såsana här ägonblick är värda att ta vara på. Som så många andra. Därför tar jag extremt mycket kort. Det är verkligen superroligt att ha sedan. Jag har fångat många dråpliga ögonblick i kameran kan jag tala om!    

Fanken vad förbannad jag blir när jag inte får fram vad jag menar. Jag menar i inlägg i forum och så. 

Förr kunde jag uttrycka mej väl i skrift, men det kan jag tydligen inte längre. 

Allt jag skriver kan man missuppfatta känns det som.

Lika bra att läsa och hålla sej i bakgrunden känner jag, ifall någon tar illa upp i det jag skriver.

Undrar lite om bloggen då.

Hur ser den ut för dom som läser?

Den kanske gör någon ledsen eller upprörd, det skulle jag inte kunna leva med.

Jag vill ju ha den här för att kanske kunna hjälpa någon. Och så klart hjälpa mej själv lite samtidigt.

Usch vad svårt.

Jag är så himla känslig för om någon skulle kunna misstolka något jag skriver. För jag nästan jämnt glimten i ögat när jag skriver, men det ser ju ingen ju!

Smileysar kommer man ju inte hela vägen med känner jag.

Det är svårt det där.

Ta en eller två tabletter så jag kan gå.

Ta en promenad med hundarna, och inte reta mej på att det går sakta och att det gör ont.

Stanna ofta och andas.

Sätta mej med en kopp  kaffe när jag kommer tillbaka för att ta igen mej.

Krama dottern när hon kommer hem.

Ta tag i städningen av kök och hall. 

INTE reta mej på att det gör ont och att det går sakta.

Pussa make och liten när de kommer hem.

Ta igen mej en stund igen.

Hjälpa till med maten.

INTE reta mej på att det gör ont och att det går långsamt.

Njuta av maten. Inte reta mej på att mina trasiga tänder gör ont. Inte sitta med fjärilar i magen bara av att tänka på tandläkaren.  

Ta ett glas vin, sitta framför tv:n med min älskling till han somnar i soffan.  

En ganska bra plan, eller?