Ja, den där sövningen alltså.

Jag är inte nervös för sövningen i sej. Jag är inte nervös alls egentligen. 

Men jag är lite rädd att de inte ska lyssna igen.

Att de ska handskas för tufft med mej när jag sover, så jag vaknar med paj rygg. 

Men men, inte måla f*n på väggen, inte!! 

Jag märkte att intresset för mitt försök till att få hjälpmedel var intressant, det blir så klart en fortsättning följer på den. 

Just nu orkar jag inte ta tag i det mer, det var en himla urladdning att bara ringa dit.

Det har tagit en massa energi att bara komma fram till att jag nog behöver hjälpmedel nu. För att ta mej fram alltså.

För andra hjälpmedel har jag ju redan. Knivar med handtag, en sådan där jättetång att ta upp saker med från golvet, osthyvel med handtag och liknande saker.

Men det är ju en himla skillnad på sådana saker och en rullstol eller elrullstol.

Hade en vän på besök idag som har samma sjukdom som jag. Det är ovärderligt att ha en sådan vän! Bolla med någon som kan förstå hur man har det. Hon hjälpte mej mycket, gav mej styrka att fortsätta fightas. Kram på dej! 

Fast det är ett faktum. Jag kan verkligen inte gå. Jo, fast det kan jag ju. Sakta, haltande och ojämnt. Jag gick idag, några hundra meter med hundarna i skogen. 

Jag måste halta för att ta mej fram, och det funkar inte på min överrörliga kropp. Jag få ont överallt!

Det är skrämmande, eftersom det inte är längesedan jag kunde gå så bra att jag kunde ta mej flera km med lite vilja. Påskhelgen gick jag en bra bit. Jo, det gjorde jätteont  både när jag gick och veckorna efter, men det GICK!

Nu? Knappt alls. Skrämmande. 

Nu blir det snart att stänga av datorn och försöka att inte tänka för mycket på vad som skulle kunna hända... 

Ha en fin natt nu alla. 

 

sus

3 augusti 2011 22:27

De där "motståndet" till just gå hjälpmedel å då speciellt rullator eller rulle..är ju väldigt vanligt,nästan så att de hör till..tror jag. Ja lider med dig:( som måste dras me denna förbenade smärta..jag kan inte ens föreställa mig hur det är. Stora kramar

http://dusisus.bloggplatsen.se

Anna

3 augusti 2011 22:31

Ja visst verkar det vara så.... Skrämmande egentligen. Man vill ju bara ha den hjälp man förtjänar och behöver ju....

Tack för ditt stöd, stora kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...