Ja jag har så lätt att börja filosofera en smula så här på nattkvisten.  

Smärtan jag har är nästan alltid som värst så här dags, beroende på vad jag har haft för mej på dagen. Då snurrar en massa konstiga saker i min smärtstinna hjärna.   

Funderade just precis nu på det här med självbild. Läste i en väns blogg hur hon ser på sej själv. Inlägget var väldigt öppet. 

Jag vet inte om jag vill dela med mej om hur jag ser på mej själv. (Fast det kommer jag ju göra nu ändå....)

Jag tror de flesta har en ganska skev självbild.

Sedan är det ju ett faktum, att alla ser på andra på olika sätt. 

Iallafall så tycker jag att ens självbild väldigt ofta baseras på vad man TROR att andra ser, när de ser på en. 

Om jag ser på mej själv rent krasst, och rent utseendemässigt så räknas jag till dom fula. Samtidigt som det säkert finns de som tycker jag ser bra ut. 

Men rent krasst, så är det så. Ful alltså. Enligt normerna i samhället alltså. Visst, jag håller med, men det har ju inte med saken att göra egentligen. 

För mej så är det viktigaste just nu att må bra inuti. Hur jag ser ut för andra bryr jag mej inte så mycket om. 

Många kan ju inte gå utanför dörren utan att sminka sej. Sådan var jag i tånåren, men inte längre. 

I stort sett de enda gångerna jag sminkar mej är när jag representerar ett företag, eftersom det verkar vara viktigt för just dom att man ser "bra" ut, för deras skull. Själv kvittar det vilket. Det blir inte längre bättre med smink, så varför bry sej, egentligen? 

Förstå mej rätt nu, jag går inte runt med dåligt självförtroende och tycker jag är ful och mår skit över det. Nej, tvärtom. Jag har konstaterat faktum, det går inte ändra på, det är som det är. Jag är nöjd. 

Vägen hit har varit lång. (Så klart)

Men när man har en kroniskt sjukdom som man inte kan göra något åt, blir man lätt lite cynisk. 

Saker som var viktiga förut, betyder nu inget alls. 

Jag värdesätter andra saker nu. 

Asch, vilket långt och konstigt inlägg det här blev. 

Jag fiskar inte efter kommentarer som "Du är inte alls ful!!" eller så, jag bara konstaterar fakta. 

Varför i hela friden skriver jag om det här då? Inte en aning.   

Jo, min vän inspirerade mej så klart, eftersom hon skrev om ämnet. 

Kontentan är att man ska värdesätta saker som har betydelse för framtiden, för livet, för hälsan, för familjen osv. Dit hör inte utseendet.

Den gamla klyschan stämmer, skönhet kommer inifrån.   

Tycker jag då, personligen.    

 

carro

24 juli 2011 00:41

Jag håller med dej, jag skiter i om håret är i en svans ,eller om det är rufsigt eller om allt ligger fel & står på "ända" ,jag sminkar mej bara då jag själv känner för det ,vilket är väääldigt sällan ...Och ja,det är som du säger ,skönhet kommer innifrån ,helt klart...

Kan även hålla med om att då man är vaken så här om natten så är det då man har som ondast, varför ,??
Ja förmodligen för att man vart vaken en hel dag, kroppen börjar slappna av & då kommer smärtorna i gång...

Önskar dej en god natts sömn & en bra dejt med John Blund =)
Kramar från Norr

http://edsfamiljensliv.blogspot.com

Anna

24 juli 2011 00:54

Ska vi dejta samma du och jag? ;) He he.

Jo visst är det så att smärtorna kommer när dagen är slut, för iaf jag kör på ganska bra på dagen, även om jag försöker ta det lugnt.
Men vi får ta den där dejten nu, du och jag. :)
Sen hoppas jag verkligen att du mår bättre nu. Läste ju hur det står till med dej...
Mina äckliga fötter ska jag ta kort på snart, så du får se likheten. ;)

Kramar kära vän.

 

anna e

24 juli 2011 07:40

Kan svara på varför smärtan är värst nattetid. Det fick jag "lära mig" på smärtskolan... I nervkanalen ryms bara x antal nervimpulser. Dagtid har vi fler som ska slåss om uttrymmet. Men på kvällen när vi lägger oss så får smärtsignalerna mer uttrymme, därför att vi gör mindre saker helt enkelt!

Ang. utseende... skönhet kommer verkligen inifrån. För det är vad vi utstrålar som "gör" oss vacker... Jag sminkar mig nog ganska ofta. Mest för att lura mig själv att se piggare ut än jag känner mig! Så för mig är det bara den aspekten. Blir dock mer sällan sista halvåret då hornhinnorna börjat bråka och jag måste smörja fet salva både dag och nattetid. Då far ju sminket i ett huj ;)

Sen ang. hur människor ser oss är nog vilken bild vi projekterar mot andra. Vi har alltid masker. Jag kan klistra på pigga, käcka Anna fast jag skriker inombords av smärtor... så därför blir ofta bilden skev...

Men jag vidhåller att skönheten kommer inifrån. För det är en människas värme och kärlek som gör den vacker inte om det är modellperfekt!!!
kramar min namne <3

http://www.annasdrom.blogg.se

Anna

24 juli 2011 23:42

Ja det verkar ju vara....men hallå, nu tappade jag ordet... Make sense på engelska... Det där med smärtan. För jag har då alltid värre smärta på natten.

Skönhet är ju relativt på något sätt.
Jag är lik dej där, jag kan få folk att tro att jag mår skitbra, nästan när som helst. Det är egentligen inte nyttigt...

kramar på dej, och jag hoppas din höft mår bättre idag.

 

Lejonkvinnan

24 juli 2011 22:21

Det här med utseende alltså, jösses vilken ångest jag har haft genom åren. För tjock, fick ätstörningar och blev som en pinne. Blev sjuk och gick upp i vikt, problem i förhållandet och blev smal, träffade sambon och blev tjock igen och nu har jag ångest för det, att valkarna hänger och benen är tjocka. Och sneda tänder har jag så jag skrattar sällan, stor näsa - skyller på far min, håret som aldrig går att få ordning på osv osv...hatar egentligen mitt utseende :(

Men ändå är jag ganska lugn i mig själv tror jag, för jag kan ju inte göra något åt det. Smink - tja det funkar ibland, men det blir ju ändå inte bra...jag är ful, punkt slut.

Haha, nej inte var det ditt fel med stugan inte, men jag kände också det på mig någonstans, att det skulle gå åt pipsvängen, det är liksom vi ;)

Kramis

http://lejonkvinnan.blogg.se

Anna

24 juli 2011 23:39

Usch ja, utseendet är svårt... Men det sitter ju ändå i betraktarens ögon, vare sej betraktaren är en själv eller någon annan. Djupt.... ;)

Det där med stugan alltså, fy attan vad jag tycker synd om er! :/

Bamsekram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu hoppar jag över till den nya bloggen. Välkomna dit.    Ehlersdanloslife  ...

Jo, jag är nog det ganska ofta. Jag vill gärna tro det bästa om folk, även om livet har lärt mej att man ofta inte ska det. Rent krasst.    (Sen kan man självklart "hit the jakpot" också, jag träffade ju min allra bästa vän på nätet, via ett foru...

Snart är jag klar med min nya blogg.   Den här kommer finnas kvar, så klart, men jag byter bloggleverantör. Det är för att jag måste kunna blogga från mobilen, vissa dagar klarar jag inte av att sitta vid datorn. Då är den andra enklare.   Så s...

Ja den har visst gått och gömt sej tror jag... Herrejösses så trött jag är!!! Jag vet att det beror på mitt minimala näringsintag, men alltså, jösses...     Tänkte visa bilder på operationsärret på magen. Det är "finare" än jag trodde det skull...

      Visst längtar vi lite efter vår och sommar nu va? Värme är alltid bättre för min kropp, antar att det är så för er också, så jag lägger ut lite längtansbilder åt er, så ni har något att dagdrömma om.     Natti.     ...