Eller inte....  

Nu när avresan börjar närma sej så börjar jag bli lite stressad. Allt måste vara iordning. Huset rent och snyggt. Ingen tvätt i korgen. Med mera, med mera. Ja, ni vet hur det är. 

Men då ska jag ju försöka göra allt med en gång. Så nu har jag hållt på hela förmiddagen, med resultatet att hela eftermiddagen blev förstörd. Jätteont och helt slut så klart. 

Inget mera gjort alltså. Varför i hela friden kan jag inte lära mej att hushålla med mina krafter och min kropp. 

Suck, jag kommer väl dit en vacker dag.  

Annars  har jag haft en trevlig dag, om man bortser ifrån hur ont jag har då.

Svärmor var här och åt middag, sen kom några kompisar på kvällen. Jättetrevligt. Men som vanligt, ganska jobbigt. Kroppen tar visst stryk så fort jag gör minsta lilla nu för tiden.  Det känns ganska hopplöst. 

Men men, nu längtar jag efter fjällen. Verkligen längtar. Fiska. Njuta av naturen. Det ska bli så himla härligt!!!   

  Maken och dottern klädde vår egna midsommarstång.  

   Gick ut i skogen och plockade blommor och då hittade vi även....

   Mums!! Det blev smultron och mjölk för mej och Lillen när vi kom hem. 

   Bajspåsar är bra att ha till mer än bajs, för....

   När man är ute i skogen och hittar en massa smultron så kan man ju lägga dom i en sådan.   Bajspåse alltså. Sådana man brukar ha bajs i.   

Tur att det egentligen bara är vanliga plastpåsar, men jag känner så himla många som nästan kräks när jag berättar att jag plockar både bär och svamp i dom.  

Hoppas ni fick en bra midsommardag. Jag har haft en jättejobbig dag med mycket smärta och så givetvis fick jag en dag med sådan där oändlig trötthet som jag får ibland. Tur att man har förstående familj.

Regnar gör det, men det började inte förrän vid halv sju.

Vi har plockat nya fläderblommor och satt ny saft. Det blev dryga tre liter av förra satsen, nu blir det nog det dubbla.

Den var jättegod kan jag jag tala om!    

Ha en bra lördag nu också! 

Jag blir så rörd över hur mycket stöd jag får via bloggen.

Det gör så mycket gott för mej att få heja rop, peppning och ibland lite skäll, ni kan inte ana hur bra det är!!!  

Idag har jag det näst sista som kommer ta musten ur mej innan midsommar. Det är något jag måste göra, som jag tycker är roligt att göra, men som tar knäcken på mej, rent kroppsligt. Men envis som jag är kör jag på med det här, det blir sista gången på länge. Jag vet att jag är lite kryptisk, men det har sin förklaring.  

Imorgon ska jag och dottern umgås tillsmmans med ett gäng tjejer och ha roligt, det ska bli en överraskning för oss, en av tjejerna har planerat något kul.   Det kommer ju också göra mej helt urlakad, och jag kommer få otroligt ont, men vaffan, något roligt måsta jag väl få ha?  

Fast det såklart, det har blivit lite mycket av det goda nu ett tag. Det där goda som ger förfärliga smärtor. I flera veckor ibland.

Så jag har lovat mej själv att från och med nästa vecka ska jag bara ta det lugnt. Vara egoistisk. Tänka på mej själv. Det är väl okej va?  

     Jag hoppas det blir lite av detta igen så Lillen kan bada. Det här tog jag den 16 juni.. Idag är det bara femton grader... Mej gör det inget, jag är så frusen så jag har jämnt på mej jacka iallafall. Men barnen vill ju ha sommar nu ju.   

Nu ska jag ta en paus i allt, och hoppas på att huvudvärken och yrseln ger sej till ikväll. 

Nej visst ja, en maskin tvätt att hänga först.   

Men alltså, den där kroppen...

Någon som vill byta denna sämre begagnade mot en bättre begagnad nästa vecka? Jag kan ge lite emellan om det skulle vara så.  

Det där fästingknät är bara inflammerat idag, ingen karakteristisk ring ännu.  Skål för det!!

 Den där EDS huden är ju så himla känslig! Jag får inflammationer av ingenting, och varbölder och allt möjligt äckligt, så fort huden går lite sönder. Urk.  

Jag blir lite stressad av att jag har så ont och att kroppen blivit så himla nergången så fort. Förra året kunde jag gå nästan en mil, utan att få jätteont. 

Nu är det en helvetisk pina redan efter en kilometer. Skrämmande.  

Men men, nu måste jag springa på toan, om jag får vara så personlig. Magen har gått från totalstopp till hmmm, tvärtom.   Den håller på att krascha alltså, om jag känner mej själv så bra. Kul.     

Det har varit för mycket nu, helt enkelt. 

Jag är en god bit på väg att förstå hur sjuk jag är, men inte framme än. Jag gör ständigt saker som jag får sota för. Länge. Jättelänge. Och jättemycket.

Jag är nog inte helt bakom flötet egentligen, men ibland undrar jag faktiskt.  

Jag måste lära mej att väga upp saker. Vad som är värt en massa smärta. Det ska verkligen vara något särskilt känner jag nu. 

Veckan som kommer är likadan. Jag vet att jag kommer göra för mycket.

Men sen åker vi ju iväg. Husvagnen. Fjällen. Liv!! Energi!!! Underbara vyer. Härlig luft. Vacker natur. Fint fiske. Mygg. Knott. Ja, allt vad fjällen har att ge. En massa positiv energi helt enkelt. Jag ska ladda batterierna. 

Jag ska göra för mycket så veckan efter kommer bli helt förstörd. Men vem bryr sej? Inte jag!!!  Älskar fjällen.    

Jo, jag planterade en massa frön för ett tag sedan. Jag gillar att kunna äta färska morötter, obesprutad sallad, lägga in egna rödbetor och så. 

Fast när jag vattnade häromdagen så insåg jag att jag stod och bara glodde.  

Vad i hela friden är det som växer där?????? Titta på raden längst till vänster i bild.

   Syns lite dåligt, men det är ganska höga plantor med lite gummiaktiga blad. Jag stog som ett fån och funderade på vad i hela friden jag har planterat där?????  

Det andra är vanlig sallad, sådan där hmmm, f*n nu glömde jag vad den heter också. Och den längst till höger är ruccola sallad.

Igår satt jag och gick igenom fröpåsarna och insåg att det är broccoli!!!! Har jag planterat broccoli????

He he, ja där ser man!!    

Känner att jag måste skriva om något roligare nu. Inte bara för er läsares skull, utanför min egen också.  

Jag mår skit just nu, det är bara så. Fast det betyder ju inte att allt är skit för det.

Jag har ju mina små copingstrategier. 

Tog en promenad idag med barnen och hundarna. Visst, jag var tvungen att av bryta och vända efter bara en liten bit, för då var det dags för toa besök. Typ, nyss.   Oj oj vad fort den sista biten hem gick ska ni veta!!!  

Så nu har jag ännu ondare såklart. Går jag bara i min takt, ganska sakt alltså, så brukar jag klara mej ifrån att få för ont. Men ni vet, när naturen kallar..... Oj oj oj ....  

Jo, sen älskar jag att sylta, safta och göra gelè och sådant. Gärna efter gamla recept, på gammalt vis.  

Nu har jag insett efter några år utan att vara helt säker, att vi har fått en fläderbuske i vår trädgård. Fråga mej inte hur den kom dit, kanske meden fågel som ätit ett bär?

Jag är iallafall överlycklig, för i år är första året den bär rikligt med blommor! 

   Ja, den är inte jättestor, men jag kan nog få ihop till lite saft iaf. Jag har gjort väldigt många olika sorters saft, men inte fläder. Det ska bli kul! Jag har hittat ett recept med fläderblommor och citron, det ska jag testa.

Nu undrar jag om någon vet hur utslagna de ska vara?

   De flesta ser ut så här, även om en del har slagit ut mer. Ska de vara helt utslagna eller?

Jag ska bita ihop smärtan och baka några formfranska imorgon också. Jag älskar att baka, men tyvärr, som så mycket annat nu för tiden, det gör ont. Jätteont. I en vecka efteråt. 

Men det är ju så kul!!!!  

Nu har det börjat snurra i skallen igen. Fattar iinte vad det handlar om. Jo, kanske att nacken är sämre förresten. Jobbigt är det iaf.

Nu måste jag vila fingrarna och så.  

Ha en fin kväll.