Tack för alla tips om mina (urk) fötter, det ska bli "kul" att se vad det är på torsdag.   Funderar bara på hur i hela friden man kan blir fotvårdsspecialist, urk.... 

Tja, vad har jag gjort idag då? Det har varit en sådan där dålig dag idag, så dagen flöt ihop i ett töcken. Jag låg på soffan i stor sett hela dagen fram till ett, då jag släpade mej iväg på en "promenad" med hundarna. Jag blir riktigt ledsen över hur svårt jag att gå nu för tiden. Skrämmande.  

Men jag tog några kort. Vi bor så otroligt underbart vackert, om jag får säga det själv. Det är mitt andningshål, min räddning, att vi bor som vi gör.    Vy över fälten åt ena hållet från vår baksida sett. Vackert. 

   Vårt hustak skymtar där i dungen, taket till vänster är det. Älskar det!! 

   En av alla mysiga vägar jag har att välja mellan. Denna går utefter ett fält med ett kalhygge på ena sidan. Mmmmm, underbart.  

Jo, jag vaknade till vid fyra tiden och drog igång tvättmaskinen. Tog in tvätten på altan för att göra plats åt den nya.

Sen var jag helt slut igen...   Ryggen är verkligen inte okej heller, så fort jag rör mej så domnar benen, och ryggen värker.

Plus allt det andra då. Suck.

Men men, jag var ute och njöt i fulla drag av vädret! Här var det över 20 grader, undrar hur många fler sådana dagar vi får nu?

Som jag sagt så älskar jag hösten, men det gör ju inte kroppen. Det verkar som om de flesta EDSare är sådana. Tycker inte om rå kyla, för kroppen värker sönder.

Det ska bli spännande att se hur det kommer gå i år, med tanke på hur dålig jag har blivit det senaste halvåret.

Jag läste någonstans att vi med EDS försämras mycekt mellan 35 och 45 års ålder, och på mej stämmer det ju väldigt väl.

Har det varit så för er? Ja, ni som kommit upp i den aktningsvärda åldern alltså.  

Sen måste jag slå ett slag för Back on Track systemet, det finns allt från kläder till olika skydd. (länk har jag bland mina länkar till höger)

Det är helt otroligt bra att använda som komplement till allt annat vi använder! Kolla in det. Jag har nackskyddet och knäskyddet, jag har nämnt det förut, men jag tjatar lite.   

Jo just det, jag fick riktigt svårt att andas idag, jag har ju astma som är EDS relaterat. 

Jag fick ta både Symbicort och Bricanyl i dubbel dos innan det släppte av. Så var det förra året också vid den här tiden på året. Fuktig tung luft verkar vara döden för mina luftrör.

Denna gång slapp jag åka ambulans, som jag gjorde sist, och jag hoppas jag slipper i fortsättningen också. 

Nu klarar jag inte att skriva mer, jädra kropp... Hade ju en massa att berätta som jag har glömt till imorgon ju...  

Ja ja, kram på er och gonatt, ni som lägger er snart.       

Fredagen bara flög fram, i ett töcken av outgrundlig smärta. 

Fast jag hade himla kul i mitt töcken.  

Jag är en riktig friluftsmänniska, och jag älskar att vara ute i naturen. Som ni vet så är ju inte skogen precis som en asfaltsparkering att gå på  , så min överrörliga kropp åker och far åt alla håll! 

Men, idag fick jag med mej en kompis ut i min hemliga svampskog, för att kolla om det kommit igång. 

Jo, alltså, det hade det....  

   Detta är påsen jag gav bort till en härlig vän som kom till mej med en påse katareller häromdagen. Hon får här en hel påse rödgul trumpetsvamp. Det är det bästa jag vet!!! Att ge bort alltså.

   Detta behåller jag själv, en massa trumpetsvamp och så lite gula kantareller. Min kompis fick ännu mer med sej hem, hon hade större korg och den fyllde hon med råge. Det är då det är kul att plocka svamp!!! 

Det enda tråkiga var att det regnade   och att mitt huvud snurrade konstant, och att kroppen la av redan när vi gick ut i skogen. Knäna och ryggen var hemska. 

Fast som jag har sagt så många ggr, det är värt smärtan när man fått ut en massa positivt av det, det tycker jag iaf.  

Jag har fått så många kommentarer nu av en tjej som bad om ursäkt. Men hallå alltså, när man får så härliga kommentarer så blir jag ju jätteglad!!! Bara så du vet det, kära Pia.  

Nu blir det till att sätta sej tillbaka i soffan snart, för kroppen totalt pulserar av smärta just nu.

Denna vecka har varit bara helt enkelt för mycket. Fast rolig samtidigt.  

Denna jädra kropp...   

Ja jösses anåda vad det regnade när jag körde hem från Ödeshög, som ligger ca sex mil från mej.  

Vi åkte rakt igenom ett åskväder, och jag kan förstå att de flesta lider av att köra bil i sådant väder. Men det här blev nästan farligt i slutet.

Jag har väldigt konstig syn. Det beror tydligen till stor del av min EDS. Jag har en extrem astigmatism, jag har alltså brytningsfel. Sedan har jag lite dimsyn och ser dubbelt ibland, även med glasögon.

Det här med blixtar när man kör bil i störtregn var ingen hit kände jag.   Jag blev nästan blind en stund och sen såg jag små "solar" framför ögonen jättelänge efter.... Jag har ändå kört bil i över tjugo år och varit med om några stormar, men det här har jag då aldrig varit med om!

Den här sjukdomen har verkligen kommit med många överraskningar i år.

Nu har jag ju också skitont  överallt, efter en kväll med lite extrajobb och sen bilfärd hem med ett krampaktigt grepp om ratten, för att undvika vattenplaning.

Fast, så klart, jag hade ju himla roligt innan dess.  

Men nu får det räcka.

Två dagar efter varandra med åtaganden är mer än jag klarar av. (Patetiskt, jag vet, men vad ska jag säga?)

Nu blir det en lugn helg, utan åtaganden, och ladda för en ny vecka.

Tack alla för alla härliga kommentarer jag får, om ni kunde känna hur bra jag känner mej av responsen!  

Jaaa, vilken dag!  

Hjälper en kompis (som också har EDS) med hennes hund.

Den är 10 månader och en stor ras. Det gäller ju att ha bra lydnad på den då, särskilt när man själv är sjuk och inte klarar av en massa dragande och andra olater. 

En underbar hund med en massa egen vilja och envis som synden.  

Men lite av en buffel och har inte så mycket hum om hur man för sej bland andra hundar.  

Till och med min Nico tröttnade till slut och fick säga till den lilla damen att hon gick för långt!!! 

En otroligt duktig matte och en motiverad matte gör susen på ett sådant här ekipage. Och hon har både ock.   

Lägg till en härlig hund så kan det bara bli bra!

Tänk att jag får privilegiet att vara med!!  

Men kontentan av det hela är att jag nu har så otroligt ont och mår skit, rent kroppsligt, men själen mår så bra!!! Vad härligt det är att få göra saker man älskar, med folk man tycker om!!!

Det betyder så mycket för mej, så otroligt mycket.

Så nu sitter jag här, lycklig och med smärta som heter duga.     

Denna dag ska jag mimnnas med glädje, och vi ska träna mer när våra kroppar tillåter.

Skönt att göra detta tillsammans med en som vet hur det är.

Ha en fin kväll alla!

(Känner att inlägget blev lite rörigt, men min hjärna sa ifrån, jag har så ont nu att den inte vill va med mer, men vad gör det när dagen blev så bra!   ) 

Att man aldrig ska kunna göra något utan att få sota för det i slutändan. Jag vet att jag tjatar om det, men jag blir så trött....

Städade toan idag och var tvungen att gå och lägga mej efteråt. Det ska tilläggas att jag inte ens städade särskilt noga.  

Det är sådan tur att jag har städgrejor som gör det enkelt för kroppen, så jag fortfarande kan!  För jag tycker faktiskt det är ganska kul att städa.   He he. Särskilt sedan jag  började sälja städprodukterna och bara använder dom.

Som jag skrev i förra inlägget så känner jag mej ofta värdelös och inte behövd ganska ofta. Det är väldigt skönt då, att klara av en del saker, utan att få alltför ont.

Jag klippte gräset också, och det skulle jag aldrig klara utan vår nya åkgräsklippare! Och det är ju skitkul!!! 

Ja, man måste lära sej att ha bra copingstrategier när man är så här sjuk, annars skulle iallafall jag gå under.

Jag har bland annat fått privilegiet att få hjälpa en vän med hennes hund, och det gör massor för själen kan jag tala om!!!!   

För att gå över till något annat så blev jag nog kär idag tror jag.... En del vänner man har är ju bara så underbara!  

Hon kom alltså med en hel påse kantareller till mej idag. Färdigrensade till och med!!!  

Då BLIR man kär, så är det bara!!!   

Annars är det väldigt tufft just nu, med smärtan. Den vill inte ge sej, och det är frustrerande att inte veta varför. Eller jo, visst vet jag varför på ett sätt, jag har ju en sjukdom, men jag fattar inte varför jag blivit så himla dålig på så kort tid. 

Sen skrämmer det mej MYCKET när jag läser om EDS systrar som blir så otroligt illa behandlade inom vården. Jag blir så ledsen. 

Det här är ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat och som jag kommer skriva mer om. Men just nu måste jag sluta, nu känner jag knappt mina händer längre, och ryggen känns som om den just gick av.  

Jag hoppas ni alla får en god natts sömn och att veckan börjar bra för er.

Inatt lyckades jag få ihop två timmars sömn, så idag har det varit lite småtufft måste jag säga. 

Jag har somnat hela tiden, när jag suttit vid tv:n. Bara så där....

Fast det är ju inget nytt, så är det ju mest hela tiden.  

Kom till slut ut iallafall. Tog med mej dottern och hundarna ut i skogen. Var tvungen att ladda batterierna lite kände jag, även om jag visste att det skulle komma surt efter.

Fast jag hittade några kantareller iaf, även om de var lite torra. (Hur nu det gick till med tanke på regnmängderna vi har haft de senaste dagarna)

Jag vet att jag har sagt det förut, men det gör mej så ledsen, det här med att kroppen sagt ifrån så fort nu.

Jag klarar verkligen inte mina små skogspromenader längre. Herregud...

Nu har jag så himla ont... 

Så. Färdiggnällt.

Hade nöjet idag att få umgås med en väninna hela dagen och hjälpa henne med hennes hund.

Det är så otroligt roligt att hålla på med hundar och hjälpa andra med det jag kan hjälpa till med.  

Det finns inget som är så givande som att hålla på med djur, och dessutom hjälpa en vän.

Det är ganska tufft, eller rättare sagt väldigt tufft, att nästan aldrig vara behövd.

Jag har inte jobbat på tretton år. Har man ett jobb så är det ju alltid någon som behöver en och det man kan. Det är jätteviktigt.

Att många sen tror att man "går hemma" och njuter och bara latar sej, för att man är lat, det är jätteledsamt.

Att man har en svår kronisk sjukdom är ett heltidsarbete, i stort sett, och dagarna är ofta ett myller av outgrundlig smärta.

Att då få nöjet att få hjälpa någon med något man kan, är totalt ovärderligt!!! Så himla kul!!!    

Att jag nu har extra ont och fått ta lite extra piller är det ju värt. Totalt. 

Tack min vän för en underbar dag och härligt sällskap, både från tvåbent och fyrbent.   

Det blev en promenad med dottern och hundarna till slut! Helt underbart att komma ut i skogen, även om det gick sakta och  jag fick ondare efter.  

Jag gick en liten annan väg idag, jag brukar inte gå den eftersom man måste gå igenom en av grannarnas trädgårdar.

Men idag kom jag inte igenom där jag brukar gå, det var fullt med brännässlor där. (Kära nån var det så länge sen jag gick där?)

Men jag hittade två otroligt vackra buskar med helt underbara blommor! Någon som vet vad det är?

         Den ena växte mitt ute i skogen, där ett hus stod för drygt hundra år sedan, och den andra vid ett av de gamla torpen här. Jag blev glad i hela själen när jag så de här färgklickarna! Lite larvigt kanske, men jag kan bli så himla glad över hur naturen fixar.  

När maken kom hem fick jag hjälp med att flytta kycklingarna in till de stora, i en liten fålla, så de får vänja sej vid varandra. 

Det gick bra, även om det var lite stressande för de små.   Men de får det så himla bra där inne sen, mycket plats och en duktig tupp som skyddar dom.   Skönt att få det gjort. 

Sen tog jag in tvätten som hängt på altan i tre dagar nu, jag har inte klarat det förut. Tvättade en maskin till. Och fy f*n varför skriver jag om detta?????   Asch då. 

Men jag bara måste dela med mej av min älskade lille kille! Han fick använda vattenslangen och en trasa för att tvätta sin "bil" idag. Tänk vad lite som behövs för att göra en liten kille lycklig? 

Nu blir det att sitta tillbaka en stund innan jag kollar in lite bloggar, min rygg är inte bra. 

Ha en fin kväll!