Jag borde göra mycket, men jag tror det får vänta.

Ni vet, sånt där vardagligt. 

Städa, tvätta, röja...

Har inte orken och sen har jag så himla ont.

Magen är bättre, men inte helt okej än. Fast det är skönt att det går åt rätt håll kan jag tala om! Jag pallar inte riktigt med att få ont på ett nytt ställe, hjärnan får fnatt på något sätt. 

Men men, nu är det ju bättre, så det ska väl ordna sej.  

Tänkte försöka komma ut i skogen en sväng idag. Jag VILL!!! Om jag tar det försiktigt och går långsamt så ska det nog gå tror jag. Jag måste fylla på batterierna lite, och det gör jag bäst på min stubbe i skogen.  

Nu blir det en liten vilostund innan dagen fortsätter.

Ha det gott!    

Magen vill inte vara sams med mej. Ingen större idè att försöka sova än. 

Vet inte hur mycket värktabletter jag vågar dra i mej. Inte bra att maskera smärtan för mycket heller, känner jag.

Men jag tror och hoppas på att det ska ge med sej. 

Fast jag ska erkänna att jag är lite nervös för vad det kan vara. Och hur mycket mitt fentanylplåster maskerar hur ont jag egentligen har. 

Ja ja, det ordnar sej nog.

Tänkte iaf göra en rabarberpaj imorgon till gästen/gästerna kommer. Det har jag lovat och det ska jag göra, om jag bara kan stå på benen. 

Ett annat projekt som måste göras är att introducera de små piplarssons till de stora kacklande sakerna.  

Ja, alltså flytta över kycklingarna till de stora hönsen och tuppen. Det är alltid lite nervöst att göra det. Man vet aldrig hur de stora ska reagera, de kan nämligen bli skitsura och attackera de där små.

Jag måste fixa så att de små har en liten fålla att vara i en dag eller så. Så de kan vänja sej gradvis.

Eller så kanske jag släpper ut dem bara och hoppas på det bästa.

Jag har gjort detta så många gånger och med så otroligt många kycklingar och har sett det mesta.

Det ska bli kul att få en vettig liten flock igen. Det har varit för lite med tre hönor och en tupp. Som mest hade jag över hundra.  

Det skulle aldrig kroppen klara av nu, men några vill jag ju ha. Jag betalar dottern för att mocka ut och hålla rent, för det klarar jag ju inte längre. Men plocka ägg och ge mat och vatten klarar jag än så länge, som tur är. Det är ju halva nöjet liksom.  

Ja det märks att klockan är mycket igen och att jag är lite såsig i skallen. Nu blev det visst en massa dravel igen.  

Nja, nu ska jag nog försöka få sömnen att komma till ögonen så jag får till ett par timmars sömn inatt iallafall.

Natti. 

Inga problem än, utom det här faktumet att jag har lite kryp i kroppen. Det går ju över om ett par dagar, det vet jag, men oj vad ont jag kommer få innan dessa dagar är över....  

Det skrämmer mej en smula att min nacke är så illa att det sticker konstant i fingrarna i vänster hand. Höger hand gör bara ont. 

Men den där nacken alltså.... Vill verkligen inte ha mer problem med den!!!

Min rygg sen då, svanken och ner till skinkorna. Aj aj, och jag är sämre än någonsin nu, inte bra. 

Jag tänker på sövningen på torsdag. Hoppas verkligen att de handskas varsamt med mej och gör som jag ber dem, annars kan det sluta med ryggskott, eller värre. 

Sen alla andra smärtor... Fötter, knän, höften,  axlarna, armbågarna, handlederna, fingrarna, magen, hjärtat, revbenen. 

Fy vad hemskt det är när man räknar upp det så där.... Det brukar jag inte göra, jag blir bara deppig... Och det där är inte ens hela listan..... Suck.

Ja ja, inte måla f*n på väggen nu, även om det är lätt gjort. 

Var ute och gick i sakta mak förut med maken och hundarna. Solen hade gått ner och det började bli mörkt.

Helt vindstilla, vi hörde en räv skrika, syrsor i mängder och hästar och får prata med varann. 

Vi bor bara så himla bra!!!  

Om hur vädret ska bli imorgon.

Vi tänkte åka iväg en sväng med husvagnen, bara en liten bit och bara över natten. 

Men ändå, komma hemifrån en liten sväng. 

Sommens camping blir det i så fall.

Kan vara skönt att komma ut och rensa skallen lite tror jag. 

Blir lite småknäpp på den där människan som inte svarar mej, hon som är tyst. 

Men det kanske är bra ibland? 

Att vara tyst menar jag? 

Det har jag himla svårt med, oftast snackar jag alldeles för mycket, och ofta en massa dravel bara. 

Nu hoppas jag att jag får sova inatt, om jag får vara lite ego.  

För hur roligt det än är med turer med vagnen, så är det jobbigt också. Att vara utsövd är ju inte helt fel.  

Ha en fin helg alla!   

Ja så brukar jag säga.

Ibland vet jag inte ens vad jag menar med det, men oftast är det att det mesta här i livet är relaterat till hur mycket man klarar av.

Alltså, jag tror faktiskt att man inte får tyngre bördor än man klarar av. För allt är ju relativt. 

Om jag skulle kunna stoppa ner mina smärtor i en ryggsäck och sen hänga på den på någon annan, skulle antagligen denna person bågna och ramla ihop. 

Men nu har ju jag fått mina smärtor gradvis över många år. Så, allting är ju relativt...  

Jag var hemma hos någon häromdagen, där vi började prata om det här med "krämpor"... Det slutade med någon slags tävling om vem som hade ondast. Jag fullständigt HATAR sådant och var inte med i tävlingen. För där återkommer jag igen, till att allting är relativt. Deras smärta är absolut verklig och tuff för dom, självklart. Man kan inte tävla i smärta, även om de försökte. Helt otroligt..... 

Igår öppnade jag inte datorn igen,det är, som jag sagt förut, ovanligt. Men jag är så himla trött. I hela kropp och själ. Ni med EDS vet vad jag pratar om, en trötthet som är förlamande.

Sen är jag där igen, skulle behöva göra både det ena och det andra. Få lite fint hemma och så. Tur att skiten ligger kvar i hörnen till en annan dag, inte sant??? 

Idag blir det nog lugnt, orken finns inte där riktigt.

Men jag håller på att förbereda mej för att sluta röka på måndag. Mentalt alltså. Jag gjorde likadant förra året när jag slutade röka och det gick som smort! Sen att jag var så otroligt korkad och började igen efter 7 månader är ju en annan historia som inte ska upprepas.    

Tja, har inget intressant att berätta idag tyvärr, men kanske ikväll, man vet ju aldrig.  

Ha en fin eh, vad är det nu för dag? Onsdag?

He he, min älskade EDS hjärna går visst på sparlåga, som vanligt.

Var just ute med maken och hundarna på en (extremt långsam) kvällspromenad.

Kvällen är helt ljum och totalt vindstilla.

Vi gick förbi en hage med en travare och hennes föl först, som kom fram och nosade lite. Sedan kom vi fram till en hage med en massa schetlandsponnier med föl, och de är roliga, för de pratar alltid lite med mina stora hundar. Precis som de tror att de är kompisar. De är ju nästan lika stora...   

Annars har det gått lite på sparlåga idag, jag har haft en sådan där dag men otrolig trötthet. 

Det gör också mer ont än vanligt, det är riktigt illa nu om jag ska vara ärlig.  

Vi  hade fikabesök idag, och det livade upp! En trevlig pratstund med en vän brukar alltid få mej på bra humör, och så var det idag också. Vänner är obetalbara! 

Nu ska jag sitta här i natten och fundera på hur det ska gå med sömnen inatt, för smärtorna riktigt pulserar i hela kroppen just nu.

Men det ordnar sej nog, det gör det alltid! 

Carpe diem!!!  

Ja nu har jag varit ute med kameran i högsta hugg, det är så himla kul!! 

Annars mår jag faktiskt ganska dåligt just nu,(ha! just nu, det är ju mest gnäll nu, men ja ja) så jag tar vara på alla glädjeämnen jag kan.    

   Mamma spindel övervakar sina sisådär hundra små barn, ni skymtar en till vänster i bild, nertill. Har lite smått spindelfobi, men de är bra coola ändå.  

       Min underbara Drottningholmsros står i blom, i olika stadier nu. Otroligt vacker. 

   Pappa har byggt en sandlåda till Lillen. Extremt uppskattad kan jag tala om! 

   En ängaboll med blomfluga i. 

   Mjölkning pågår. Svartmyrorna mjölkar svartlössen på min jersmin. Himla häftigt tycker jag.  

   Såna här äter jag och Lillen nästan för många varje dag. Mums!!!!

Kvällens solnedgång på vår baksida. Otroligt vackert, om jag får säga det själv. Nu syns inte dimman, men den ligger tung över fälten.

    Kvällfoto på kycklingarna jag hämtade idag. Det är dvärg Kochin, könsvisande blandraser, Blomme och en Holländsk Vithätta. Alla raserna har jag haft förut, men kycklingar har alltid sin charm. Sööööööta!!!

   Kvällspratet med katten. Mattes pratkvarn.  

Jag hoppas nu att jag kommer få sova inatt. Jag har inte sovit mitt på dagen nu idag och igår. Det gör mej helt totalt slut! Jag får ondare och känner mej som en disktrasa. Jag hoppas jag får sova lite imorgon, jag behöver det.

Ha nu en fin söndag alla!

Ja, som vanligt fick jag börja med att kolla vad jag skrev igår.  

Helt otroligt vilket kort minne man har! 

Idag har det gått i ett. Alldeles för mycket och det känns lite som en följetong. Särskilt när jag måste göra saker som jag, tja, måste göra... Sådana där saker som man gör för att man måste, men inte är särskilt roliga. Ni förstår säkert vad jag menar.

Smärtan är på gränsen till outhärdlig. På gränsen.... 

Det har bara blivit för mycket av den varan nu ett tag, och då mår jag ännu sämre. Det är roligare att göra saker som man tycker är roligt. Eh.   Oj nu blir det visst mest dravel. Huvudet är inte vad det borde vara, hjärnan har sagt ifrån, den kan inte ta mer. Sorgligt, eller hur? 

Men imorgon ska jag iaf göra något roligt!

Jag är kycklingvakt åt en kompis, så nu ska jag passa på att öka min lilla skara höns med några kycklingar, när ändå värmelampor och kycklinglådor är igång.

Jag har haft höns och hållt på med avel och kläckning förut, men som med allt annat, har jag fått sluta.  

Nu har jag bara lite höns för äggens skull. Tyvärr fick vi avliva en höna häromdagen, så nu har jag bara tre kvar, plus tuppen Edvard Blom då.

Några fler måste jag ju ha, så nu blir det små piplarssons igen.     

Det ska bli kul att se hur många jag tar hem och vad det blir av det. Sedan hoppas jag verkligen att jag inte blir sämre så jag måste göra mej av med det lilla jag har, för då vet jag inte var jag ska ta vägen....

Men men, nu ska jag glädjas åt detta och göra det bästa av det jag har idag.

Carpe Diem