Eller inte....  

Nu när avresan börjar närma sej så börjar jag bli lite stressad. Allt måste vara iordning. Huset rent och snyggt. Ingen tvätt i korgen. Med mera, med mera. Ja, ni vet hur det är. 

Men då ska jag ju försöka göra allt med en gång. Så nu har jag hållt på hela förmiddagen, med resultatet att hela eftermiddagen blev förstörd. Jätteont och helt slut så klart. 

Inget mera gjort alltså. Varför i hela friden kan jag inte lära mej att hushålla med mina krafter och min kropp. 

Suck, jag kommer väl dit en vacker dag.  

Annars  har jag haft en trevlig dag, om man bortser ifrån hur ont jag har då.

Svärmor var här och åt middag, sen kom några kompisar på kvällen. Jättetrevligt. Men som vanligt, ganska jobbigt. Kroppen tar visst stryk så fort jag gör minsta lilla nu för tiden.  Det känns ganska hopplöst. 

Men men, nu längtar jag efter fjällen. Verkligen längtar. Fiska. Njuta av naturen. Det ska bli så himla härligt!!!   

  Maken och dottern klädde vår egna midsommarstång.  

   Gick ut i skogen och plockade blommor och då hittade vi även....

   Mums!! Det blev smultron och mjölk för mej och Lillen när vi kom hem. 

   Bajspåsar är bra att ha till mer än bajs, för....

   När man är ute i skogen och hittar en massa smultron så kan man ju lägga dom i en sådan.   Bajspåse alltså. Sådana man brukar ha bajs i.   

Tur att det egentligen bara är vanliga plastpåsar, men jag känner så himla många som nästan kräks när jag berättar att jag plockar både bär och svamp i dom.  

Hoppas ni fick en bra midsommardag. Jag har haft en jättejobbig dag med mycket smärta och så givetvis fick jag en dag med sådan där oändlig trötthet som jag får ibland. Tur att man har förstående familj.

Regnar gör det, men det började inte förrän vid halv sju.

Vi har plockat nya fläderblommor och satt ny saft. Det blev dryga tre liter av förra satsen, nu blir det nog det dubbla.

Den var jättegod kan jag jag tala om!    

Ha en bra lördag nu också! 

Vi bor i ett en och en halvplanshus.

Vi har vardagsrummet på övervåningen och toa, sovrum och kök på bottenvåningen.

Alltså måste jag gå upp och nerför trappor ganska många gånger per dag. För tv:n är ju mitt sällskap om dagarna, måste jag erkänna. 

Nu skulle jag gå ner på toan bara. Tror ni inte knät kraschade på vägen ner!!!  

Ja, inte helt och hållet, men jag har lösa broskvitar som flyter omkring i ledvätskan hela tiden, på grund att min artros.

Nu har det antagligen lossnat en stor bit som sitter i själva leden och ploppar omkring när jag går.

Inte bra... Inte bra alls.  

Lagen om alltings jävlighet säger ju att detta hände för att vi ska till fjällen på måndag. Antar jag.

Inte för att vi tänkt att gå så mycket, även om jag vill, för familjen får rätta sej efter mitt handikapp.

Men lite hade jag nog tänkt att gå. Faktiskt.

Och jag har inga bra knäortoser. Och tiden till ortopedtekniska är inte förrän i augusti.

Ja. Varför ska man få vara glad? Det är en lyx få förunnat.

Detta får mej att ännu mer glädjas åt det man har som är bra. Man ska inte gå ner sej i skiten, utan glädjas åt det man faktiskt har, som är bra. Det är jätteviktigt. (Det märks inte att jag försöker övertyga mej själv nu va? )

Asch, det är som det är. Bara att gilla läget och ta det lugnt. För något sjukhus åker jag inte till....

Jag har ju fått en till grej som är ny. En slags knöl i bröstmuskeln, eller om det sitter djupare, jag vet inte. Ont gör det iaf.

Det är ett gammalt problemområde, nästan. Jag avvaktar, som vanligt. Orka.   

På måndag åker vi! Husvagnen ska packas och fixas iordning inför avresan. Det ska bli så härligt! Jag ska verkligen försöka ladda mina batterier så de är fulladdade. Sen blir det till att börja hushålla på krafterna känner jag. Jag måste skärpa mej. 

Satt och kollade lite på mina bilder och blev bara tvungen att dela med mej av detta. 

   Min dotter och min ena hund. Hundarna älskar att ligga i hennes säng i husvagnen, vare sej hon är där eller inte. Ibland har hon alla tre i sängen, två storpudlar och en liten toypudel, det ser härligt och väldigt trångt ut kan jag tala om!!  

Nu längtar jag verkligen till vi åker, även om jag vet att jag kommer få ont av sängen i vagnen. Det skiter jag i.  

Nu ska väl snart försöka sova lite inför morgondagen. Men jag börjar bli stressad redan över att jag måste sova. Ni vet, så där så att jag säkert inte kommer kunna sova. Bara för att jag måste.  

Gonatt.      

Jag blir så rörd över hur mycket stöd jag får via bloggen.

Det gör så mycket gott för mej att få heja rop, peppning och ibland lite skäll, ni kan inte ana hur bra det är!!!  

Idag har jag det näst sista som kommer ta musten ur mej innan midsommar. Det är något jag måste göra, som jag tycker är roligt att göra, men som tar knäcken på mej, rent kroppsligt. Men envis som jag är kör jag på med det här, det blir sista gången på länge. Jag vet att jag är lite kryptisk, men det har sin förklaring.  

Imorgon ska jag och dottern umgås tillsmmans med ett gäng tjejer och ha roligt, det ska bli en överraskning för oss, en av tjejerna har planerat något kul.   Det kommer ju också göra mej helt urlakad, och jag kommer få otroligt ont, men vaffan, något roligt måsta jag väl få ha?  

Fast det såklart, det har blivit lite mycket av det goda nu ett tag. Det där goda som ger förfärliga smärtor. I flera veckor ibland.

Så jag har lovat mej själv att från och med nästa vecka ska jag bara ta det lugnt. Vara egoistisk. Tänka på mej själv. Det är väl okej va?  

     Jag hoppas det blir lite av detta igen så Lillen kan bada. Det här tog jag den 16 juni.. Idag är det bara femton grader... Mej gör det inget, jag är så frusen så jag har jämnt på mej jacka iallafall. Men barnen vill ju ha sommar nu ju.   

Nu ska jag ta en paus i allt, och hoppas på att huvudvärken och yrseln ger sej till ikväll. 

Nej visst ja, en maskin tvätt att hänga först.   

Men alltså, den där kroppen...

Någon som vill byta denna sämre begagnade mot en bättre begagnad nästa vecka? Jag kan ge lite emellan om det skulle vara så.  

Det där fästingknät är bara inflammerat idag, ingen karakteristisk ring ännu.  Skål för det!!

 Den där EDS huden är ju så himla känslig! Jag får inflammationer av ingenting, och varbölder och allt möjligt äckligt, så fort huden går lite sönder. Urk.  

Jag blir lite stressad av att jag har så ont och att kroppen blivit så himla nergången så fort. Förra året kunde jag gå nästan en mil, utan att få jätteont. 

Nu är det en helvetisk pina redan efter en kilometer. Skrämmande.  

Men men, nu måste jag springa på toan, om jag får vara så personlig. Magen har gått från totalstopp till hmmm, tvärtom.   Den håller på att krascha alltså, om jag känner mej själv så bra. Kul.     

Det har varit för mycket nu, helt enkelt. 

Jag är en god bit på väg att förstå hur sjuk jag är, men inte framme än. Jag gör ständigt saker som jag får sota för. Länge. Jättelänge. Och jättemycket.

Jag är nog inte helt bakom flötet egentligen, men ibland undrar jag faktiskt.  

Jag måste lära mej att väga upp saker. Vad som är värt en massa smärta. Det ska verkligen vara något särskilt känner jag nu. 

Veckan som kommer är likadan. Jag vet att jag kommer göra för mycket.

Men sen åker vi ju iväg. Husvagnen. Fjällen. Liv!! Energi!!! Underbara vyer. Härlig luft. Vacker natur. Fint fiske. Mygg. Knott. Ja, allt vad fjällen har att ge. En massa positiv energi helt enkelt. Jag ska ladda batterierna. 

Jag ska göra för mycket så veckan efter kommer bli helt förstörd. Men vem bryr sej? Inte jag!!!  Älskar fjällen.    

Ja ibland gör man saker som är, helt enkelt, korkat. 

Ni vet när man gör saker som man vet att man får sota för. Fast man gör det ändå. För att man tycker det är kul, för att man tycker att det ger en mycket. 

Idag har varit en sådan dag.

Det slutade med ett "anfall" av hjärtklappning, svettningar och skakningar. I bilen. När jag körde. Hmpf..... Tur att bilkörning sitter i ryggmärgen. För jag blev faktiskt aldrig farlig. Jag hade full koll på bilkörningen, det var bara det att hjärtat rusade och jag svettades och skakade. Ingen yrsel eller så. Men fanken så otäckt.

Jag har gjort en massa saker idag, som jag vet tar ut mej. Det kändes som om kroppen helt enkelt sa ifrån. Den talade om för mej att det var för mycket. Lägg av!!! Typ....

Gjorde jag det då? Nävars.....

Det bli en likadan dag imorgon, nästan. Jag måste. Jag vill. Det är roligt. Det ger mej en massa i själen. En massa gott. Men är det värt det? Just nu är jag osäker. För nu har jag ont, i varje fiber i hela kroppen. Fast jag har tagit en väldig massa smärtisar.

Aja, nu ska jag bara sitta här och se till att klockan blir så mycket, att jag kan få ligga kvar i sängen till Lillen vaknar. Det går ju inte att lägga sej för tidigt inte, fast jag är trött. Då får jag gå upp vid fem. Nä det vill jag inte juh!!!  

Förhoppningsvis sover Lillen till kanske sju, halv åtta, det vore underbart! Då får jag sova i fem timmar ungefär. Det är max.   Sen känns ryggen som om den ska gå av. 

Fast jag har ändå haft en bra dag, mitt i allt. Umgåtts med mina föräldrar, Lillen har fiskat med morfar och pappa i båten för första gången i sitt liv, och han stortrivdes! 

Så jag har ändå haft en bra dag. 

Nästa vecka kommer bli blä! Men det är då. Nu är nu.  

Nu har jag ont. Jätteont. Det KANSKE blir bättre till nästa vecka, men antagligen inte. Imorgon kommer jag har ännu ondare. Det vet jag. Men det är det värt. (Nästan)

Snart är det midsommar!! Det ska firas. Hemma. I lugn och ro. Jordgubbar, sill, potatis, nubbe, ett glas vin eller två. Ser fram emot det. 

He det bra nu!!!!

Kram!