Tack för alla tips om mina (urk) fötter, det ska bli "kul" att se vad det är på torsdag.   Funderar bara på hur i hela friden man kan blir fotvårdsspecialist, urk.... 

Tja, vad har jag gjort idag då? Det har varit en sådan där dålig dag idag, så dagen flöt ihop i ett töcken. Jag låg på soffan i stor sett hela dagen fram till ett, då jag släpade mej iväg på en "promenad" med hundarna. Jag blir riktigt ledsen över hur svårt jag att gå nu för tiden. Skrämmande.  

Men jag tog några kort. Vi bor så otroligt underbart vackert, om jag får säga det själv. Det är mitt andningshål, min räddning, att vi bor som vi gör.    Vy över fälten åt ena hållet från vår baksida sett. Vackert. 

   Vårt hustak skymtar där i dungen, taket till vänster är det. Älskar det!! 

   En av alla mysiga vägar jag har att välja mellan. Denna går utefter ett fält med ett kalhygge på ena sidan. Mmmmm, underbart.  

Jo, jag vaknade till vid fyra tiden och drog igång tvättmaskinen. Tog in tvätten på altan för att göra plats åt den nya.

Sen var jag helt slut igen...   Ryggen är verkligen inte okej heller, så fort jag rör mej så domnar benen, och ryggen värker.

Plus allt det andra då. Suck.

Men men, jag var ute och njöt i fulla drag av vädret! Här var det över 20 grader, undrar hur många fler sådana dagar vi får nu?

Som jag sagt så älskar jag hösten, men det gör ju inte kroppen. Det verkar som om de flesta EDSare är sådana. Tycker inte om rå kyla, för kroppen värker sönder.

Det ska bli spännande att se hur det kommer gå i år, med tanke på hur dålig jag har blivit det senaste halvåret.

Jag läste någonstans att vi med EDS försämras mycekt mellan 35 och 45 års ålder, och på mej stämmer det ju väldigt väl.

Har det varit så för er? Ja, ni som kommit upp i den aktningsvärda åldern alltså.  

Sen måste jag slå ett slag för Back on Track systemet, det finns allt från kläder till olika skydd. (länk har jag bland mina länkar till höger)

Det är helt otroligt bra att använda som komplement till allt annat vi använder! Kolla in det. Jag har nackskyddet och knäskyddet, jag har nämnt det förut, men jag tjatar lite.   

Jo just det, jag fick riktigt svårt att andas idag, jag har ju astma som är EDS relaterat. 

Jag fick ta både Symbicort och Bricanyl i dubbel dos innan det släppte av. Så var det förra året också vid den här tiden på året. Fuktig tung luft verkar vara döden för mina luftrör.

Denna gång slapp jag åka ambulans, som jag gjorde sist, och jag hoppas jag slipper i fortsättningen också. 

Nu klarar jag inte att skriva mer, jädra kropp... Hade ju en massa att berätta som jag har glömt till imorgon ju...  

Ja ja, kram på er och gonatt, ni som lägger er snart.       

Jag har lagt till en ny länk i min lista. En vän till mej kämpar mot sin svåra smärta och för att få en diagnos. Läs den!!! "Vem har nyckeln?! heter den, läs!!!   

Dagen har varit tuff, nya smärtor på ställen jag inte haft ont på förut, och nya smärtor på ställen som varit smärtfria ett tag. Inte kul...

Var ute och gick i skogen med hundarna. Sakta, sakta och försiktigt, eftersom jag har så himla lätt för att vricka mej. Men så hittade jag ju svamp!!! Kantareller!!!  

Självklart måste jag plocka, och det blev ju gott i gråddsås till köttbullar och potatis.

Men priset jag fick betala.... Ryggen small till och nu har jag ont i benen och mina lår sover, till och från. Himla läskigt...

Min vänstra fot bultar och bankar och hälsenan har lagt av totalt... Höger fot har en stor knöl som jag gått med länge, och den har växt lite till under dagen.  

Men jag har varit duktig och betällt tid för mina knölar under fötterna iallafall. Jag har ju ca tio knölar under varje fot, som gör jätteont, jag har nämnt det förut här. 

Nu har jag en tid till fotvårdsspecialist för det och jag hoppas verkligen jag kan få hjälp!!! Jag vill så gärna bli av med dessa häftstift under fötterna.   

Jösses, det blev visst ett sådant där inlägg igen, som jag inte vill ha för ofta. Rad efter rad med snack om smärta och krämpor.

Ja ja, det är ju trots allt min vardag, det är ju ett faktum.

Jag har ju funderat mycket på den här bloggen, och dess framtid, men jag har kommit fram till att den ger mej så mycket och jag får ur mej så mycket här, att det är värt risken att det kan missbrukas. 

Jag får ju så otroligt mycket feedback från läsarna, och det är så härligt för mej.  

En stor kram till er!! 

Inatt kommer jag nog inte sova så bra igen. Natten som gick var inte så rolig tyvärr, ryggen var ju dålig redan innan dagens bravad...

Jag får helt enkelt sitta här vid datorn och tv:n till ögonen trillar ihop, det brukar funka.  

Hälsa nu på hos min kära vän, länken jag nämnde i början av mitt skitlånga inlägg.     

Fredagen bara flög fram, i ett töcken av outgrundlig smärta. 

Fast jag hade himla kul i mitt töcken.  

Jag är en riktig friluftsmänniska, och jag älskar att vara ute i naturen. Som ni vet så är ju inte skogen precis som en asfaltsparkering att gå på  , så min överrörliga kropp åker och far åt alla håll! 

Men, idag fick jag med mej en kompis ut i min hemliga svampskog, för att kolla om det kommit igång. 

Jo, alltså, det hade det....  

   Detta är påsen jag gav bort till en härlig vän som kom till mej med en påse katareller häromdagen. Hon får här en hel påse rödgul trumpetsvamp. Det är det bästa jag vet!!! Att ge bort alltså.

   Detta behåller jag själv, en massa trumpetsvamp och så lite gula kantareller. Min kompis fick ännu mer med sej hem, hon hade större korg och den fyllde hon med råge. Det är då det är kul att plocka svamp!!! 

Det enda tråkiga var att det regnade   och att mitt huvud snurrade konstant, och att kroppen la av redan när vi gick ut i skogen. Knäna och ryggen var hemska. 

Fast som jag har sagt så många ggr, det är värt smärtan när man fått ut en massa positivt av det, det tycker jag iaf.  

Jag har fått så många kommentarer nu av en tjej som bad om ursäkt. Men hallå alltså, när man får så härliga kommentarer så blir jag ju jätteglad!!! Bara så du vet det, kära Pia.  

Nu blir det till att sätta sej tillbaka i soffan snart, för kroppen totalt pulserar av smärta just nu.

Denna vecka har varit bara helt enkelt för mycket. Fast rolig samtidigt.  

Denna jädra kropp...   

Ja jösses anåda vad det regnade när jag körde hem från Ödeshög, som ligger ca sex mil från mej.  

Vi åkte rakt igenom ett åskväder, och jag kan förstå att de flesta lider av att köra bil i sådant väder. Men det här blev nästan farligt i slutet.

Jag har väldigt konstig syn. Det beror tydligen till stor del av min EDS. Jag har en extrem astigmatism, jag har alltså brytningsfel. Sedan har jag lite dimsyn och ser dubbelt ibland, även med glasögon.

Det här med blixtar när man kör bil i störtregn var ingen hit kände jag.   Jag blev nästan blind en stund och sen såg jag små "solar" framför ögonen jättelänge efter.... Jag har ändå kört bil i över tjugo år och varit med om några stormar, men det här har jag då aldrig varit med om!

Den här sjukdomen har verkligen kommit med många överraskningar i år.

Nu har jag ju också skitont  överallt, efter en kväll med lite extrajobb och sen bilfärd hem med ett krampaktigt grepp om ratten, för att undvika vattenplaning.

Fast, så klart, jag hade ju himla roligt innan dess.  

Men nu får det räcka.

Två dagar efter varandra med åtaganden är mer än jag klarar av. (Patetiskt, jag vet, men vad ska jag säga?)

Nu blir det en lugn helg, utan åtaganden, och ladda för en ny vecka.

Tack alla för alla härliga kommentarer jag får, om ni kunde känna hur bra jag känner mej av responsen!  

Jaaa, vilken dag!  

Hjälper en kompis (som också har EDS) med hennes hund.

Den är 10 månader och en stor ras. Det gäller ju att ha bra lydnad på den då, särskilt när man själv är sjuk och inte klarar av en massa dragande och andra olater. 

En underbar hund med en massa egen vilja och envis som synden.  

Men lite av en buffel och har inte så mycket hum om hur man för sej bland andra hundar.  

Till och med min Nico tröttnade till slut och fick säga till den lilla damen att hon gick för långt!!! 

En otroligt duktig matte och en motiverad matte gör susen på ett sådant här ekipage. Och hon har både ock.   

Lägg till en härlig hund så kan det bara bli bra!

Tänk att jag får privilegiet att vara med!!  

Men kontentan av det hela är att jag nu har så otroligt ont och mår skit, rent kroppsligt, men själen mår så bra!!! Vad härligt det är att få göra saker man älskar, med folk man tycker om!!!

Det betyder så mycket för mej, så otroligt mycket.

Så nu sitter jag här, lycklig och med smärta som heter duga.     

Denna dag ska jag mimnnas med glädje, och vi ska träna mer när våra kroppar tillåter.

Skönt att göra detta tillsammans med en som vet hur det är.

Ha en fin kväll alla!

(Känner att inlägget blev lite rörigt, men min hjärna sa ifrån, jag har så ont nu att den inte vill va med mer, men vad gör det när dagen blev så bra!   ) 

Fast ändå givande.

Suttit på möte hela dagen, och det har tagit knäcken på mej helt och hållet.

Som vanligt tömmer jag ur hela mitt energiförråd för att inte visa hur jag egentligen mår. Inte bra alls, men jag vill verkligen inte visa hur det står till. Så är det bara.

Annars har det ju varit en fin dag, på många sätt.

Vädret har varit hederligt svenskt lagom och kvällen flöt på hemma med familjen.

Ibland känner jag mej så himla totalt värdelös. Kroppen vill verkligen inte vad jag vill, och det känns så himla frustrerande. 

Men. 

Imorgon är en ny dag med nya utmaningar.

Ha en god natt nu alla!!!  

Ja, det är jag med vissa saker.

Som till exempel stavning. Jag är ganska duktig på stavning och till på köpet vansinnigt petnoga med detta.

Visst kan man skriva fel på datorn, men jag brukar alltid se det när jag korrekturläser och ändra direkt.

Men när jag läste igenom mitt inlägg jag skrev igår höll jag på att garva ihjäl mej!   

Herregud, ögonen måste gått i kors, för felen haglade tätt måste jag säga.   

Vilka i-lands problem va? Asch, vi har ju alla våra laster....  

Ikväll tog jag fram lite av mina gamla ridsaker till min dotter som ska rida imorgon... Det är med stor, stor sorg jag provade ridhjälmen och tittade på ridbyxor, ridstövlar, sporrar, tävlingsbyxor, borstar, träns, schabrak, vojlokar och allt... Lite tårar kom det....  

Jag har hållt på med hästar sedan jag var 8. I 30 år alltså. Jag fick ge upp det för flera år sedan. Jag klarade inte av det längre.

Jag kan ju knappt gå för f*n...

Nä, nu blev jag ledsen.  

Jättelsedsen.  

Jag borde göra mycket, men jag tror det får vänta.

Ni vet, sånt där vardagligt. 

Städa, tvätta, röja...

Har inte orken och sen har jag så himla ont.

Magen är bättre, men inte helt okej än. Fast det är skönt att det går åt rätt håll kan jag tala om! Jag pallar inte riktigt med att få ont på ett nytt ställe, hjärnan får fnatt på något sätt. 

Men men, nu är det ju bättre, så det ska väl ordna sej.  

Tänkte försöka komma ut i skogen en sväng idag. Jag VILL!!! Om jag tar det försiktigt och går långsamt så ska det nog gå tror jag. Jag måste fylla på batterierna lite, och det gör jag bäst på min stubbe i skogen.  

Nu blir det en liten vilostund innan dagen fortsätter.

Ha det gott!