Tror jag blir galen...

Tänk vad lite som krävs för att bli så stressad att man gör saker man inte bör...

Som att börja röja ett rum som bara den, för att barnen ska få var sitt. Inte så genomtänkt eftersom vi måste hitta på någonstans att ha grejorna som nu är i det rummet, som agerat som kontor i flera år....

Jo, vi bor i ett för litet hus, men vi trivs här och vill inte flytta...

Jag bävar för den dagen jag inte klarar av att gå längre.... Då kanske vi måste flytta. Vill verkligen inte.

Jag tänkte  på det här testet jag tog för att se om man har Aspergers syndrom och det faktum att många med EDS har någon form av den. Lite skrämmande hur mycket som stämde när jag tog testet, även om det inte var helt vetenskapligt skulle jag tro.   Fast visst är det många sådana drag som jag har. Går inte in på ämnet närmare, med tanke på vilka som läser min blogg...

Tja, nu har jag alltså tagit ut mej en smula igen, även om det inte var mycket jag gjorde.

Min rygg som jag har haft så ont av i flera år är nu etter värre. Jag blir så förbannad på mej själv när jag gör så här. Det är ju ingen annan än jag själv som får lida liksom. Hmpf.... 

Ja ja, ett jäkla gnäll, som vanligt, men det är inte så kul just nu, på flera sätt. Rent kroppsligt alltså, är väl bäst att tillägga, återigen med tanke på vem som läser.  

Imorgon ska Lillen till förskolan som vanligt, det ska bli skönt på sätt och vis, både för honom och för mej känner jag.

När jag mår så här skit så går det ut över omgivningen, det är oundvikligt. Tyvärr.

Nu ligger jag på VAS 7 i smärta, ganska högt, måste jag säga. Det är rent allmänt alltså. Med tanke på vad jag stoppar i mej är det underligt att jag kan ligga så högt bara för att jag rört lite på mej. 

Har inte ringt de samtal jag behöver ringa heller... Är expert på att skjuta upp sådant, jag hatar nämligen att belasta andra med en massa skit, även om det är deras jobb.... 

Fast det är ju ett val jag gör, precis som med allt annat här i livet.

Nu fortsätter den där jättebra engelska filmen på fyran som jag tittat på, jag gillar verkligen engelska kriminaldraman.   

Kram!  

Nej, det gör den inte.

Jag har riktigt ont nu, då är det ingen idè att ens försöka.

Satt och funderade förut varför jag har så himla ont i axlarna.

Men, hallå!

Jag sopade lite sand på plattorna utanför, det var kanske fem minuter.. Det var ju bara lite grann att sopa, och det var ju bara lite att fylla i...

Ja tjena ja...

Ovanligt korkat, till och med för att vara mej! 

Jag har ju haft jätteont i axlarna nu i flera månader, och det blir ju bara värre och värre. Hur kan jag då tro att det ska gå bra att sopa!!!! 

Ja ja, ena axeln är ju opererad två gånger och den andra väntar på sin tur. Den tiden har jag förresten väntat på nu alldeles för länge, så nu får jag ringa och tjata på ortopeden. Jag HATAR att tjata...

Det blir till att bita i det sura äpplet ändå du tror jag, för nu är det illa.

Jag har sagt det förut, förlåt om jag tjatar och gnäller en massa, men jösses vad fort det har gått utför nu.

Man kan ju undra när det ska plana ut?

Imorgon är tanken att ta det lugnt. Väldigt lugnt. Eller så lugnt jag kan ta det med sonen hemma. Jag har försökat öka på tiden på förskolan så han får vara där på onsdagar också, men de har ju haft semester, som alla andra. De som bestämmer alltså.

Hoppas få besked denna vecka.

Det är med sorg i hjärtat jag gör det, för jag har tyckt om att ha honom hemma mitt i veckan så här. Men jag klarar det inte längre. Tur att dottern inte börjat skolan än. Hon är en klippa, som sagt.    

Nu blir det lite mera tv tittande tillbakalutad i soffan. 

The story of my life....  

  Kram och gonatt!!  

Det blev en promenad med dottern och hundarna till slut! Helt underbart att komma ut i skogen, även om det gick sakta och  jag fick ondare efter.  

Jag gick en liten annan väg idag, jag brukar inte gå den eftersom man måste gå igenom en av grannarnas trädgårdar.

Men idag kom jag inte igenom där jag brukar gå, det var fullt med brännässlor där. (Kära nån var det så länge sen jag gick där?)

Men jag hittade två otroligt vackra buskar med helt underbara blommor! Någon som vet vad det är?

         Den ena växte mitt ute i skogen, där ett hus stod för drygt hundra år sedan, och den andra vid ett av de gamla torpen här. Jag blev glad i hela själen när jag så de här färgklickarna! Lite larvigt kanske, men jag kan bli så himla glad över hur naturen fixar.  

När maken kom hem fick jag hjälp med att flytta kycklingarna in till de stora, i en liten fålla, så de får vänja sej vid varandra. 

Det gick bra, även om det var lite stressande för de små.   Men de får det så himla bra där inne sen, mycket plats och en duktig tupp som skyddar dom.   Skönt att få det gjort. 

Sen tog jag in tvätten som hängt på altan i tre dagar nu, jag har inte klarat det förut. Tvättade en maskin till. Och fy f*n varför skriver jag om detta?????   Asch då. 

Men jag bara måste dela med mej av min älskade lille kille! Han fick använda vattenslangen och en trasa för att tvätta sin "bil" idag. Tänk vad lite som behövs för att göra en liten kille lycklig? 

Nu blir det att sitta tillbaka en stund innan jag kollar in lite bloggar, min rygg är inte bra. 

Ha en fin kväll!  

Magen vill inte vara sams med mej. Ingen större idè att försöka sova än. 

Vet inte hur mycket värktabletter jag vågar dra i mej. Inte bra att maskera smärtan för mycket heller, känner jag.

Men jag tror och hoppas på att det ska ge med sej. 

Fast jag ska erkänna att jag är lite nervös för vad det kan vara. Och hur mycket mitt fentanylplåster maskerar hur ont jag egentligen har. 

Ja ja, det ordnar sej nog.

Tänkte iaf göra en rabarberpaj imorgon till gästen/gästerna kommer. Det har jag lovat och det ska jag göra, om jag bara kan stå på benen. 

Ett annat projekt som måste göras är att introducera de små piplarssons till de stora kacklande sakerna.  

Ja, alltså flytta över kycklingarna till de stora hönsen och tuppen. Det är alltid lite nervöst att göra det. Man vet aldrig hur de stora ska reagera, de kan nämligen bli skitsura och attackera de där små.

Jag måste fixa så att de små har en liten fålla att vara i en dag eller så. Så de kan vänja sej gradvis.

Eller så kanske jag släpper ut dem bara och hoppas på det bästa.

Jag har gjort detta så många gånger och med så otroligt många kycklingar och har sett det mesta.

Det ska bli kul att få en vettig liten flock igen. Det har varit för lite med tre hönor och en tupp. Som mest hade jag över hundra.  

Det skulle aldrig kroppen klara av nu, men några vill jag ju ha. Jag betalar dottern för att mocka ut och hålla rent, för det klarar jag ju inte längre. Men plocka ägg och ge mat och vatten klarar jag än så länge, som tur är. Det är ju halva nöjet liksom.  

Ja det märks att klockan är mycket igen och att jag är lite såsig i skallen. Nu blev det visst en massa dravel igen.  

Nja, nu ska jag nog försöka få sömnen att komma till ögonen så jag får till ett par timmars sömn inatt iallafall.

Natti. 

Underbar, mysig och hemsk, allt samtidigt. 

Fått umgås lite med min stora kille, han var här och jobbade lite. Härligt att få träffa honom.  

Sen har jag, korkad, i vanlig ordning, gjort en massa annat också.

Plockat 10 kg krikon som jag sen satt och kärnade ur. Kuuuuuul.  

Det ska göras vin av dom, och det behövs tio kg till.... He he. Tillgången är det inget fel på, vi har massor, men det är allt lite arbete..... Men kul, samtidigt. Gott ska det väl bli också, hoppas jag. 

Imorgon börjar Lillen på förskolan igen, han har varit hemma sedan midsommar! Kära nån, hur ska det gå? För mej alltså?  

Det ska bli skönt, samtidigt som det ska bli så tomt och konstigt. Men han behöver det, och jag behöver det.

Vi pratade om det idag, och han verkar se fram emot det, tror jag. Han ska "jeka tatto" och så. Leka med traktorn alltså, som vanligt.      

Tränade N den store grå på apportering av död fågel idag. Han har bara apporterat dummys förut, men det här tyckte han var väldigt kul, och han fattade direkt! Himla kul!!   Tänk om jag kunde klara lite sådant med honom? Lite träning? Det vore helt underbart. 

Fast nu kan jag ju knappt gå, så det är nog för mycket begärt.   

Ja ja, det kanske blir bättre. 

Nu har jag rejält ont, men det är ju priset jag får betala för att göra något kul, och samtidigt lida av konstant sömnbrist. 

Blir kanske bättre när jag får chansen att sova en stund mitt på dagen. 

Från och med imorgon är det rökstoopp som gäller också.   Jag har lovat att sluta röka den 1 augusti,och då är det ju bara att göra det, inte sant? Så, nu röker jag de sista jag har, sen får det vara bra. Det ska bli skönt, jag slutade i 7 månader förra året, och det var så otroligt skönt, men var så dum att jag började igen. Men, nu nya tag! Det är ju en win win situation som man säger på engelska.   

Nu blir det till att kolla på tv en stund till, sen försöka sova.   

Ha det gott alla!   

Ja som vanligt blev det dåligt med sömn inatt. Det går lite i perioder, och nu har jag kommit i en sån igen. Några isärplockade timmar bara. Tänk vad man klarar av ändå, jag kan gå flera veckor med jättelite sömn, och ändå fungera skapligt. Man anpassar sej på något sätt. 

Idag blir det inte mycket gjort, det regnar som bara den nu och det behövs ju, men det är lite trist  när man har Lillen hemma. 

Mår lite för dåligt för att klara av att få ut honom med alla kläder och all smuts han drar in sen.  

Får se om det lättar lite så får dottern hjälpa till. Hon är en klippa.    

Nej då, det kommer inget gnällinlägg.  

Det kommer ett sanningsenligt ett.  

Det är lite så nu. Suck. Pust. Stön. Stånk...

Konstaterade förut att jag har ont överallt. Hur i hela friden orkar kroppen med det? Hjärnan säger väl ifrån iofs. För jag gör saker hela tiden som verkligen är konstiga...

Förut skulle jag och maken lägga barnet, så vi pausade filmen vi tittade på, så vi inte skulle missa något.

När vi kom upp satte jag mej ner och stängde av TV:n!!! Maken bara tittade på mej och garvade....  "Fick jag inte se klart filmen eller?" var hans kommentar.  Jag skulle alltså trycka på play, inte stänga av TV:n, det är inte ens samma kontroll.  

Hjärnan spelar mej spratt hela tiden nu för tiden. Inte bara det att jag tappar ord hela tiden, nu är jag så glömsk att det skrämmer mej emellanåt.... Går ner för den jobbiga trappan och har glömt varför, när jag väl kommit ner... Alltså, hallå.  

Jag hoppas ju fortfarande på att detta skov jag befinner mej i ska plana ut någon gång. Hoppas.

Tiden framför datorn som betyder så mycket för mej blir kortare och kortare. Jag klarar inte av det helt enkelt.

Ibland blir jag lite bitter när jag tänker på hur mycket denna sjukdom dikterar mitt liv.

Men. Det är bara att gilla läget, eller försöka iaf.

Som jag sagt så många gånger, göra det bästa av situationen och glädjas åt det lilla, istället för att hela tiden sträva efter att göra saker jag inte klarar av.

Det är så lätt att säga och så svårt att infria. Men jag försöker!   

Imorgon ska jag köra dottern till *vågar knappt säga ordet* tandläkaren. URK. 

Hon har tandställning och måste dit ofta. Men tro inte att jag följer med in!!! Jag sitter i bilen jag. Min tandläkar skräck är jobbig och generande, och ännu värre att ha när man har EDS och dåliga tänder. 

Skulle behöva gå dit var tredje månad. JA TJENA!!!! Jag får vara glad om jag tar mej dit var tionde år.... Inte bra, inte bra alls. 

Ja ja, jag ska väl ta mej dit så småningom. Kanske.  

Sen ska anestesiläkaren ringa, den som ska söva mej den 4 aug. Så allt går rätt till, det är ju en del att tänka på när man ska sövas.

Nu blir det lite mera dator till kroppen skriker ifrån, hoppas ni får sova gott inatt.

Ha det bra nu när en ny vecka är på ingång!

Ja, det är det enda jag har gjort idag. Två stycken. Mums!!!  

Den ena med äpple och banan, med ringlad honumg och kanel under smultäcket. Den andra med alldeles nyplockade hallon och röda vinbär med lite socker på under täcket. Täcket är det socker, smör, vetemjöl, kokos och havregryn i. Det blir riktigt mumma!  

Gästerna tyckte om dom iaf, det var ju tur det!   

Sen har dagen gått ganska lugnt till, det känns i kroppen att det har varit lite mycket nu ett tag. 

Imorgon blir det också ganska lugnt, jag kanske åker och plockar lite bär hos en kompis, jag får se hur jag mår. Hon har lovat hjälpa till, så det går nog lätt.  

Nästa vecka blir lite tuff. Lillen börjar inte på förskolan förrän den första augusti, så jag och dottern får klara oss hela nästa vecka med honom hemma.  

Ah, det låter som om han är ett monster, och så är det ju inte, men han är en handfull, så är det ju.  

Fast han är ju bra på att leka själv också, det har han fått lära sej med en sjuk mamma, som inte kan leka med honom så mycket.

Tur att han är nöjd med att jag läser för honom och sjunger för honom, för det klarar jag ju av! 

Kvällen blir lugn, vi var bortbjudna, men jag sa faktiskt ifrån, konstigt nog. Det brukar jag aldrig göra. Men jag mår helt enkelt för dåligt. 

Skönt med en hemmakväll med make och Lillen, dottern är hos en kompis över natten.

Hoppas ni har en fin kväll, vad ni än gör!

Kram!