Fast ändå givande.

Suttit på möte hela dagen, och det har tagit knäcken på mej helt och hållet.

Som vanligt tömmer jag ur hela mitt energiförråd för att inte visa hur jag egentligen mår. Inte bra alls, men jag vill verkligen inte visa hur det står till. Så är det bara.

Annars har det ju varit en fin dag, på många sätt.

Vädret har varit hederligt svenskt lagom och kvällen flöt på hemma med familjen.

Ibland känner jag mej så himla totalt värdelös. Kroppen vill verkligen inte vad jag vill, och det känns så himla frustrerande. 

Men. 

Imorgon är en ny dag med nya utmaningar.

Ha en god natt nu alla!!!  

Ja, det är jag med vissa saker.

Som till exempel stavning. Jag är ganska duktig på stavning och till på köpet vansinnigt petnoga med detta.

Visst kan man skriva fel på datorn, men jag brukar alltid se det när jag korrekturläser och ändra direkt.

Men när jag läste igenom mitt inlägg jag skrev igår höll jag på att garva ihjäl mej!   

Herregud, ögonen måste gått i kors, för felen haglade tätt måste jag säga.   

Vilka i-lands problem va? Asch, vi har ju alla våra laster....  

Ikväll tog jag fram lite av mina gamla ridsaker till min dotter som ska rida imorgon... Det är med stor, stor sorg jag provade ridhjälmen och tittade på ridbyxor, ridstövlar, sporrar, tävlingsbyxor, borstar, träns, schabrak, vojlokar och allt... Lite tårar kom det....  

Jag har hållt på med hästar sedan jag var 8. I 30 år alltså. Jag fick ge upp det för flera år sedan. Jag klarade inte av det längre.

Jag kan ju knappt gå för f*n...

Nä, nu blev jag ledsen.  

Jättelsedsen.  

Inatt lyckades jag få ihop två timmars sömn, så idag har det varit lite småtufft måste jag säga. 

Jag har somnat hela tiden, när jag suttit vid tv:n. Bara så där....

Fast det är ju inget nytt, så är det ju mest hela tiden.  

Kom till slut ut iallafall. Tog med mej dottern och hundarna ut i skogen. Var tvungen att ladda batterierna lite kände jag, även om jag visste att det skulle komma surt efter.

Fast jag hittade några kantareller iaf, även om de var lite torra. (Hur nu det gick till med tanke på regnmängderna vi har haft de senaste dagarna)

Jag vet att jag har sagt det förut, men det gör mej så ledsen, det här med att kroppen sagt ifrån så fort nu.

Jag klarar verkligen inte mina små skogspromenader längre. Herregud...

Nu har jag så himla ont... 

Så. Färdiggnällt.

Tror jag blir galen...

Tänk vad lite som krävs för att bli så stressad att man gör saker man inte bör...

Som att börja röja ett rum som bara den, för att barnen ska få var sitt. Inte så genomtänkt eftersom vi måste hitta på någonstans att ha grejorna som nu är i det rummet, som agerat som kontor i flera år....

Jo, vi bor i ett för litet hus, men vi trivs här och vill inte flytta...

Jag bävar för den dagen jag inte klarar av att gå längre.... Då kanske vi måste flytta. Vill verkligen inte.

Jag tänkte  på det här testet jag tog för att se om man har Aspergers syndrom och det faktum att många med EDS har någon form av den. Lite skrämmande hur mycket som stämde när jag tog testet, även om det inte var helt vetenskapligt skulle jag tro.   Fast visst är det många sådana drag som jag har. Går inte in på ämnet närmare, med tanke på vilka som läser min blogg...

Tja, nu har jag alltså tagit ut mej en smula igen, även om det inte var mycket jag gjorde.

Min rygg som jag har haft så ont av i flera år är nu etter värre. Jag blir så förbannad på mej själv när jag gör så här. Det är ju ingen annan än jag själv som får lida liksom. Hmpf.... 

Ja ja, ett jäkla gnäll, som vanligt, men det är inte så kul just nu, på flera sätt. Rent kroppsligt alltså, är väl bäst att tillägga, återigen med tanke på vem som läser.  

Imorgon ska Lillen till förskolan som vanligt, det ska bli skönt på sätt och vis, både för honom och för mej känner jag.

När jag mår så här skit så går det ut över omgivningen, det är oundvikligt. Tyvärr.

Nu ligger jag på VAS 7 i smärta, ganska högt, måste jag säga. Det är rent allmänt alltså. Med tanke på vad jag stoppar i mej är det underligt att jag kan ligga så högt bara för att jag rört lite på mej. 

Har inte ringt de samtal jag behöver ringa heller... Är expert på att skjuta upp sådant, jag hatar nämligen att belasta andra med en massa skit, även om det är deras jobb.... 

Fast det är ju ett val jag gör, precis som med allt annat här i livet.

Nu fortsätter den där jättebra engelska filmen på fyran som jag tittat på, jag gillar verkligen engelska kriminaldraman.   

Kram!  

Nej, det gör den inte.

Jag har riktigt ont nu, då är det ingen idè att ens försöka.

Satt och funderade förut varför jag har så himla ont i axlarna.

Men, hallå!

Jag sopade lite sand på plattorna utanför, det var kanske fem minuter.. Det var ju bara lite grann att sopa, och det var ju bara lite att fylla i...

Ja tjena ja...

Ovanligt korkat, till och med för att vara mej! 

Jag har ju haft jätteont i axlarna nu i flera månader, och det blir ju bara värre och värre. Hur kan jag då tro att det ska gå bra att sopa!!!! 

Ja ja, ena axeln är ju opererad två gånger och den andra väntar på sin tur. Den tiden har jag förresten väntat på nu alldeles för länge, så nu får jag ringa och tjata på ortopeden. Jag HATAR att tjata...

Det blir till att bita i det sura äpplet ändå du tror jag, för nu är det illa.

Jag har sagt det förut, förlåt om jag tjatar och gnäller en massa, men jösses vad fort det har gått utför nu.

Man kan ju undra när det ska plana ut?

Imorgon är tanken att ta det lugnt. Väldigt lugnt. Eller så lugnt jag kan ta det med sonen hemma. Jag har försökat öka på tiden på förskolan så han får vara där på onsdagar också, men de har ju haft semester, som alla andra. De som bestämmer alltså.

Hoppas få besked denna vecka.

Det är med sorg i hjärtat jag gör det, för jag har tyckt om att ha honom hemma mitt i veckan så här. Men jag klarar det inte längre. Tur att dottern inte börjat skolan än. Hon är en klippa, som sagt.    

Nu blir det lite mera tv tittande tillbakalutad i soffan. 

The story of my life....  

  Kram och gonatt!!  

Det blev en promenad med dottern och hundarna till slut! Helt underbart att komma ut i skogen, även om det gick sakta och  jag fick ondare efter.  

Jag gick en liten annan väg idag, jag brukar inte gå den eftersom man måste gå igenom en av grannarnas trädgårdar.

Men idag kom jag inte igenom där jag brukar gå, det var fullt med brännässlor där. (Kära nån var det så länge sen jag gick där?)

Men jag hittade två otroligt vackra buskar med helt underbara blommor! Någon som vet vad det är?

         Den ena växte mitt ute i skogen, där ett hus stod för drygt hundra år sedan, och den andra vid ett av de gamla torpen här. Jag blev glad i hela själen när jag så de här färgklickarna! Lite larvigt kanske, men jag kan bli så himla glad över hur naturen fixar.  

När maken kom hem fick jag hjälp med att flytta kycklingarna in till de stora, i en liten fålla, så de får vänja sej vid varandra. 

Det gick bra, även om det var lite stressande för de små.   Men de får det så himla bra där inne sen, mycket plats och en duktig tupp som skyddar dom.   Skönt att få det gjort. 

Sen tog jag in tvätten som hängt på altan i tre dagar nu, jag har inte klarat det förut. Tvättade en maskin till. Och fy f*n varför skriver jag om detta?????   Asch då. 

Men jag bara måste dela med mej av min älskade lille kille! Han fick använda vattenslangen och en trasa för att tvätta sin "bil" idag. Tänk vad lite som behövs för att göra en liten kille lycklig? 

Nu blir det att sitta tillbaka en stund innan jag kollar in lite bloggar, min rygg är inte bra. 

Ha en fin kväll!  

Jag borde göra mycket, men jag tror det får vänta.

Ni vet, sånt där vardagligt. 

Städa, tvätta, röja...

Har inte orken och sen har jag så himla ont.

Magen är bättre, men inte helt okej än. Fast det är skönt att det går åt rätt håll kan jag tala om! Jag pallar inte riktigt med att få ont på ett nytt ställe, hjärnan får fnatt på något sätt. 

Men men, nu är det ju bättre, så det ska väl ordna sej.  

Tänkte försöka komma ut i skogen en sväng idag. Jag VILL!!! Om jag tar det försiktigt och går långsamt så ska det nog gå tror jag. Jag måste fylla på batterierna lite, och det gör jag bäst på min stubbe i skogen.  

Nu blir det en liten vilostund innan dagen fortsätter.

Ha det gott!    

Ja, ikväll, eller ja, igårkväll blir det ju nu, så stod jag inte ut längre, utan ringde 1177. 

Hon gav mej en tid till jourläkarcentralen direkt. Skönt, då åker jag dit.

Nä då, sen ringer hon efter sisådär 20 minuter och säger att hon har pratat med jourläkarcentralen, de vill inte ta emot mej. De har inte resurser till mej sa dom. Nähe?   

Då ringde hon gyn på US i Linköping (mina magsmärtor har ju kommit efter en skrapning) för att hon (och jag) tyckte det vore smidigt att få komma direkt dit för en undersökning.

Men neeeeeej då! Varför ska något inom sjukvården vara smidigt? Det vore ju dumt.  

Jag blev hänvisad till akuten..... Akuten! En lördag kväll i semestertider? Åh vad kul det låter då!  

Jag funderade först på att strunta i alltihop, men jag hade ju väldigt ont, och medicinerna jag tagit hemma hade inte hjälpt.

Så jag åkte dit till slut. Var där vid sju.

Där satt jag först i väntrummet, på de hårda stolarna, gick runt, satt en stund, gick runt, stod upp en stund, satt igen. Suck. Ont i ryggen blev det ju, värre än vanligt, inom tio minuter... Suck.

Sen fick jag komma in i själva akuten, och blev visad, gissa vad? En brits! Med en liten ursäkt till kudde..... Jaha, där skulle jag då vänta nu...

Försökte förklara att jag har en sjukdom som gör att jag har svårt att sitta, stå och ligga för länge, och absolut inte ligga på en brits utan kudde.... Men nej, ingen respons där inte....  

Timmarna gick. Smärtan i magen tävlade med smärtan i ryggen och nacken om vilken som var värst....  

Jag glömde ju självklart mina mediciner hemma, och var till slut tvungen att be om lite där. Oj oj oj, ska du ha det när du har fentanylplåster? Står det på din medicinlista? Det vet jag inte om jag kan fixa utan ordination. Det är starka grejor vet du. 

Nä???? Är det???? Det visste jag inte!!!!!   

Till slut fick jag lite av kvällsdosen iallafall, så jag klarade mej en stund. 

Mera väntan. 

Till slut, vid halv ett på natten kom han då till slut, gynläkaren.

Han såg snart vad felet var, eller vad han tror felet är. Han visste vad EDS var och hade stor respekt för vad den kan göra. Imponerande! och så han var noggrann. 

Det är cystan på min ena äggstock som har brustit, och läckt ut blod i bukhålan. Tarmarna reagerar väldigt starkt på det, även på normala människor, och ännu värre för mej som har EDS.

Skönt att veta vad det är, även om det inte finns någon quick fix för problemet. 

Kroppen tar hand om det själv. Man kan ta antiinflammatoriskt för att hjälpa, men eftersom jag får magsår så himla lätt så kan jag ju inte ta det.

Bara att ta min starka värktabletter och låta det värka ut. 

Ja så kan man ju tillbringa en lördagkväll i augusti!  

Men när jag kom hem halv två på natten och stängde av bilen stod jag en stund och bara njöt av den otroligt vackra stjärhimlen. Den är särskillt vacker när man bor på landet, eftersom man inte störs av något ljus. 

En fin avslutning på en skitkväll ändå alltså... 

Nu sitter jag här vid datorn en stund för att varva ner och låta smärtmedicinen göra lite nytta, innan jag ska gå och försöka sova en stund.

Långt inlägg ikväll, pust.

Kram på er!