Ja det kan man få av till exempel detta. 

   N väntar på att vi ska kasta hans boll, medan Lillen ska kissa på trädet i bakgrunden.  

Jag insåg inte att dottern fångat detta förrän jag tittade på bilderna i datorn. Det ser för kul ut, när Lillen står där och visar hur man kissar på trädet, medan jag sitter och applåderar i högan sky. Samtidigt som N hela tiden väntar på att någon ska kasta bollen.  

Såsana här ägonblick är värda att ta vara på. Som så många andra. Därför tar jag extremt mycket kort. Det är verkligen superroligt att ha sedan. Jag har fångat många dråpliga ögonblick i kameran kan jag tala om!    

Jag tycket det är riktigt svårt, det här med att jag har nedärvt min (skit)EDS på min lille son.

Han visar mer och mer tecken på att ev få en uttalad EDS, och få ganska svåra symtom, ganska snart. Tyvärr.

Jag tog kort på hans tummar. Nu håller jag ju i tummen på bilden, men om man ber honom att göra "tummen upp", så ser det ut precis så här. 

     Bilderna är suddiga, jag vet. Jag ska ta bättre bilder sen, men ni kanske kan se hur det ser ut ändå. 

Han får tummen att hoppa ur led hur lätt som helst. Bara genom att hålla upp tummen. 

Igår kände jag på hans bindvävsknutor, och de hade växt. Suck.

Jag mår verkligen skit över att ha nedärvt denna skit till min lille älskling. 

Oj vad jag har tappat besökare idag. Hoppas jag inte skrivit något opassande bara.  

Tänkte visa några bilder på mina händer igen. Bad min dotter ta kort på dem, och jag blev lite bestört över hur ful min vänsterhand faktiskt är!    

Jag tänker ju inte på det i vardagen, men när man se dom på bild bredvid varann blev det annorlunda. 

   Så här är vänsterhanden alltid. Alltid den här vinkeln. Jag har ju som sagt ingen handled och inga tumleder. När man ser det så här, ser man väldigt väl att tumlederna är borta. Att kärlen är så fyllda beror på att jag har väldigt ont idag. Då svullnar både händer och kärl upp som ballonger. 

   För att kunna vinkla vänster hand så här måste jag vinkla ut armbågen och lyfta armen. Så  nu har det gått över i både armbåge och axel, värken och förslitningarna. Men det så klart, jag har ju inte så ont i handleden längre. Jag hade VAS 10 dygnet runt innan op, så för mej är det faktiskt värt det.

   Den här rörelsen gör jätteont i höger hand. Jag har så grav artros i den och en kant av brosk som måste hoppas över för att komma hit. Aj aj. Vänster är som sagt som den är. Hela tiden. 

   Slänger in en bild på den här rörelsen också. Den gör ju lika ont i högern, för nu ska ju broskkanten hoppas över igen.  

Ja ja, jag vet inte om detta är intressant, men om någon funderar på att göra en sådan här operation så kanske jag kan svara på frågor eller så. Om hur det är och liknande.

Ha en fin helg nu! 

Jo jo, jag tog mej ut på min promenad med hundarna efter att ha grundat med lite smärtstillande.

   Jag fullständigt älskar att gå här, vilket väder eller vilken årstid det än är, men nog är det vackert nu. En lisa för själen.

   Jag vände och skulle gå tillbaka och tog den här bilden bara för att dela med mej till er av mitt vackra. Sekunden efter så öppnade sej himlen!!!!  

Men jag hade tänkt så långt ändå så jag hade regnjackan på mej. Ibland funkar ju nästan hjärnan som den ska ju! 

Nu tar jag paus, min lilla planering håller iaf än så länge.    

Kroppen värker inte så farligt just nu, men med dosen i kroppen vore det ju konstigt om så var fallet.   

Jag har fotfobi. Ja, jättelöjligt, jag vet, men jag tycker fötter är så himla äckliga!!

Sen när det ser ut som mina är det väl inte så konstigt va?  

       Min högra fot är den som gör mest ont. Särskilt den där knölen som är ovanpå. Ytterleden är också hemsk, mest på höger, men gör ont i båda.

Det stör mej en smula att mina fötter är så dåliga nu, eftersom de har varit de bästa av mina leder. Fram till för ett par år sedan. 

Ska ta upp detta med min ortoped på måndag. Får väl se om något kan göras, eller om man överhuvudtaget blir trodd. 

Jag har provat många sorter genom åren, men ingen så bra som denna!!

          Det är en skena ovanpå handleden och en under. Den låser handleden jättebra!

Sååååå skönt!  

Satt och letade efter en särskild bild när jag hittade den här.

   Ärret efter min diskbråcksoperation.

Det är verkligen inte vackert, även om det sitter i "vecket" på halsen.

De flesta av mina ärr ser ju ut så här, det är bara synd att det här sitter på halsen. Det syns ganska väl. Fast det har bleknat lite grann nu förstås, jag får vara glad för det lilla.   

Vissa dagar går minuterna så långsamt att man håller på att bli galen, och vissa, som idag, går tiden så fort att jag verkligen inte hinner med!!

Jag som skulle vara så duktig och blogga, pyssla lite med saker och ting och få saker gjorda. 

Ha! Pyttsan heller.  

Men helgen har som sagt varit trevlig, vädret har ju varit underbart, och sällskapet varit så lättsamt och roligt.  

   Det här blev kvällen belöning för helgens bravader. Jag tog faktiskt två glas, den här är farligt god! Mumma!! Gott!!! Mums. Super. Helt enkelt.  

Måste ju dela med mej av min lille ögonsten igen, han är ju bara så söt! Såklart, och jag är INTE jävig i sammanhanget, närå.  

    En hink med vatten och lite leksaker, en mini vattenkanna och den trotsiga lilla två och ett halvt åringen höll sej lugn i nästan två timmar!! Här förklarar han för mamma att pippin flyger där uppe, och så säger han hej hej!! Och vinkar som drottning Silvia!!! 

Den snygga luggen fick han när han stack ner huvudet i hinken för att dricka som hunden... Snyggt va? He he. 

Jag tror jag har nämnt det förut, att han har börjat utnyttja att jag inte riktigt räcker till längre. Att jag inte klarar av det när han får sina utbrott, rent fysiskt då alltså.

Idag blev det väldigt påtagligt när han inte fick som han ville och sprang som en dåre genom huset och rev ner allt han hittade. Ett sådant där äkta treåringsutbrott alltså.   

Han visste precis hur långt han kunde gå och hur fort han skulle springa och hur tungt han skulle ligga på golvet och sparka, för att mamma inte skulle klara av att fånga honom.

Blir lite ledsen över att han gör så, och att jag inte klarar av det. Utbrotten är ju inga konstigheter, de flesta barn i den åldern går ju igenom detta, men när mina andra två barn var små var jag inte så här sjuk.

Jag försöker prata med honom, och oftast kan jag lugna ner honom så pass mycket att han lyssnar och börjar tänka efter lite. Får upp honom i knät och kramas lite istället.

Ja ja, jag kommer nog på någon lösning på detta också, han är en liten go kille egentligen, han blir bara väldigt arg emellanåt.