Ha ha som vanligt är jag dagvill som få!   Blir lite "skämmigt" emellanåt, för det är oftast ganska bra att veta vilken dag det är.....

Idag har jag iallafall varit på "träning" i varmvattenbassäng. 35 grader varmt, några grader för kallt för min del, men ganska skönt ändå.

Som tur är så kom jag med på en tid där man får göra vad man vill i bassängen. Så jag gjorde, eh, typ inget alls. Jo några övningar, väldigt lätta, rörde mej lite i vattnet. Det räckte för att jag skulle få ont som f*n.... Jag gjorde ju inte någonting ju!!! Jösses...

Men sen följde jag med min älskade vän till en kompis till mej. Umgås över en hund, så att säga.   Ja, alltså, min vän ska få hjälp av min kompis, som är hundinstruktör.  

Jag har ju tre hundar själv, och har det som ett mycket stort intresse. Tyvärr har min sjukdom tagit ifrån mej mycket av det intresset (precis som alla andra av mina intressen), så det är otroligt givande att kunna följa med och hjälpa till med den kunskap jag trots allt har.   Själavård, för min själ alltså. 

Så här ser min ryggortos ut, som jag fick i fredags. Väldigt skön, ger otroligt mycket stöd, och är faktiskt ganska diskret, eftersom jag nästan alltid klär mej i svart.

Ber om ursäkt för fettobilderna, det putar visst överallt ser jag  , men nu får ni se den när den sitter på iallafall. Jag har även en som är lägre, den är också skön, även om den här stöder hela ryggen och bäckenet mera, precis vad jag behöver just nu.

Har lite svårt att sitta vid datorn nu tyvärr, så jag surfar mest på mobilen, och då bloggar jag inte, för det blir för pluttrigt. Ja, det ordet fiinns inte heller i ordlistan, men ni förstår vad jag menar va?  

Nu får ni ha en fin kväll och en god natts sömn.    

Nog för att jag inte tål tejp så bra alltså, men riktigt så här illa brukar det inte se ut!!!!

De satte ju nål på mej på akuten, sen en massa tejp när de tog bort den. Och jag, lika dum som vanligt, sa inte ett ljud... Närå, maken fick ta bort det när jag kom hem.

   Syns inte på bilden riktigt, men jag fick faktiskt blåmärke när han tog bort tejpen. 

Ett nytt fenomen för mej.   

Kunde inte låta bli!!! En sådan här härlig höstdag kan man ju inte bara missa... Måste ut till min stubbe!

Felet är att det blev lite FÖR bra, eh, typ.. Det här kommer jag få sota för, länge....

   Min snygga promenadkompis.    Den andra snygga promenadkompisen. Letar rådjur, som vanligt.    Inte så smart att gå här när man ser ut som jag i kroppen, men jag gick sakta och försiktigt. Men det så klart, jag har ju ont ändå, tyvärr.    Lite mumma i korgen.     

Ovanför är en rotvälta underifrån, ganska imponerande. Sen en bild till på mina vänner i skogen, även den där lille gubben. ;)

Hittade en sånt fint ägg nedanför ett träd, funderade på om de har ungar nu, för det så ganska nykläckt ut... Lite sent på året, kan tyckas.

Sen en bild på den härliga vägen hemåt.

Nu har jag faktiskt ont precis överallt, men det är det värt. På något sätt iaf, för samtidigt gör det så ont att jag nästan ångrar det.

Jädra kropp!!! 

På mini.  

Undrar vad jag skulle göra utan dom här, när jag är hemma ensam hela dagarna.  

Fast det inte är mitt i natten, så sitter jag här och funderar.  

Funderar på det här.

(Googlad bild)

Tänk om.... Tänk....

Men, samtidigt så.... Vågar knappt tänka klart tanken på något sätt.

Det är nog ändå den bästa lösningen för mej, om kroppen ska hålla. Alltså, hålla i några extra år.

Jag kan i vilket fall som helst inte hålla på som jag gör nu. Jag är tyvärr en sådan människa som funkar lite snett.  

Ju ondare jag får, desto mer kör jag på.  Det är ju redan "för sent" på något sätt.

Jag vet att det är fel, men jag har så svårt att tänka om!!

Jag lämnar inte kroppen någon chans att återhämta sej, och nu har det gått så långt att jag vet att det kommer ta otroligt lång tid den här gången.

Men jag blir så frustrerad när jag är som en fånge i mitt eget hem. Jag kan inte följa med familjen på något alls längre, knappt. En sån där rulle att skjuta på skulle vara guld. Till att börja med iaf.

Här ute skulle jag kunna lära en av hundarna att dra den åt mej, eftersom jag inte kan få den att gå framåt själv, med mina handleder, armbågar och axlar som är så trasiga.

Men tänk om jag inte får någon? Det känns som remissen som HL ska skriva betyder väldigt mycket. Hur han skriver och vad han skriver. Det verkar stramt inom landstinget... Hade jag 20 000 kronor till övers (asg) så hade jag köpt en vanlig rulle och en scooter själv.

Men med min månadsinkomst, som "pensionär" sedan tio år tillbaka, går inte det helt enkelt. 

Tja, vad tycker ni? Ska jag skicka info till min HL så han får mer kött på benen när det gäller vår återhämtning? (Vi med EDS) Fast jag vet inte, han vill gärna höra det istället, han är en väldigt bra lyssnare och han är en av de få som tror på vad man säger.  

Hm, ja, tänk vilka funderingar man kan ha en söndags eftermiddag.    

Tack för alla tips om mina (urk) fötter, det ska bli "kul" att se vad det är på torsdag.   Funderar bara på hur i hela friden man kan blir fotvårdsspecialist, urk.... 

Tja, vad har jag gjort idag då? Det har varit en sådan där dålig dag idag, så dagen flöt ihop i ett töcken. Jag låg på soffan i stor sett hela dagen fram till ett, då jag släpade mej iväg på en "promenad" med hundarna. Jag blir riktigt ledsen över hur svårt jag att gå nu för tiden. Skrämmande.  

Men jag tog några kort. Vi bor så otroligt underbart vackert, om jag får säga det själv. Det är mitt andningshål, min räddning, att vi bor som vi gör.    Vy över fälten åt ena hållet från vår baksida sett. Vackert. 

   Vårt hustak skymtar där i dungen, taket till vänster är det. Älskar det!! 

   En av alla mysiga vägar jag har att välja mellan. Denna går utefter ett fält med ett kalhygge på ena sidan. Mmmmm, underbart.  

Jo, jag vaknade till vid fyra tiden och drog igång tvättmaskinen. Tog in tvätten på altan för att göra plats åt den nya.

Sen var jag helt slut igen...   Ryggen är verkligen inte okej heller, så fort jag rör mej så domnar benen, och ryggen värker.

Plus allt det andra då. Suck.

Men men, jag var ute och njöt i fulla drag av vädret! Här var det över 20 grader, undrar hur många fler sådana dagar vi får nu?

Som jag sagt så älskar jag hösten, men det gör ju inte kroppen. Det verkar som om de flesta EDSare är sådana. Tycker inte om rå kyla, för kroppen värker sönder.

Det ska bli spännande att se hur det kommer gå i år, med tanke på hur dålig jag har blivit det senaste halvåret.

Jag läste någonstans att vi med EDS försämras mycekt mellan 35 och 45 års ålder, och på mej stämmer det ju väldigt väl.

Har det varit så för er? Ja, ni som kommit upp i den aktningsvärda åldern alltså.  

Sen måste jag slå ett slag för Back on Track systemet, det finns allt från kläder till olika skydd. (länk har jag bland mina länkar till höger)

Det är helt otroligt bra att använda som komplement till allt annat vi använder! Kolla in det. Jag har nackskyddet och knäskyddet, jag har nämnt det förut, men jag tjatar lite.   

Jo just det, jag fick riktigt svårt att andas idag, jag har ju astma som är EDS relaterat. 

Jag fick ta både Symbicort och Bricanyl i dubbel dos innan det släppte av. Så var det förra året också vid den här tiden på året. Fuktig tung luft verkar vara döden för mina luftrör.

Denna gång slapp jag åka ambulans, som jag gjorde sist, och jag hoppas jag slipper i fortsättningen också. 

Nu klarar jag inte att skriva mer, jädra kropp... Hade ju en massa att berätta som jag har glömt till imorgon ju...  

Ja ja, kram på er och gonatt, ni som lägger er snart.       

I syfte att hjälpa andra, eller en förhoppning att jag kanske kan hjälpa andra, så har jag tagit kort på mina superäckliga fötter. Eller under de superäckliga fötterna.  

Jag har i många år haft något som jag behandlat som fotvårtor, utan resultat. Jag har verkligen testat allt som finns receptfritt. Olika medel, frysning, skära i dom till de blöder. (Jo jag fick höra att det skulle funka...) Vad göra man inte när man har skitont...

De har aldrig smittat någon i familjen och vårtor smittar ju ganska rejält, så jag har ju börjat undra. 

Senaste året har jag fått fler och fler och nu har jag 8 under ena och 9 under andra. Och de gör ont. ONT!!! Jag snedbelastar hela kroppen i mina försök att avlaste de där äckliga sakerna.... Blä! 

Men nu ska jag till en sån där specialist, så jag hoppas få hjälp. Jag återkommer när jag vet mera.

Men, så här ser de alltså ut, även om bilderna inte är så bra. 

Hälften av dom sticker ut flera mm. (Aj aj, känns som flera cm)

             Usch och fy vad äckligt... Jag ber om ursäkt... (kräks nästan)

Har fotfobi så in i den... Blä.