Ja mitt förra inlägg var visst otroligt rörigt. (Jag tar bort det.)

Undrar varför det blir så? 

Ena stunden säger jag att jag har pluttiga problem jämfört med andra, och andra att jag har ont i ryggen och har blivit mycket sämre senaste tiden.   

Jösses, jag ber om ursäkt.

Jag är helt enkelt lite rörig i skallen just nu. Det är för mycket bara.

Jag vet eller förstår att en del tog illa upp av det, det var inte min mening. 

F*n, nu tar jag paus, sängen nästa tror jag. 

Gonatt. 

Det datumet kommer att i resten av mitt liv vara en av de värsta dagarna i mitt liv. 

Det kan låta småaktigt, och det kan verka som om jag inte varit med om mycket i mitt liv.

Men smärtan jag har idag i ryggen och resten av kroppen, på grund av den dagen, kommer jag få dras med länge, länge. 

Det att de inte tog hänsyn alls till min grundsjukdom och lät mej ligga så där i så många timmar, är oförlåtligt. 

Sen när jag läser deras policy, så började jag både skratta och gråta!!! Det är som en käftsmäll. En lavett. För den policyn gäller tydligen inte mej. 

Läs här om deras policy, den kraftiga danska mannen på bilden var han som tog mej till ett annat rum och talade om för mej att det inte skulle bli av, och att det inte var kvinnoklinikens fel och att jag inte skulle vara så arg. 

Jag är riktigt less på detta nu. Riktigt, riktigt less.

Joo då, någon operation blev det alltså inte.

Elva timmars väntan, åtta av dom med dropp, personal som undvek mej, ingen som brydde sej om hur jag mådde.

Sen på kvällen kom överläkaren och talade om att de inte hann med mej. Narkospersonalen hade visst gått hem. 

Så fungerar det alltså idag, i Sverige, i Östergötland. 

Patienter blir inte behandlade som människor längre. 

De kunde åtminstone kommit in med jämna mellanrum och talat om för mej att det var osäkert om det skulle bli av, eller att de inte visste. 

Dessa omvägar runt min säng, vända bort huvudet för att inte ta ögonkontakt, låtsas som om jag inte vore där, det är inte okej. 

Jag är en människa. Som patient är man redan i ett utsatt läge, man är ganska liten. Bara för att jag vågar säga ifrån ska det inte behöva bli så här.

Är det för att jag har EDS som jag blir behandlad som skit?

Eller är det för att jag är väldigt tatuerad?

Jag kanske är en hemsk människa bara, helt enkelt. 

Jag är inte korkad, eller elak heller för den delen. Jag har jobbat inom vården och vet hur det fungerar. Jag kan ta att det kommer in akuta saker som gör att jag får vänta. Inga problem.

Men att inte få veta hur det står till, DET är inte okej!!!!! De måste ha vetat LÅNGT innan kvart i sex på kvällen att det gick åt helvete med tiderna. Kom inte och säg något annat!!!

Att sedan skylla ifrån sej, och säga att det inte är kvinnoklinikens fel, det får står för överläkaren. Att be om ursäkt kändes ganska puttigt i det läget, men visst, tack då.

Att sedan säga att jag inte kan få någon ny tid, visst, okej, fine för fan. Vi säger väl det då. 

Nu är all planering som är gjort kastad åt helvete. Dagistider och arbetstider som är ändrade, hundvakter som är fixade, allt får göras om igen. 

När?

Inte en aning. Jag får väl stå på väntelista igen i tre månader. Antar jag. 

Kommer jag höra något från dom? Skulle inte tro det.

Vad var kvällens samtalsämne i personalrummet? Jo, jag. Hon den där tatuerade patienten med en konstig sjukdom, som var så arg. 

Det bjuder jag på. 

Tänk er nästa gång (om det nu blir det, det vet ju ingen) jösses!!! De kommer se att jag kommer in för operation igen, och kommer prata friskt om mej! Ha ha. Nej! Nu kommer hon den där arga igen, hon med tatueringarna som hade den där ovanliga sjukdomen!!! Shit!! He he he.

Sen kommer dom väl lägga mej sist igen, det skulle inte förvåna mej. De tar in 4 patienter om dagen, och jag var nummer fyra. (Vad jag skulle göra där klockan sju på morgonen är en bra fråga.)

Pricken över i var bokningen av sjukresan hem. De la hemresan via Mjölby med två byten. En omväg på två mil, med taxibilar från hela länet, som skulle få korsa varandras vägar och åka efter varandra. Bra, är det något mer som kan gå fel nu eller???? 

Men som tur är kunde chauffören fixa så han fick köra mej hela vägen hem, så jag slapp byta bilar tre gånger. (Det gör lite ont det sörrni)

Så, nu ska jag fixa tillbaka allt som är fixat. Återgå till det "normala". Ta tillbaka de gamla dagistiderna, boka av hundvakten, maken får ändra tillbaka sina arbetstider (om det går) och sen lugna ner mej lite. För jag är så arg! Och så ledsen!!!

Min energi är som bortblåst. Jag var uppgiven redan innan, men nu är det helt slut. 

Jag behöver göra denna operation, för att höja min livskvalitè som är ganska låg redan. Att behöva vänta i tre månader till, det ger mej 6-7 veckor med blödningar som Niagarfallen. Två veckor av fyra. Niagarafallen. Jag skojar inte. En kropp som min är nu, har svårt att klara detta. Sen kan jag ju inte äta heller och går stadigt ner i vikt. Blödningar på det, jättebra. (Not)

Jag är jag längst ner i botten på gropen sjukvården har grävt åt mej, nu fiinns det bara en väg, och den är upp. 

Men inte just nu. Inte idag. Det orkar jag inte. 

Så, det var det det. 

Tack alla ni som har tänkt på  mej och skickat en massa positiv energi. Alldeles i onödan, men ett stot tack ändå!!!!

Japp, nu blir det bloggpaus några dagar.

Ska läggas in imorgon för operation, och jag brukar inte vara så där himla pigg några dagar efter. 

Sen verkar det som om min uppkoppling funkar mindre bra på sjukhuset. (!!!!) Ja ja, det är som det är, och jag kommer nog inte ha så mycket vettigt att skriva heller.  

Var på mag/tarm idag, och blev väl inte så mycket klokare egentligen, men det ska väl utredas nu. Så jag kanske får reda varför jag inte kan äta. Jag går ju stadigt ner i vikt fortfarande.

Men, som läkaren sa, med det lilla jag får i mej så är det naturligt att gå ner i vikt. Nu får jag ju ofrivillig tarmvila något dygn, så det kanske blir bättre, vem vet?

Så ha nu en fin helg, njut i fulla drag av snön, om ni har någon. Försök att inte ondgöra er för mycket över vädret nu bara, himla onödigt att elda upp sej över saker man inte kan påverka, sen bor vi i Sverige och det är DECEMBER!!!!!!!!!!!!!!

Här snöar det för fullt nu, precis som det ska (i december), så jag hoppas jag har ett fint vitt täcke ute när taxin hämtar mej klockan 06.20 (Okristligt tidigt   )

Ska vara på avdelningen klockan kvart över sju. Sen vet ingen när det bli av, jag brukar alltid ha turen att komma in efter lunch.  

Kram på er nu, ta hand om er.     

Satt och läste lite i bloggen. Insåg att jag har skrivit mycket skit.

Så jag rensade lite. 

Fick skit av min kurator idag. Inte likt henne. Är det något som går?

Jag ska inte fokusera så mycket på min sjukdom säger hon. 

Nähe, då skiter jag i det också då.... Jag är ju ändå inne på den linjen nu...

Jag har alltid varit öppen för alternativa saker som behandling. 

Funkar det så blir jag bara glad. 

Jag har provat det mesta. Akupunktur, akupunktur med svag ström i, kinesisk skallakupunktur, akupressur, Qi Gong, healing, ja listan kan göras lång. 

Jag har turen att ha en kär vän som är duktig på flera alternativa metoder.

Idag fick jag magnetbehandlig på hela ryggen. En himla smart sak som hon ställer in beroende på vad problemet är. Hon har även gett mej laserbehandling. Båda fungerar riktigt bra. :)

Homeopati är hon också duktig på, så nu har jag laddat med bra grejor som ska hjälpa mej efter torsdagens operation. 

Ha en fin snöig kväll.