Det datumet kommer att i resten av mitt liv vara en av de värsta dagarna i mitt liv. 

Det kan låta småaktigt, och det kan verka som om jag inte varit med om mycket i mitt liv.

Men smärtan jag har idag i ryggen och resten av kroppen, på grund av den dagen, kommer jag få dras med länge, länge. 

Det att de inte tog hänsyn alls till min grundsjukdom och lät mej ligga så där i så många timmar, är oförlåtligt. 

Sen när jag läser deras policy, så började jag både skratta och gråta!!! Det är som en käftsmäll. En lavett. För den policyn gäller tydligen inte mej. 

Läs här om deras policy, den kraftiga danska mannen på bilden var han som tog mej till ett annat rum och talade om för mej att det inte skulle bli av, och att det inte var kvinnoklinikens fel och att jag inte skulle vara så arg. 

Jag är riktigt less på detta nu. Riktigt, riktigt less.