Måste bara berätta att jag ibland blir positivt överraskad!!

Var ju på gyn idag för samtal om  min operation av livmodern.

Där är det i rummet en ung kille, jag såg direkt att han var under utbildning. (Man ser det efter alla år liksom)

Det var i vilket fall han som undersökte mej, både med händerna och med ultraljud.

De konstaterade ju som sagt att jag remitteras till det större sjukhuset. So far so good.

Men när min gynläkare pratade med bandspelaren, alltså läste in till min journal, så  passade jag på att fråga denna karl under utbildning.  

Han verkade uppriktigt intresserad av min sjukdom, och sa att de läste om denna sjukdom, ihop med Marfans syndrom, under utbildningen. 

Åh vad glad jag blev!!  Så kul att de får läsa om sällsynta sjukdomar under sin utbildning! 

Och han blev så tacksam över att han fick med sig en massa i sin utbildning. Han tackade mej faktiskt. Så kul!  

Ibland blir man överraskad, positivt. Helt underbart!    

Nog märker jag att sjukdomen blivit sämre, när maken ställer upp och masserar mina krampande ben, och de sedan ser ut så här. 

       Ser att bilderna är jättedåliga, men ni ser va? Blåmärken av lite massage... Hmpf....  

Maken känede sej jätte trist, helt ogrundat, eftersom han masserade mej precis som han brukar! 

Han är underbar! Han brukar massera mina ben när de krampar som värst, så blodcirkulationen kommer igång.

Typiskt att jag nu är så dålig att det ska bli blåmärken av det....  

Ber om ursäkt för mina håriga ben också,det här med rakning av håriga partier av kroppen har inte stått på toppen av min lista senaste tiden liksom.   

Ha en fin onsdag nu alla.   

Var på gyn idag för bedömning innan jag ska ta bort livmodern.

Mitt hemsjukhus är ganska litet, och de har omstrukturerat väldigt mycket de senaste åren, och har tagit bort nästan all akutvård, tyvärr.

De gör ju olika operationer där fortfarande, men inte alls i samma utsträckning som förut.

Vart vill jag komma med detta nu då?

Jo, jag blir remitterad vidare till Universitetssjukhuset istället. Jag går som riskpatient, och då vill de ha en åsikt ifrån läkarna på det stora sjukhuset innan de försöker sej på något. 

Det finns ju ingen intensivvårdsavdelning på lilla sjukhuset, och det kanske jag blir i behov av, med tanke på min blödningsbenägenhet och andra risker som finns med bukoperationer. 

Så det blir antagligen operation i "storstan" istället. 

Jag tycker min läkare gjorde väldigt rätt i att göra så här. För min skull är det jättebra!

Inte för att han inte är kompetent, det är han verkligen! Men skulle det hända något efter, så får de köra mej med ambulans till stora sjukhuset i alla fall. 

Sedan hade jag ju en stor cysta på vänster äggstock i juli, som brast i början av augusti när de skrapade mej.

Den har nu säckat ihop helt, som tur är, men nu har fått en lika stor på höger istället!!!! 

Jösses, kan man inte bara få vara en smula normal ibland?  

Men tydligen går det att rensa äggstocken som lämnas kvar, för att försöka undvika framtida cystor. Så det ska nog gå bra. Hoppas jag. För dom gör ont. Hela tiden. Men ja ja, det gör ju ont på fler ställen, så det gör ju inte så mycket.   

Japp, det var dagens bravad det, nu dröjer det någon vecka till nästa läkarbesök. Skönt.     

Klockan är snart två på natten, nu är det dags tycker jag nog.

Ska upp tidigt imorgon, läkarebesök står på schemat. Hoppas också få reda på operationsdag och tid, det krävs ju en del planering. Barn och hundar som behöver mej i vardagen, det måste fixas. 

Vi har ingen som kan ta hand om hundarna, så det är alltid ett problem när jag ska läggas in. Men vi brukar alltid ordna det på något sätt, så det ska nog gå denna gång också.  

Lillen får gå heltid på förskolan/dagis, det har jag redan kollat upp, det är bara att säga till innan, i god tid.

Hur det ska gå hemma efteråt är ju en annan femma, men det ska nog gå bra det också.

Har suttit och finslipat skrivelsen till socialstyrelsen ikväll också, det är svårt att få till det riktigt bra tycker jag.

Jag har inga problem att uttrycka mej i skrift, men jag blir så heligt förb*****d när jag skriver om det, så det är svårt att hålla nivån på ett neutralt sätt måste jag erkänna.

Så imorgon kommer också bli en dag i soffan när jag kommer hem, jag blir så himla slut av alla dessa sjukvårdsbesök. Det är många nu framöver, och det ena är i den ena staden, och nästa är i en annan stad, fyra mil bort.

Man måste vara ganska frisk för att klara av att vara sjuk brukar jag säga, och det stämmer.  

Fast så ont som jag har nu, på så många ställen, det har jag nog aldrig haft, inte ens efter mina trafikolyckor. Skum sjukdom det här.   

Vill hinna med mina vänner också, särskilt en som har ställt upp så för mej. Vill umgås med henne, träna hennes hund, gå ut i skogen och visa henne mina kantareller. Så hon får en kantarellmacka.

Det ska gå, det ska det bara helt enkelt.

Aja, nu har jag tagit lite hjälpmedel för att kunna somna, jag bli så himla speedad av att sitta med skrivelser ooch annat. 

Natti natti.